Skäms ni inte?

Gästkrönika Dr Jack Sara : En profetisk vädjan till de 1000 pastorer som besökte Israel men ignorerade Kristi kropp ( de kristna ) i Palestina 

Förra veckan (  dec 2025 )  kom omkring tusen pastorer – mestadels från USA – in i Israel på en mycket uppmärksammad resa. De kom och förklarade solidaritet, förkunnade välsignelser och tog foton på heliga platser. Ändå saknades en sak smärtsamt i alla deras förkunnelser: allt erkännande av Kristi levande, lidande kropp i detta land. Ni gick där Jesus gick – men vägrade att gå bredvid hans efterföljare som kämpar för att överleva här.

 Ni bad vid stenar – men ignorerade de levande stenar som vittnar om Kristus idag. Ni välsignade en stat – men tittade bort från de människor som fördrivs, bombas eller tystas. Här är tio frågor jag ställer till er: 

1. Skäms ni inte för att besöka kristendomens födelseplats utan att träffa de kristna som fortfarande bär Kristi namn här? "Om en lem lider, lider alla tillsammans." (1 Korintierbrevet 12:26)

 2. Skäms du inte för att tala om att "välsigna Israel" samtidigt som du förbiser det bibliska budet att skipa rättvisa? Eller tala välsignelser över Palestina? "Skiva rättvisa, älska barmhärtighet och vandra ödmjukt med din Gud." (Mika 6:8)

  3. Skäms du inte för att stå där Jesus predikade saligprisningarna samtidigt som du förblir tyst mot dem som sörjer?

 4. Skäms du inte för att undervisa den barmhärtige samariten medan du går förbi dagens sårade längs vägen?

 5. Skäms du inte för att fira forntida stenar samtidigt som du ignorerar de levande stenar vars samhällen utplånas? "Även ni, som levande stenar, byggs upp till ett andligt hus." (1 Petrusbrevet 2:5)

 6. Skäms du inte för att förkunna ett evangelium om försoning samtidigt som du omfamnar politiska berättelser som splittrar? Är det ensidigt? Kristus anförtrodde oss en försoningens tjänst, inte politisk allians. 

7. Skäms du inte över att de palestinska barnens rop – de som Jesus välkomnade – inte får dig att tala? Tiotusentals palestinska barn har dödats eller traumatiserats, och du förblev tyst. 

8. Skäms du inte över att predika kärlek till din nästa men ignorera dina palestinska grannar? 

9. Skäms du inte över att förespråka "religionsfrihet" i Amerika samtidigt som du ignorerar de krympande friheterna för palestinska kristna? 

10. Skäms du inte över att du kom till det heliga landet och bara lyssnade på politiker – och inte på kyrkan som har burit evangeliet hit i två årtusenden? Ett profetiskt ord för denna timme: Ditt besök kunde ha gett uppmuntran, solidaritet och läkning.

 Istället liknade det en pilgrimsfärd till politisk makt snarare än till Guds rike. Profeterna konfronterade kungar. Jesus grät över Jerusalem. Apostlarna stod med de förföljda. Ändå står alltför många pastorer idag bara med de privilegierade, de mäktiga och förtryckarna. Samtidigt ropar landet ut av lidande – blodsutgjutelse, fördrivning, rädsla och förlust. Kyrkor krymper. Familjer splittras. Samhällen försvinner. 

Och Amerikas pastorer kom… men såg inte. En uppmaning till omvändelse för oss alla: Låt oss omvända oss från selektiv medkänsla. Låt oss omvända oss från att välja politisk bekvämlighet framför korset. Låt oss omvända oss från att ignorera lidandet hos era bröder och systrar i Kristus. Låt oss omvända oss från att använda Skriften för att rättfärdiga tystnad och medskyldighet istället för rättvisa. "Låt rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten som en ständigt rinnande ström." (Amos 5:24) Omvändelsens dörrar är öppna. Detta lands vittnesbörd ropar fortfarande. Anden övertygar fortfarande. Och Kristus gråter fortfarande över Jerusalem. 

