26 mars 2020

Dagen reser till Israel 2020



Den kristna tidningen Dagen gör nu reklam för sin årligen återkommande höstresa för sina läsare:

"Vi kombinerar en klassisk pilgrimsresa med inblickar i staten Israels drygt 70-åriga historia och i dagens politiska situation."

Dagsprogrammet 3-10 november 2020 och reserutten är i princip en blåkopia på de senaste 10 årens resor.  Läs  Dagsprogrammet 2020 
Stureplan Resor

När jag läser igenom resrutten 2020 ser jag hur slående lite möten med landets kristna. Visst är det viktigt att vi, när vi besöker landet att vi besöker de heliga platserna där Jesus vandrade och de historiska judiska platserna för att förstå kristendomens judiska rötter. Men varför väljer researrangörer bort att möta de kristna där?

Varför inte en Gudstjänst på Söndag dag 8 i någon kyrka?
Är ” köpa souvenirer i en butik ägd av kristna palestinier" det enda möte med de kristna ?

Varför inte guidning på Västbanken med SKR:s Följeslagarprogram  Och låta besökarna själva bilda sig en uppfattning av läget på Västbanken och om kritiken av Följeslagreprogrammet är rättvist.

Man besöker både Golanhöjderna och Västbanken men inte ett ord om att det är av Israel ockuperade områden. Läs ”Enligt Cyrillus omfattar Israel med andra ord även Västbanken och Gaza. Utan dessa 23% av det historiska Palestina finns inget kvar av Palestina, det är utraderat. Dagen gör medvetet det Ohlys anklagas för att göra. ” Ur Dagen visar Expressen var skåpet ska stå

Man besöker ”Jerusalem med besök bland annat vid utgrävningarna av Davids stad ” som ligger i stadsdelen Silwan i östra Jerusalem. Men informerar guiderna besökarna vad som nu pågår där av etnisk rensning och husrivningar av palestinska hem? Vräkning av människor
 
"Vi skulle önska att varje utländsk besökare i Betlehem åtminstone stannade ett dygn här och sov över på något palestinskt hotell eller i ett gästhem eller i en familj så att de får möta palestinier och lyssna till deras berättelser och handla i deras affärer." Ur Den gröna intifadan

-Men nej alla hotell ligger inne i Israel!

Tidigare " Det finns andra researrangörer man kan välja där man också får möta de kristna palestiniernas vardag och samtidigt se de heliga platserna. Vi rekommenderar studieförbundet Bilda och Alternative Tourism Group, som är en kristen palestinsk turistorganisation i Beit Sahour med svensk representant i Höör ." Ur Möt människorna  

6 mars 2020

Reading the Gospel of John through Palestinian Eyes

Boktips: ” Kristna från olika kulturella, religiösa och politiska sammanhang har studerat Johannesevangeliet i nästan två tusen år. I denna insiktsfulla reflektion inbjuder pastor Yohanna Katanacho oss att möta texten på nytt, den här gången ur ett perspektiv av en palestinsk kristen.i det tjugoförsta århundradet. Det innehåller frågor för reflektion utformade med predikande i åtanke, denna tillgängliga bok kommer att vara en stor hjälp för kristna som försöker utforska den vackra rikedomarna av andlig sanning i detta ofta komplicerade evangelium.” I översätting från Christianbook.com 

 
Mer om författaren ” Doctor Yohanna serves as on-call pastor for the Baptist Church of Nazareth and the Alliance Church in Jerusalem and is also involved in church-planting activities in the Galilee.  He has spoken in many churches and conferences around the world addressing the theological perspective of the Arab-Israeli conflict. Yohanna is a writer, translator, blogger, and is active with Kairos Palestine. ” ur Bethlehem Bible College

Se även Come and See


 

19 februari 2020

Bernie Sanders och Israel

"Oro i Israel – kan bli USA:s förste judiske president
Bernie Sanders biter sig fast i primärvalen. Vinner han i New York natten till onsdagen svensk tid ökar chanserna till att han blir USA:s förste judiske president. Presidentkandidaten, som beskyllts för att dölja sin judiskhet, deklarerade nyligen: – Jag är mycket stolt över att vara judisk.Men i Israel är motståndet hårt mot Sanders som aldrig glömmer den palestinska parten i konflikten. Netanyahu tiger." Ur SvD
Det borde vara en glad nyhet i Israel att USA kan får sin förste judiske president, men så är inte fallet. Bernie Sanders står upp för mänskliga rättigheter för alla folk.




