Markus Haile, han är etiopisk ortodox kristen född i Etiopien ( med svenska rötter) bosatt i Stockholm är Socialantropolog. Han har varit SKR:s följeslagare vintern 2009 i Hebron
Gästkrönika: Jerusalems Ortodoxa kristna -Del 1
Så är vi, fastän många..en enda kropp.
Jag är rädd för att detta inlägg kommer att bli långt skall försöka att bifoga en sammanfattning i slutet för den som inte orkar ta sig igenom texten. Det talas ofta om denna konflikt mellan staten Israel och det palestinska folket. Oftast i kretsar som dessa kommer man in på det judiska folkets gudomliga rätt kontra muslimska terrorattacker. Vad vi många gånger glömmer är de kristna, mycket av det som framförts har inte varit annat än ett hån emot oss.
Jag säger oss, då flera av de som drabbas hårdast i konflikten är ortodoxa även om den största gruppen är katoliker. I väst glöms vi ofta bort, som om vi inte finns, ockupationen slår hårt emot oss och på sikt kommer den att kväva oss och den lokala kristendomen helt. Och en ockupation är det, något hela omvärlden förutom Israel (nåt land är det till vill jag minnas) är överens om, men det förutsätter att man godkänner de FN dokument vilka ligger till grund. Det är inte så att ockupationen gör någon skillnad på kristna och muslimer utan den drabbar alla men de lokala kristna var i underläge redan innan. Av Jerusalems bofasta ortodoxa (greker, armenier, kopter, etiopier och suriyoyos) är alla stadslösa, det är inte så att vår närvaro i Jerusalem är något självklart och detta bör man ha klart för sig. Samma sak fast i annan kontext gäller de israeliska araberna, även de som är kristna. Judiska israeler betecknas som "nationals", kristna och muslimer som "citizens". Men de har åtminstone ett pass, detsamma gäller inte oss.
Det gör ont att se andra kristna bortse ifrån detta faktum, som om att vi offras, ibland för politik men oftast i teologi. Jerusalem är i sanning den enda heliga stad vi har, den orientaliska kyrkan, kristendomens vagga, ringlar sig som en orm. Ifrån Addis Abeba, till Alexandria via Konstantinopel och Jerusalem till Damaskus. Ur detta är all kristendom uppkommen, sprid via östkyrkan och senare Rom men grunden finns här. För oss är vår historia och vårt ursprung vårt allt, och vi har gjort allt för att bevara den genom åren. Addis Abeba var kanske den sista hållpunkten av ovan men annars har vi nästan alltid uteslutande levt i minoritet. Någon mission drivs inte direkt, men ändå hotas vi ifrån alla håll. Majoriteten runt om oss, Israel undantaget är muslimer, lättare om vi bara gav vika men varför skulle vi? Stater med muslimsk majoritetsbefolkning har försökt att kväva den orientaliska kyrkan på statlig väg men vi försöker hålla ut, varför? Jo för att vi fanns där innan Islam.
Detsamma gör nu staten Israel, och kyrkorna i väst blundar, främst de som kallas frikyrkor av vilka många tar en aktiv part emot oss (skall erkännas en del även för oss) . De har fått lära sig att judarna är guds utvalda, deras egen historia blundar man helt för. Vet inte hur många av er som har besökt St: James kloster i hjärtat av Jerusalems armeniska kvarter som till största delen av ägs av den armeniska kyrkan. Den armeniska närvaron vilken går tillbaka drygt 1600 år i Jerusalem börjar sakta knaka i fogarna. Jerusalems armenier är så gott som uteslutande stadslösa, kyrkan gör allt för att hålla stånd men hotas hela tiden av illegala judiska bosättare och hot om annektering. De kristna historiska dokument och ting inom dess väggar vågar man inte flytta på för de skulle då riskera att tillfalla den israeliska staten. Istället försöker man hålla sig kvar men tiden talar emot, nyinflyttning är knappast tillåten och några legala papper ges man inte (byggnaderna är officiellt på lease hur nu det kunde bli så). Kvarteret är värt miljoner, försvinner kyrkan kommer dessa byggnader att tas över av staten. Tusenårig kristen historia riskerar att försvinna, inte så att Israel kommer låta någon annan kyrka flytta in. Israeliskt medborgarskap medges inte till tex armenier, finns ingen historisk ännu mindre religiös rätt till landet. "The law of return" ger alla judar rätten till "Aliyah" men kristna icke, de skall istället svältas ut. Samma metod Turkiet applicerar på dess kristna befolkning. Födelseantalet är oerhört lågt, av de som lämnat och dessa är den största gruppen har ingen möjlighet att återvända. Det kristna kvarteret och dess byggnader är nagel i ögat på den israeliska staten. Kunde man skulle dessa byggnader tas över och deras framtid göras till allt annat än kristen. Inget nytt utan kyrkoledare världen över börjar mer och mer inse detta. Ju tydligare judisk prägel, desto tydligare framstår Jerusalem som israels odelade huvudstad. Det är främst det som har skett i den östra delen, i gamla staden har det bara rört sig om några exempel där byggnader har tagits över. Gemensamt för dessa är att tar inte staten en aktiv del så blundar den istället. Kristna så kallade "Jerusalemites" är inte andra klassens medborgare, de är inte medborgare över huvudtaget, flera av dem har bott där i generationer, mer än vad man kan säga om stora delar av den israeliska befolkningen.
Markus Haile Publicerad efter tillstånd av Markus Haile Fortsättning del -2
Tidigare av Markus Haile: "Kristen sionism Religiös teologi eller politisk ideologi? "
Läs även andra bloggares åsikter om israel palestina kristendomen