* Dr. Jack Sara är ordförande för Bethlehem Bible College och pastor i Christian and Missionary Alliance-kyrkan i det heliga landet se länk Länk

Översättning med hjälp av Google Orginaltexten här Come and see

Här en film om dessa 1000 pastorer som besökte Israel

 

 

 

Tidigare: Vi kan inte förstå hur kristna från Europa och Amerika kan komma hit för att se kyrkor och stenar och platser där Jesus varit, utan att vilja möta sina kristna syskon här och se hur vi har det ur Möt människorna

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jerusalemresa Del 7

Katarina Lindeborg är pensionerad pastor inom Equmeniakyrkan

Har studerat vid Teologiska Högskolan Stockholm. Tog examen 2006.
Har varit utsänd som Följeslagare i det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel, EAPPI

 

 

 

Gästkrönika: Jerusalemresa Del 7 –Sista uppdateringen

Här kommer det som inte kommit med på de andra uppdateringarna, om du nu orkat läsa ända hit.

 

Resesällskapet

 

Att åka in i, och ut ur Israel gör jag alltid med en hel svärm fjärilar i magen. Frågorna kan vara många och detaljerade om vart man ska, vem man ska träffa osv. Men det kan också bli som den här resan när jag inte fick en enda fråga i passkontrollen, hon bara tog mitt pass och stämplade det. Utcheckningen gick också bra för mig och de som reste samma dag som jag, men inte för de tre som reste dagen innan. När planet skulle bordas kom säkerhetstjänsten och plockade ut två av de som redan kommit ombord, och sedan blev alla tre förhörda grundligt i en timme. Deras väskor hade blivit genomsökta och man hade fotat böcker och broschyrer m.m. De frågade gång på gång vilka de träffat och ville ha namn. De frågade också varför har ni bara palestinska souvenirer.

Hania på Bildas studiecenter

 

Det finns flera ”Måste-ställen” i Jerusalem. Det första är Bildas studiecenter och Hania som jobbar där. Hon har alltid ett brett varmt leende och får en att känna sig så välkommen.

Educational Bookshop

 Det andra är Educational Bookshop som blev totalförstört av israeliska militären för ett tag sedan. De rev ner inredningen, förstörde böcker och arresterade ägarna. Men nu är affären öppen och man blir alltid så vänligt bemött där. En fika kan man också köpa. 

Som vanligt såg man ”civila” israeler med tunga vapen som gick omkring i stan.

 

Soldater utanför Damaskusporten

 

Vi bodde på STI och det rum som jag fick hade varit enormt fuktskadat och fick totalrenoveras. Då grävde man ur i grunden, men valde sedan att inte fylla igen, utan lägga glas som golv. Otroligt häftigt och lite läskigt att gå på.

I landet där Jesus föddes är det alltid Jul, men visst är det malplacerat med en stor tomte i gamla sta´n.

 

 

 

Det var skrämmande tomt i basarerna i gamla sta´n. Vi såg nästan inga turister och handlarna sa att de inte fick något sålt.

Det här var sista uppdateringen. Kanske du vill följa med mig på en resa framöver? Hör av dej isåfall. Tack för att du läst ända hit. Och glöm inte läsa bildtexterna.

Reseskildringen består av 7 delar 

 Jerusalemresa Del 1

Jerusalemresa Del 6

Katarina Lindeborg är pensionerad pastor inom Equmeniakyrkan

Har studerat vid Teologiska Högskolan Stockholm. Tog examen 2006.
Har varit utsänd som Följeslagare i det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel, EAPPI

 

 

 

 

 

Gästkrönika: Jerusalemresa Del 6– Kyrkor

”Om du går förbi kyrkan så ligger restaurangen på höger sida” sa jag.

”Vilken kyrka??? Det finns många kyrkor här i Jerusalem” sa min reskompis.