Apr 8, 2019 Bernie Sanders said Prime Minister Netanyahu “always tries going even further to the right by appealing to racism within Israel.” Beto O’Rourke explicitly labeled Netanyahu a “racist” at a weekend campaign event in Iowa. And Pete Buttigieg tweeted he does not agree with the prime minister's politics regarding the West Bank.

Här en längre intervju med Bernie Sanders



Senator Bernie Sanders at the annual convention for J Street, the political home for pro-Israel, pro-peace Americans. Oct 29, 2019
 
" Vid den senaste demokratiska debatten den 19 december sade Vermont-senator Bernie Sanders att den israeliska premiärministern Benjamin Netanyahu var "rasistisk" och krävde en amerikansk politik gentemot Israel som ger utrymme för både israelisk säkerhet och ett "pro-palestinskt" perspektiv.

Sanders sa: ”Israel har - och jag säger detta som någon som bodde i Israel som barn, stolt judiskt - Israel har rätt att existera, inte bara att existera utan att existera i fred och säkerhet. Men vad USA: s utrikespolitik måste handla om är inte bara att vara pro-Israel. Vi måste också vara pro-palestinska. ”

”Vi måste förstå att vi just nu i Israel har ledarskap under Netanyahu, som nyligen, som ni vet, har åtalats för mutor, som enligt min mening är rasist. Vad vi behöver är lika villkor i Mellanöstern, som hanterar den fruktansvärda krisen i Gaza, där 60 procent eller 70% av de unga är arbetslösa, ”tillade han. " Ur Times of Israel



Tidigare 25 mars 2017 · " Tänk om han blivit president? Bernie Sanders är inte Gudstroende men hans politik hade blivit mer i Jesu efterföljd än den som nu sitter i Vita huset. " Så passa er Evangelikaler som stöder Trumps Israelpolitik jag hoppas er presidet Trump åker ut. Och även de . kristna i Sverige  " välsignar Trumps fredsplan "


9 februari 2020

Elsander- Minnen

Idag avled pastorn, författaren och bloggaren Joachim Elsander, 46 år gammal. Han dog i sviterna av den cancersjukdom som han har behandlats för sedan i våras.

Elsander var en flitig bloggare sen 2007 och åren framåt, sen kom facebook och mycket av debatten flyttade över dit. Hans blogg "Kolportören" en betydelsefull blogg där han vågade göra upp och ifrågasätta sin tidigare vurm för framgångsteologin och Livets ord.

”Frågor om helvetet, Israel-Palestinakonflikten och ateism blandades med inlägg om lovsång, skadlig religion, kränkthet, bönesvar och konsumism.”ur På väg av Joachim Elsander-Dagen
 
Vi träffades aldrig IRL men hade kontakt med varandra via våra bloggar.

Jag var en del av detta lösa nätverk av kristna bloggar på mitten av 00-talet och framåt . Vi hade en samsyn på vår inställning till på Israel/Palestina. Min blogg från 2008 är ju nischad på Israel/Palestina-frågan och jag vill ge lite minnen av vad han  skrev i den fråga i sin blogg.

  
Torsdag 16 september 2010 
Det finns saker jag gjort som kristen som jag skäms över. Det finns en sak som fortfarande gör mina kinder röda av skam. Det här har blivit smärtsamt tydligt min senaste vecka i Israel och Palestina. Det handlar om att jag under 90-talets början stödde Livets Ords satsning Operation Jabotinsky Syftet är att på skakig teologisk grund föra judar "hem" till Israel. (Bla John Stott, Tom Wright för att nämna några tar helt avstånd från den bibeltolkning som ligger till grund för det här). Jag är självklart för att ge judar all hjälp och stöd när de förföljs och behandlas illa. Ur En sak jag verkligen skäms över
 
Lördag 23 oktober 2010 
Jag fick ett länktips från Egon Berglund som fångade mig ikväll. Om du är nog intresserad av den här frågan för att se ett gäng You Tube filmer med dåligt synkat ljud och risig bild så är det här en guldgruva.
Det är den kristne palestiniern
Alex Awad som debatterar med den kristne sionisten Jakob Prasch. Den ene, Awad fokuserar på Jesus och hans frälsning för alla folk medan den andra Prach snöar in på märkliga tolkningar av GT:s profetior. Det något orättvisa är att programledaren också är en kristen sionist. Ur Intressant debatt 
  
Fredag 1 oktober 2010
En liten detalj. För många kristna är det väldigt spännande att spekulera i huruvida templet kommer att byggas på nytt i Jerusalem. En fråga jag fått efter mitt besök i Jerusalem är den här: "Har du hört nått om templet?" Ur Har du hört nått om templet?
 
Onsdag 31 mars 2010 
"Den sista tiden" har den sista tiden varit i tiden. Jag vill därför hjälpa mina läsare i den snårskog som eskatologiska spekulationer är. För er som inte vet vad det handlar om så är "eskatologi" läran om den sista tiden. Extra viktigt i en del kristna traditioner. Vad kommer att hända i framtiden? Vad säger bibeln? Kolportörens eskatologiska checklista 
  
Lördag 28 november 2009
Varför krångla till det så?
Längst upp i vår kyrka hänger en tavla som är över två meter lång. Den föreställer "Guds plan genom tidsåldrarna". Det är klassisk dispensionalism DeLux. Här finns allt med för den vetgirige. Israel, vedemödan, uppryckandet, antikrist m.m. Eller? Varför krångla till det så? 

 Frid över hans minne. Jag kommer att sakna honom och fina reflextioner.













8 januari 2020

Fredrik Wadman Öppet brev


Fredrik Wadman har varit tre gånger i Israel och på Västbanken träffat flera palestinska och israeliska organisationer. Varit medlem i Ship to Gaza och är medlem i Palestinagrupperna. Han har skrivit flera krönikor som har publicerats och han driver  driver gruppen Israel-Palestinagruppen på Facebook. Han har även läst mycket, gått flera studiecirklar, på föredrag och studerar konflikten från alla perspektiv.

Gästkrönika : Öppet brev till alla kristna som oreserverat ger Israel all kärlek

 
Jag vänder mig till alla er kristna som hyllar Israels ockupation med hjälp av stöd från Bibeln. Det händer att jag läser era kommentarer under artiklar från de kristna tidningarna Dagen och Världen Idag på Facebook och det ser inte trevligt ut alla gånger är jag rädd. Och även när det inte finns något öppet stöd för just ockupationen inom de palestinska områdena är det för mig lika obegripligt när missionsbåten Elida — ”Sailing for Jesus” visar Israel sin oreserverade kärlek utan att med så mycket som ett ord ens nämna Israels förtryck av miljontals människor — inklusive av de enda kristna människorna som lever i regionen.

Jag är själv inte kristen, eller alls religiös, men jag måste erkänna att jag har svårt att se hur ni finner stöd för era ståndpunkter. Så jag tänkte berätta lite om hur jag ser på saken och om varför jag för mitt liv inte logiskt kan sammanföra era åsikter med er kyrkliga tro.

Jag ogillar egentligen starkt att diskutera äganderätt av områden ur ett religiöst perspektiv — och inte ur ett som jag kallar det — förnuftigt synsätt. Ni vet; FN, de mänskliga rättigheterna och kunskap från historiska fynd som kan verifieras av riktiga forskare. Allt annat tycks för mig vara ett utslag av galenskap. Men jag är inte här för att bråka. Samtidigt måste jag vara ärlig. Och för att gå er till mötes tänker jag ändå försöka se det ur ert narrativ.

Ni som säkert kan Bibeln utan och innan kanske kan hjälpa mig med en sak? Är det inte så att Gud i Första Moseboken 15:18 uttryckligen säger till Abraham: ”Åt dina ättlingar ger jag detta land, ända från Egyptens flod till den stora floden, Eufrat.”? Och är det inte också så att Abrahams barn senare skulle komma att bli grunden för judendomen likväl som för kristendomen och islam? Dessutom fanns ingen av de tre monoteistiska religionerna när löftet från Gud gavs 800 år innan Moses ledde ut sitt folk från Egypten — om man nu skall försöka klistra in berättelserna i historien. Borde då inte rimligtvis Israel vara en stat som både är judisk, kristen och muslimsk? 