 

Reparationer utanför Uppståndelsekyrkan

Uppståndelsekyrkan, eller gravkyrkan som vi brukar säga, höll på att renoveras så den liknade mest en byggarbetsplats. Där gick prästerna och munkarna omkring i dammet. Jag lyckades komma in i och se graven, det har jag aldrig gjort förut för det brukar vara oändliga köer, och jag är inte så väldigt intresserad att se den plats som påstås vara Jesu grav. Den här gången fick jag också möjlighet att komma ner i Helenas cistern, en stor grotta som var en del av vattenförsörjningen av Jerusalem. En brant och trång och lite läskig trappa uthuggen i berget ledde dit ner.

 

Himmelsfärdskyrkan utifrån

En kväll var vi på Taizé-mässa i Himmelsfärdskyrkan, en fin och rofylld stund med bara levande ljus, musik och tystnad.

Himmelsfärdskyrkan inifrån

I St Thomas var vi på handover (se del 1) där en av predikningarna handlade om att vi inte fick låta hoppet skymma verkligheten. Han illustrerade det med en bild på muren där någon skrivit HOPE men jättestora bokstäver och sa att de flesta ser ordet HOPE, men ser inte den fruktansvärda muren det är skrivet på. Och så uppmanade han oss att se verkligheten och i den hålla hoppet levande hur den än ser ut.

Sally Azar

 

På söndagen var vi till Redeemer church på engelskspråkig gudstjänst där Sally Azar, Palestinas första kvinnliga präst tjänstgjorde. Det var intressant att höra henne. Det var en samling med ett tjugotal personer från olika länder.

(Läs mer i bildtexterna och nästa del      Det kommer handla om lite olika saker

Jerusalemresan Del 5

Katarina Lindeborg är pensionerad pastor inom Equmeniakyrkan

Har studerat vid Teologiska Högskolan Stockholm. Tog examen 2006.
Har varit utsänd som Följeslagare i det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel, EAPPI

Gästkrönika: Jerusalemresa Del 5– TENT OF NATIONS

 

 

Sydväst om Betlehem, totalt omringat av bosättningar, ligger familjen Nassers gård Tent of Nations (ToN). De har dokument sedan den Ottomanska tiden på att de äger marken, trots det förklarades marken 1991 som staten Israels. Fast gården ligger långt in på Västbanken och hör inte alls till Israel utan Palestina. Sedan dess har de stridit i domstol för att få rätt till sitt land och under tiden har de trakasserats av bosättarna runtomkring. Tusentals träd har bränts eller huggits ner, väg har byggts över deras mark och vägen till gården har förstörts. I år har fem nya hus byggts bara någon meter utanför gårdens stängsel och dessa hus har kameror på taket som registrerar vad som händer och strålkastare som lyser hela natten. P.g.a. detta blev vi uppmanade att inte ta foton utomhus, för att undvika problem för familjen. 

Jag har länge velat åka dit och nu fick jag tillfälle till det. Den dagen vi var där ösregnade det och stormade, det var riktigt ruskväder, men Daoud som äger gården var glad för det var andra dagen sedan mars som det regnade, och det enda vatten de har tillgång till är regnvatten. El får de genom solceller, så även soliga dagar är välkomna. 

Daoud Nasser

 Daoud säger att för första gången känner han att deras existens är hotad för snart har de ingen förbindelse till Betlehem genom att det blir allt fler grindar och andra hinder, och de förbereder sig på att bli helt självförsörjande genom att få till en filteranläggning så de kan få dricksvatten av regnvattnet, nu köper de dricksvatten. De planerar ett biogassystem så de ska kunna laga mat bl.a. och större batterier till solcellerna. När det kommer internationella besökare så är de ett skydd och en trygghet mot trakasserierna. 

Mosaik som gjorts på sommarläger

 

Men vi vägrar att vara offer, säger Daoud, utan väljer att agera. Vi vägrar att hata för att inte förstöra för oss själva och vi vägrar att vara fiender och fortsätter vår kamp legalt. Allt detta är baserat på vår kristna tro och vi tror att rättvisan ska segra. 