Och innan jag fortsätter — är det meningen att jag skall förstå er som att landet borde sträcka sig från Irak till en bit in i Egypten? Jag tror som sagt att det står så i Bibeln.

Om man skulle ge sig på att gissa vilket folk ni logiskt sätt borde favorisera, om man nu måste göra det, hade jag gissat på det kristna folket. Men när det kommer till Israels ockuperade områden kan det knappast vara så eftersom de kristna där tvingas leva under odemokratiska militärlagar medan folk i de så kallade ”judiska samhällena” i ”Judéen och Samarien” (eller Västbanken) lever under israeliska civila demokratiska lagar. Faktum är att de kristna inne i Israel också utsätts för diskriminering, fast inte alls lika mycket. Hit inkluderar jag däremot inte de kristna i den östra delen av Jerusalem, som allt som oftast får sina hem rivna av israeliska myndigheter, och vars övriga rättigheter följer en avsevärt lägre standard än den som israeliska kristna medborgare har.

Om man nu skall använda den kristna tron som ett politiskt berättigande för dels; vilket religiöst folk som har rätten till Israel och dels; rätten att utöva ett ockuperande förtryck över folken i närområdet, låter det i mina öron ytterst märkligt med tanke på att kristendomen framförallt predikar det Nya Testamentet. Under Jesus tid levde han under romersk överhöghet. Hade han levt i sin födelsestad Betlehem idag hade han fortfarande levt i en ockupation — men i en israelisk. Med tanke på hans radikala budskap hade han förmodligen inte heller fått tillstånd att rida förbi diverse israeliska gränsposteringar på sin åsna in till Jerusalem. Betlehem omgärdas av en åtta meter hög öststatslik mur med vakttorn och taggtråd som hade gjort Stalin stolt. Hade Jesus velat rida hela vägen tillbaka till staden Nasaret där han växte upp hade han förmodligen blivit satt i ”administrativt förvar” på obestämd tid utan att tilldelas en formell anklagelse. Däremot hade han sluppit korsfästelsen — om än inte en fruktansvärd tortyr.

Så vad tror ni att era kristna bröder och systrar i Jerusalem säger om allt detta? Jo, nämligen: ”Vi begär respektfullt om skydd för alla människor för återetablerandet av ömsesidig tillit och säkerhet för israeler och palestinier. Vidare vill vi kalla på alla fredsälskande människor från runt om i världen att förena sig med oss i ett uttryck för en rättvis fred.” Kyrkoledarnas brev skickades till Kyrkornas Världsråd (vilka samordnar 340 kyrkor runt om i världen) som 2002 svarade genom att starta Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel (EAPPI), även kallat Följeslagarprogrammet. Detta borde ju vara något för er? Ändå tycks de av er kristna jag vänder mig till vara lika ogillande till Följeslagarprogrammet som Israel är. Hur kommer det sig?

Det får mig att tänka på en sak. Ättlingar till kristna puritaner som landsteg i ”Den Nya Världen”, alltså USA, försöker uppfylla en profetia att hjälpa judarnas Israel att blomstra tills dess att allt havererar och Messias återvänder. Sedan är det tanken att Israel kommer konvertera staten att bli kristen och judenheten runt om i världen dukar under. Jag pratar alltså om president Trumps vänner som är flera miljoner stycken och styr amerikansk politik på senatorsnivå. Men ni har väl inget med dem att göra hoppas jag?

Det råder delade meningar om Jerusalems status har jag märkt. Fast utanför sfären av folk med starka åsikter och inom de led av folk som jobbar med internationell rätt gör det faktiskt inte det. Det är inte ”omtvistat” utan solklart så att Israel olagligt ockuperar den östra, och delvis kristna, delen av staden. Detta gäller även Västbanken, Gaza och de syriska Golanhöjderna. Internationella Domstolen i Haag har fastslagit det. FN:s alla otaliga resolutioner fastslår det. Fjärde Genèvekonventionen fastslår det. För att förstärka det ytterligare så är det även vad EU och nästan alla världens länder säger. Det är alltså inte frågan om vad jag, som agnostiker, anser — utan vad världens samlade internationella juridik har fastslagit.

Det kanske finns de av Dagens och Världen Idags läsare som tar åt sig av det jag skriver trots att ni inte sympatiserar med Israels ockupation. Då kan jag avslöja att jag även vänder mig till er. Visst finns det stort fog för att kritisera en massa länder för en massa saker, och jag gör också det. Men aldrig ser jag er säga ett enda ont ord om Israel trots alla hennes uppenbara brister. Aldrig har jag heller sett så många samlade kristna som tycks ta så stort avstånd från Nya Testamentet och Jesus kärleksbudskap som ni gör i era led. Om han hade levt idag gissar jag på att han skulle tycka det vore dags att häva ockupationen och låta alla invånare leva under samma rättigheter och skyldigheter. Det är också slutsatser man kan dra av att läsa Bibeln.

Fredrik Wadman 2020-01-08



23 oktober 2019

När började konflikten om Palestina?



Gert Gelotte, har varit krönikör och socialliberal ledarskribent på Göteborgs-Posten. Katolsk kristen och engagerad i Israel /Palestina konflikten Wikipedia

Gästkrönika När började konflikten om Palestina?
   
Föredrag och samtal i regi av Ship to Gaza måndag 22 oktober 2019, Heurlins plats 9 kl 18 - 20.
När började konflikten om Palestina? Det är ämnet för de närmaste två timmarna. Jag tänker prata en stund. Sedan hoppas jag vi kan föra ett samtal om det jag sagt eller om något annat. Alltså:

Läser vi Gamla testamentet eller Den judiska bibeln, som är ett mer korrekt namn, blir svaret att konflikten började när Gud uppmanade Abraham att lämna sitt hem i staden Ur i Kaldeen, dvs området vid floderna Eufrat och Tigris i nuvarande Irak:

”Herren sade till Abraham: ”Lämna ditt land, din släkt och ditt hem, och gå till det land som jag skall visa dig… Några verser längre fram har Abraham anlänt till det utlovade landet och Gud säger:
”Se dig omkring från den plats där du står, åt norr och söder, öster och väster. Hela det land som du ser skall jag ge åt dig och dina ättlingar för all framtid … Vandra genom landet i hela dess längd och bredd, ty åt dig skall jag ge det. Och Abraham flyttade sina tält och kom till Mamres lund vid Hebron. Där slog han sig ner, och där byggde han ett altare åt Herren.”

På dessa citat ur Första Mosebok bygger ortodoxa judar och bosättare sina anspråk på hela Palestina från Libanons cedrar i norr till Sinai öken i söder, från Medelhavet i väster till floden Jordan i öster.
När jag för några år sedan var i Palestina besökte jag bland annat en svensk judisk bosättare utanför Betlehem. När jag frågade honom hur han såg på palestinierna som omgav den judiska bosättningen svarade han: — Det finns inga palestinier. Hur menar du? Här bor ju palestinier överallt, invände jag.
— Det finns inga palestinier, bara araber som gör intrång på judisk mark, upprepade han, tog fram sin bibel och förklarade: — Här står det att Gud gav landet till oss.

Detta argument är viktigt därför att det används. Men det saknar naturligtvis såväl historisk som politisk relevans. Det går inte att använda religiösa myter för att motivera och försvara fördrivningen av palestinierna och koloniseringen av Palestina.

När den mytiske Abraham skall ha vandrat från Ur i Kaldéen vet vi inte. Men staden Ur grundades för 7 000 år sedan och hade sin storhetstid för 4 000 år sedan. Alltså när vi hade stenålder i Sverige.
Nästa tänkbara svar på frågan när konflikten om Palestina började går däremot att datera exakt.
År 70 efter Kristus slår Roms blivande kejsare Titus ner ett judiskt uppror i Palestina. Han plundrar templet och jämnar Jerusalem med marken. På Titus triumfbåge i Rom kan vi än i dag se hur Titus i triumf för in krigsbytet i Rom. Bland annat den stora sjuarmade ljusstaken, Menoran, och vad som kan vara Förbundsarken.