Fredsduvor

 

ToN anordnar varje sommar dagläger för barn från Betlehem och särskilt flyktinglägren. Läger där barnens drömmar tas till vara och där man fokuserar på det positiva, vilket är viktigt när barnen hela tiden ser hur föräldrarna blir förnedrade av israeliska soldater.

Berätta vad du sett uppmanar Daoud oss när vi åker därifrån.

20 November 2025

Nästa del kommer att handla om kyrkor

Jerusalemresan Del 4

 

Katarina Lindeborg är pensionerad pastor inom Equmeniakyrkan

Har studerat vid Teologiska Högskolan Stockholm. Tog examen 2006.
Har varit utsänd som Följeslagare i det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel, EAPPI

 

 

 

 

Gästkrönika: Jerusalemresa Del 4 – RABBIS FOR HUMAN RIGHTS

Rabbis for Human Rights (RHR) bildades för 40 år sedan efter första intifadan (upproret) och idag finns 170 rabbiner i nätverket från alla grupperingar – ortodoxa, liberala, sekulära (?!) där man samlas kring mänskliga rättigheter. De påstås vara naiva eller antisemitiska av sina motståndare, men de fortsätter att arbeta för mänskliga rättigheter. 

Rabbi Anton Goodman och jag

 Vi träffade rabbi Anton Goodman som sa att judar är alltför upptagna av sitt förflutna och ser inte vad som händer i området idag. Man sitter fast i rädsla och hat och avhumaniserar palestinierna, de tror att alla är terrorister. Han sa rakt ut att ministern för säkerhet Itamar Ben-Gvir är farlig och att det finns huliganer och rasister i den israeliska regeringen. Anton berättade om ett möte i synagogan där en person som hör till högerfalangen hade sagt till honom: ”Du kan dö moraliskt, eller leva omoraliskt. Jag väljer att leva.”

RHR arbetar med skyddande närvaro (precis som EAPPI) och finns med vid olivskörden och vandrar med herdar när de vallar fåren. Bosättarna (som alla är illegala) har blivit mer och mer våldsamma och uppträder oftast maskerade. Speciellt beduiner i område C är extra utsatta för bosättarattacker. Det är nu slutet på säsongen för olivskörden och RHR arrangerar resor där israeler och utländska volontärer kan komma och hjälpa till med den. Förut koordinerade militären och RHR skördandet av oliver för att skydda palestinierna vid olivskörden.

 

När olivplockarna inte blev insläppta på Västbanken demonstrerade de utanför checkpointen.

Nu finns ingen sådan koordination längre och soldaterna har fått i uppdrag att inte stoppa bosättare som attackerar olivplockare. Polisen finns också med i dessa attacker och arresterar fler och fler internationella plockare. Allt detta dokumenterar och rapporterar RHR men det ignoreras totalt av Israel. Två ur vår grupp valde att följa med RHR och plocka oliver en dag och kom tillbaka fulla av beundran hur RHR hade hanterat situationen. Dagen efter valde två andra att följa med, men då blev inga olivplockare insläppta på Västbanken så den dagen blev det ingen skörd. (Att komma in på VB brukar inte vara svårt, det är desto svårare att komma därifrån).

Problemen på Västbanken började inte efter Hamaz attack 7 okt, de har funnits länge, länge och intensifierades under pandemin. RHR försöker få ut information om vad som händer för mainstream media i Israel rapporterar inte om detta så den vanliga israelen vet inte vad som händer där.

För RHR är det smärtsamt att trakasserierna av palestinier sker i religionens namn, men judendomen har kidnappats av extremister.

19 November 2025

Nästa del kommer att handla om Tent of Nations 

Jerusalemresa Del 3

Katarina Lindeborg är pensionerad pastor inom Equmeniakyrkan

Har studerat vid Teologiska Högskolan Stockholm. Tog examen 2006.
Har varit utsänd som Följeslagare i det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel, EAPPI

 

 

 

 

Gästkrönika: Jerusalemresa Del 3 – KAIROS

Kairosdokumentet ”Ett sanningens ögonblick” kom ut 2009 då palestinska kyrkor uppmanade kyrkor runt om i världen att verka för en konstruktiv fredsskapande process i Israel-Palestina. Ropen från Gaza och Västbanken utmanade kyrkorna att uppdatera dokumentet. 