I och med att templet förstörs ändrar judendomen karaktär. Från att ha varit en offerreligion med ett enda centrum, templet i Jerusalem, blir judendomen en skriftreligion med centrum i varje synagoga och i uttolkningen att Tanakh, den judiska bibeln.

När romarna intog Jerusalem innebar det också att de överlevande invånarna fördes bort för att säljas som slavar. Det är mot denna bakgrund som uppfattningen att det judiska folket fördrevs skall ses. Detta liksom uppfattningen att palestinierna är en tillfällig befolkning som måste flytta på sig när de rättmätiga ägarna återvänder efter andra världskriget.

Det finns inget vetenskapligt stöd för fördrivningsteorin. Den judiska diasporan fanns långt före Jerusalems förstörelse med stora församlingar i bland annat Alexandria och Rom.
Förklaringen är att judendomen genom sin monoteism var en tämligen populär religion i det romerska imperiet. Judendomen på den tiden var till skillnad från i dag en missionerande religion som accepterades av de romerska makthavarna.

De judiska bosättningarna kring Medelhavet hade alltså funnits länge och bestod av såväl ättlingar till frivilliga emigranter, som slavar, före detta slavar och konvertiter. Spår av denna bosättning finner vi i Apostlagärningarna där Paulus reser mellan några av dem. Kristendomen sågs som en sekt inom judendomen under de första 200 åren efter Jesu död.

Den judiska diasporan är således inte en följd av Jerusalems förstörelse. Ytterligare en historisk omständighet talar mot föreställningen att det judiska folket har fördrivits och därmed skulle skulle kunna göra anspråk på att ha rätt att återvända.

I början av 800-talet efter Kristus konverterade Khazarernas härskare Khaganen och ett stort antal khazariska stormän till judendomen. Khazarerna behärskade ett stort rike mellan floderna Don och Volga inklusive Krim. Hur många khazarer som följde sina ledare och blev judar är okänt. Men det är rimligt att anta att en del av den östeuropeiska judendomen, de så kallat Ashkenasiska judarna, har sitt ursprung i khazarernas rike i stället för i Palestina. Men man bör också komma ihåg att många av de ashkenasiska judarna härstammar från tyska judar som utvandrade österut på 1200-talet undan förföljelser. De östeuropeiska judarnas språk jiddisch är en blandning av 1200-talstyska och hebreiska med inslag av slaviska ord.

Sammantaget är Jerusalems förstörelse år 70 efter Kristus ett av de möjliga svaren på när konflikten om Palestina börjar. Men att Jerusalems förstörelse och den påstådda fördrivningen av det judiska folket skulle ha någon statsrättslig relevans i dag är ett orimligt antagande.
Räknat 2 000 år bakåt är i stort sett alla människor släkt med varandra. Men sannolikt torde de palestinier som idag lever i Palestina vara närmast genetiskt släkt med de judar som bodde i landet på Jesu tid.

Nu tar vi ett långt tidssprång. 1896 publicerade Theodor Herzl boken ”Judestaten”. I den argumenterade han för att endast en egen stat skulle kunna ge judarna det skydd de inte hade. Boken skrev mot bakgrund av Dreyfussaffären i Frankrike och de blodiga pogromerna i Tsarryssland.
Herzl föredrog Palestina men kunde även föreställa sig att hans judiska stat skulle kunna ligga i Argentina, på Cypern eller i Östafrika.

Året efter i augusti 1897 samlade Hertzl drygt 200 delegater till ett först sionistiskt möte i Basel. Där bildades World Zionist Organization som enades om följande mål för verksamheten:
”Sionismen strävar efter att skapa ett politiskt och rättsligt tryggat hem för det judiska folket i Palestina.

Därmed gjorde sionisterna alltså anspråk på palestiniernas land.
Judarna i Palestina var då en liten minoritet. 1914 hade Palestina en befolkning på 791 000 personer, varav 60 000 (7,6 %) var judar.