Den 14 november släpptes Kairos 2 

 Här kan du läsa det ”Ett sanningens ögonblick – Vilken teologi kommer efter folkmordet i Gaza?”

Ingen trodde 2009 att vi skulle stå här 2025 och att allt var bara värre och nu har vi inte längre tid att vara mjuka i kanten, vi måste tala klarspråk!

1. Det sker ett folkmord i Gaza.

2. Politiker i väst drivs av hyckleri

3. Kristen och judisk sionism är mycket problematisk

Varje kristen som är tyst under folkmordet är med och genomför det. Jesus blev arg på månglarna i templet, hur rasande tror ni inte att han är nu när hela världen står och ser på hur palestinierna fördrivs och att deras liv är outhärdligt, utan att någon gör något. Det är en moralisk kollaps av hela västvärlden.

Kairosdokumentet bygger på kontextuell teologi och att Gud alltid står på de förtrycktas sida. Det är fött ur lidande, skrivet av Gazas spillror, i dammet av raserade hem och av mödrars tårar. Det är också ett hoppets dokument där vi tror att vi kan ändra historien istället för att fly från den. Vi vägrar att döden och våldet har sista ordet.

Munther Isaac, palestinsk präst och teolog i den Luterska kyrkan, säger att kalla situationen i Israel-Palestina för en konflikt är fel. Vi måste tala klarspråk; det är folkmord, kolonialism, apartheid! Alldeles för många kyrkor i väst har accepterat Israels narrativ om att landet tillhör endast judarna. Är Gud en Gud endast för ett folk eller för alla folk? Hur kan kristna bortse från de kristna i landet till förmån för judarnas narrativ? Isaac poängterade att ”varje jude är inte sionist och varje sionist är inte jude” och man hoppas på en ny politisk horisont baserad på rättvisa och sanning.

 

Nu uppmanas och utmanas alla kyrkor runt om i världen att agera. Kom och se! Agera! Palestinierna ser fram emot den dagen de kan leva fria i sitt eget land. 

 

I den här kassen fick vi en del material. Vi vågade inte ta med varken kassen eller innehållet hem till Sverige för att inte bli stoppade på flygplatsen. (Det hade resenärer dagen innan blivit)

19 November 2025

Nästa del kommer att handla om Rabbis for Human Rights 

Jerusalemresa Del 2

Katarina Lindeborg är pensionerad pastor inom Equmeniakyrkan

Har studerat vid Teologiska Högskolan Stockholm. Tog examen 2006.
Har varit utsänd som Följeslagare i det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel, EAPPI

 

 

 

 

Gästkrönika: Jerusalemresa Del 2 – SABEEL

Sabeel är en befrielseteologisk och ickevåldsbaserad organisation i Jerusalem som arbetar ekumeniskt för fred, rättvisa och försoning i Palestina och Israel. Vi deltog i en konferens som Sabeel hade med temat ”Tro i en tid av folkmord”

Man konstaterade att vapenvilan i Gaza är mycket skör och man fruktar för vad som kommer att hända när sista kroppen av gisslan är tillbakalämnad. En av talarna sa att i Gaza hör jag ekot av förintelsen och människorna är så upptagna med att fly så de har inte möjlighet att sörja de och det som de förlorat.

Amnesty International har intervjuat befriade palestinska fångar som berättar att de har suttit fängslade utan att veta vad de är anklagade för, de har inte fått någon advokat, någon dom eller någon mat. De är helt förnekade sin värdighet som människor.

Vi fick också höra om situationen för de araber/palestinier som bor i Israel (alltså inte Västbanken) och har israeliskt medborgarskap. De känner ofta identitetsproblem eftersom de oftast ses som andra klassens medborgare. De kristna ser sig lätt som bättre än muslimer, är ofta mer välutbildade och ca 40% av de kristna funderar på att emigrera eftersom det är en markant ökning av attacker mot kristna i landet.