Efter kongressen i Basel skickade rabbinerna i Wien två representanter till Palestina för att undersöka om det var möjligt att bilda en judisk stat där. Representanterna telegraferade hem: ”Bruden är vacker men hon har redan en man”. Det vill säga. Palestina är befolkat. Det stora flertalet judiska emigranter som flydde undan de ryska pogromerna föredrog att resa till USA
.
Herzl dog 1904. Han efterträddes av Chaim Weizmann, Israels blivande förste president. Weizman hade goda kontakter med brittiska politiker. Han medverkade till att den brittiska utrikesministern Arthur Balfour 1917 i ett brev till lord Rothschild utfärdade den så kallade Balfourdeklarationen. Den lyder: ”Hans majestäts regering ser gynnsamt på grundandet i Palestina av ett nationellt hem för det judiska folket och kommer att göra sitt bästa för att underlätta uppnåendet av detta syfte; varvid det står klart att ingenting skall göras som kan skada de medborgerliga och religiösa rättigheterna för de icke -judiska befolkningsgrupperna i Palestina eller de rättigheter och den politiska ställning som åtnjutes av judar i något annat land.”

Balfourdeklarationen brukar användas som en legitimering av staten Israel men då förtigs den andra delen av deklarationen. Den som lyder: ” ingenting skall göras som kan skada de medborgerliga och religiösa rättigheterna för de icke -judiska befolkningsgrupperna i Palestina”.
Men som diplomaten och författaren Ingmar Karlsson konstaterar i sin bok ”Bruden är vacker men har redan en man”.

”Genom deklarationen utlovade därmed den brittiska regeringen ett område som den inte hade förfoganderätt över till ett folk som inte bodde där utan att ta hänsyn till innevånarnas intressen och önskemål. De icke-judiska befolkningsgrupperna utgjorde dessutom mer än 90 procent (i området).”
Ännu under första världskriget var Palestina en del av det ottomanska imperiet. Det ändrades vid krigsslutet då det ottomanska imperiet föll samman och segrarmakterna Frankrike och Storbritannien delade upp Mellanöstern mellan sig. Palestina blev därmed ett brittiskt mandat.
Det moderna och politiskt aktuella svaret på frågan, när började konflikten om Palestina, är att den började med Balfourdeklarationen.

Men konflikten blev akut först med Förintelsen, Andra världskrigets slut, massinvandringen av överlevande judar till Palestina, britternas beslut att lämna mandatet och FN:s beslut att dela Palestina i en judisk och en palestinsk del. Den judiska invandringen hade då kraftigt ändrat befolkningssammansättningen i Palestina. Enligt FN:s undersökningskommission hade Palestina år 1946 1,86 miljoner invånare, varav 33 % judar, 58 % muslimer och 8 % kristna.

Genom delningen av Palestina 1947 blev FN pappa till det sista stora koloniala projektet. Vita västerlänningar beslutar att lägga beslag på en bit land i tredje världen för att lösa ett europeiskt problem och betala en europeisk skuld. Palestinierna tillfrågades inte. Ingen myt är mera livskraftig än den om Israel som ett land utan folk för ett folk utan land. Jo möjligen myten om de näst intill försvarslösa judiska pionjärerna som överfölls av sina till tänderna beväpnade arabiska grannar.

Sant är att FN:s beslut och Israels självständighetsförklaring utlöste krig. Israelerna var inte nöjda med vad det fått av FN och palestinierna uppskattade inte att bli koloniserade.
Men det var Israel som hade det militära initiativet, som vann och utvidgade sitt territorium och det som beskrivs som ett arabiskt överfall var i verkligheten i huvudsak en israelisk etnisk rensning - förverkligandet av ”Plan Dalet”. Plan Dalet är i stort sett okänd, men har beskrivits i detalj av bland andra de israelisk historikerna Benny Morris och Ilan Pappe.

I sin bok ”Den etniska rensningen av Palestina” beskriver Pappe hur den nyblivna israeliska stats- och militärledningen under kriget 1948 planerat och systematiskt fördrev 720 000 palestinier från deras hem för att ge plats för en kommande judisk majoritetsbefolkning. Det är denna etniska rensning som palestinierna kallar för Naqba (katastrofen).