De palestinier som bor i Jerusalem är inte israeliska medborgare, men har ett uppehållstillstånd som ger dem möjlighet att vistas i Israel. Detta kan bli tillbakadraget om man är utomlands mer än 7 år eller bor stor del av tiden på Västbanken. Skulle man vara gift med en person på Västbanken får inte den komma till Jerusalem, och om den från Jerusalem flyttar till Västbanken förlorar den sitt uppehållstillstånd. Och förlorar man sitt tillstånd, förlorar man väldigt många förmåner. Det är stor kontroll på att man verkligen bor i Jerusalem. 

El och vattenräkning kollas och det händer att man räknar tandborstar i badrummet för att se hur många som vistas i huset. Och hur gör ett sådant par när de får barn? Var får barnet registreras? Det gör att många barn lever statslösa i Jerusalem, då kan man inte gifta sig, öppna bankkonto eller ta körkort t.ex. Jämför detta med att om ett judiskt par, bosatt utomlands, turistar i Israel och föder ett barn under tiden, då blir barnet automatiskt israelisk medborgare.

Sabeel ger varje vecka ut ett bönebrev där de tar upp händelser som skett i landet och skriver en bön för var och en. Ett bra sätt att få information om det som inte står i våra tidningar. Brevet översätts till svenska och vill du få del av det så skicka ett mail till sabeelsverige@gmail.com

En slutsats för dagen var att det är viktigt att vi ser varandra som människor skapade av Gud istället för att demonisera varandra. 18 november 2025

Nästa del kommer att handla om Kairos

Jerusalemresa Del 1

Katarina Linderborg är pensionerad pastor inom Equmeniakyrkan

Har studerat vid Teologiska Högskolan Stockholm. Tog examen 2006.
Har varit utsänd som Följeslagare i det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel, EAPPI

  
 

 

 

 

Gästkrönika: Jerusalemresa Del 1 – Följeslagarprogrammet EAPPI

Vi upptäckte till vår glädje att den här veckan var det handover för följeslagarna. Det betyder att en grupp följeslagare (EA) lämnar över till nästa i en väldigt fin ljusceremoni. Så vi i gruppen som hade varit EA:s gick till St Thomas för att vara med när grupp 100 lämnade över till grupp 101.

 

Dagen innan hade vi besökt kontoret där EAPPI och kyrkornas världsråd håller till i Jerusalem, och det kändes som att komma hem även om kontoret flyttat från ena sidan av gamla sta´n till nästa sedan jag var EA. Vi fick veta att palestinier inte känner sig välkomna i Jerusalem. Det är väldigt svårt att få komma dit vid religiösa högtider, medan judarnas frihet är total. Begränsningarna för människorna på Västbanken är enorm. Det finns så många grindar som kan stängas när som helst, och dessa grindar är satta så att i princip alla större samhällen på Västbanken kan isoleras var för sig. Det påminner väldigt mycket om Sydafrikas bantustater.

De kristna i Gaza har minskat till ungefär en tredjedel och om man får möjlighet flyr man gärna till Australien eller Nya Zeeland.

”Vi är inte emot judar, vi är emot ockupationen” var det tydliga budskapet vi fick. 

För följeslagarna har situationen förändrats från att då jag var EA, så skulle vi ALLTID ha västen på, till att nu används den ytterst sällan, om någonsin när de är ute i fält, p.g.a. att bosättare (som alla är illegala) har blivit så mycket brutalare i sitt bemötande. En kväll träffade Angela och jag två kvinnor som vi identifierade som EA:s, men när vi frågade sa de nej. Då vi pratat en stund och jag berättade att vi båda varit EA, ”erkände” de att de också var det, men hade blivit uppmanade att vara vaksamma för just den här kvällen skulle det finnas minst en spion som försökte identifiera dem. Skrämmande utveckling och ännu viktigare att programmet fortsätter. I januari hoppas vi att Sverige kan skicka någon igen.

17 november 2025

Nästa del kommer att handla om Sabeel.