I konsekvenserna av detta brott mot mänskligheten lever vi idag.
Jag fick alltså uppdraget att svara på frågan ”När började konflikten om Palestina?”
Jag har konstaterat att det finns flera svar på frågan. Nämligen dessa:
När Gud i första Mosebok lovar landet åt Abraham och hans efterkommande till evig tid.
När den romerska armén år 70 jämnar Jerusalem med marken och plundrar templet.
När den brittiske utrikesministern lord Arthur Balfour i Balfourdeklarationen 1917 lovade stödja bildandet av ett nationellt hem i Palestina för det judiska folket.

När FN 1947 efter votering beslöt att dela Palestina mellan judar och palestinier.
När den nyblivna israeliska stats- och militärledningen 1948 satte plan Dalet i verket och fördrev 720 000 palestinier från deras hem.

Kanske finns fler svar. Dessutom återstår ju den stora frågan hur konflikten om Palestina skall lösas? Genom invandring, krig, fördrivning och kolonisering har Israel idag direkt kontroll över 90 procent av det som en gång var det brittiska mandatet Palestina. De resterande 10 procenten är en arkipelag av palestinska öar i ett israeliskt ockupationshav. Denna palestinska arkipelag är palestinskt kontrollerad bara så länge den israeliska armén och statsledningen tillåter det.

Inget av mina svar kan skänka legitimitet åt staten Israel.
Det kan inte heller argument som ”lidandets rätt”. Formulerat, tror jag, av Herbert Tingsten, eller det av Per Ahlmark och många fler ständigt upprepade argumentet: Israel är den enda demokratin i mellanöstern.

Det judiska folkets lidande är avgrundsdjupt men kan på intet sätt försvara koloniseringen av Palestina eller förtrycket och fördrivningen av den palestinska befolkningen. Att Israel är Mellanösterns enda demokrati är bara sant i begränsad omfattning. Endast judar har fulla medborgerliga rättigheter i Israel och på de ockuperade områdena härskar fullt utvecklad apartheid.

Israels legitimitet består i att Israel de facto existerar samt att det inte går att göra om historien. Historien har dessutom en förmåga att med tiden som redskap göra rätt av fel. Så det hastar om inte palestinierna skall gå samma öde till mötes som USA:s indianska urinvånare.

Gert Gelotte 2019-10-23

24 juli 2019

Congresswoman Rashida Tlaib



Rashida Tlaib , är den första palestinsk-amerikanska som blev vald till USA:s kongress. Yrke : Advokat , hon är född i en palestinsk invandrarfamilj. Äldst i en syskonskara av 14 barn. Hennes föräldrar kommer från Västbanken.




Kongressledarmoten Rashida Tlaib, vann inte omröstningen i Kongressen men hennes tal var briljant

As the granddaughter of a Palestinian grandmother (my sity) and as the daughter of Palestinian immigrant parents, I rose in opposition to #HRes246, an attack on our freedom of speech and right to boycott the racist policies of the government of Israel

När man läser texten i #HRes246 serveras man osanningar som inte BDS står för: " Whereas a founder of the BDS Movement has denied the right of the Jewish people in their homeland, saying, “We oppose a Jewish state in any part of Palestine. No Palestinian, rational Palestinian, not a sell-out Palestinian, will ever accept a Jewish state in Palestine.” ur H.Res.246 - Opposing efforts to delegitimize the State of Israel and the Global Boycott, Divestment, and Sanctions Movement targeting Israel.

Så här skriver de: BDS-rörelsen förespråkar inte en särskild lösning på konflikten och kräver varken en ”enstatslösning” eller en ”tvåstatslösning”. Istället fokuserar BDS på förverkligandet av grundläggande rättigheter och genomförandet av internationell rätt." Ur What does BDS aim to achieve? Does it call for a one state or a two state solution?



23 juni 2019

Resetips mars 2020

En resa jag rekomenderar: " Dagarna i Israel och Palestina blir inte minst ett möte med människor som lever mitt i en av vår tids stora konflikter. Hur påverkar det människ-ors vardag att leva i ockupation och i skuggan av bl.a. den mur som skiljer land och människor åt? Vi möter människor och organisationer som arbetar för att bygga broar mellan två folk. Vi möter kristna och firar gudstjänst med kyrkor och församlingar i olika kyrkotraditioner. Vi besöker kibbutzen En Gev och Yad Vashem, platsen till minne av förintelsen." ur Reseprogrammet