5 maj 2016

Löftet om landet

Sen december 2011 då jag upptäckte hans blogg * , Är Munther Isaac min bloggvän. Han är Vice Academic Dean of Bethlehem Bible College. Jag hade tillfälle nu i mars 2012 att träffa honom personligen för en kort pratstund. Läs mer här nedan



May 3, 2016 Markfrågor ofta är oerhört kontroversiella! På andra sidan av världen,i det förlovade landet, konflikten mellan Israel och Palestina har aldrig avtagit. Medan de judiska kristna är övertygade om att deras innehav av marken är gudomligt, hur skulle de palestinska kristna som bor på samma plats förstår samma löfte? Vems land? Är löftet ovillkorlig? Innebär detta löfte bara utse äganderätten? Vad är syftet med detta löfte av trots allt?

Pastor Dr Munther Isaac är Academic decanus och biträdande professor i Bethlehem Bible College och direktor för "Christ at the Check Point " konferensen . Som en palestinsk kristen, försöker han att granska de löften av landet i Gamla och Nya testamentet för att kasta ljus på de aktuella konflikterna mark i sitt hemland. Genom sin framställning, har den underliggande teologi som är direkt relevanta för en utländsk fråga i en annan del av världen, som det visar sig, mycket att göra med vår stad, här och nu. I översättning från filmen


 * Mer om Munther Isaac

Läs även andra bloggares åsikter om  

30 april 2016

Den judiska rabbin som välsignade mig


Bader Mansour är grundare av teknikföretaget NASDAQ i Nasaret. Han är kristen palestinier med Israelisk medborgarskap, och ordförande i Association of Baptist Churches in Israel
Jag har aldrig träffat Bader men vi har haft kontakt med varandra sen 2008.
  
Även om jag inte är jude har jag många gånger fått hälsningar inför judiska helgdagar. Och genom att vara en israelisk medborgare, får du en hel del av dessa automatiska hälsningar via e-post.

Men i år skickade endast en person mig en påskhälsning, den ökända medlem i medlemmen Israels lagstiftande församling , Bezalel Smotrich. (Jag har verkligen ingen aning om hur jag kom hans sändlista.)

Tidigare denna månad, Smotrich
rättfärdiga att sjukhus skulle segregera judiska och arabiska födande mödrar genom att säga att han "inte vill hans fru ligger bredvid en kvinna vars barn kommer att mörda mitt barn om 20 år". Denna fråga var hetsigt debatterade i Israel men snabbt försvann på grund av en annan kontroversiell uttalande som gjordes mot araber, denna gång från någon du förväntar dig mer av på grund av sin ställning - ledare för den israeliska oppositionen, Bougie Herzog, som berättade för några supportrar att vi "måste sluta att uppfattas som Arab älskare ".

Den här veckan, fölls en demonstration i Tel-Aviv för att lägga mer ved på brasan av hat med banderoller "Död åt araberna" visades. Tyvärr är dessa hatiska uttalanden från offentliga personer som skapar en bördig mark för ytterligare diskriminering av arabiska medborgare i Israel.

Mitt i att
jag tänkte på alla dessa uttalanden denna vecka fick jag ett mail från en messiansk judisk advokat, som skrev: "Jag tror att Israel har en kallelse att vara ett ljus för nationerna. Vi gör det säkert i dag i området för teknik och medicinska framsteg. ".

Jag har varit involverad i teknik i Israel under många år. Jag har alltid beundrat entreprenörer inom detta område, från Israel och från hela världen, men med all respekt för andra, enligt min mening de verkliga hjältarna
i hi-tech är grundarna som Bill Gates och Mark Zuckerburg som donerar 99% av deras betydande förmögenhet till välgörenhet.

I Israel, är mina tekniska hjältar är inte de framgångsrika företag som gjort stora "exits". Jag är mer imponerad av de underbara judar som bidrar till en positiv utveckling av hi-tech-sektorn inom den mindre gynnade arabiska befolkningen i Nasaret och Kafr Kasem. Som en icke jude som bor och arbetatar bland judar i många år, det fanns människor som agerat för mig som ett ljus på vägen. Liksom den modiga judiska kvinna som anställde mig, trots viss tvekan i hennes sällskap för att anställa araber, eller den judiske mannen i Boston som erbjöd mig att bo gratis när jag var en ung teknik konsult. Dessa är några av de hjältar som jag sett i mitt liv, i egenskap av ett ljus för världen omkring dem.

Tänk
er igen sjukhus och förlossningssalar jag skulle dela min historia. Jag föddes i en av de stora allmänna sjukhus i Jerusalem 1968, följande gratulationskort som min mor Evelyn fick från sjukhusets Rabbi.

May you live to see your children’s children—peace be on Israel (Psalms 128:6)
Children are a heritage from the Lord, offspring a reward from him (Psalms 127:3)

Dear Mrs. Evelyn Mansour, I send you greetings for the birth of your son. May you live to raise him to love the Bible, to be in his wedding and that he may do well in life.

I am also presenting you with a gift. A book for instructions for good life. If you read it and live by it, you and your family household will be happy. Blessings, Rabbi Yaacov Rakovski, Hadassah Medical Center, Jerusalem

Jag är inte säker på att min mor behöll häftet men säkert fick hon certifikatet och höll dessa verser från Bibeln som en kraftfull inflytande i sitt liv.I min mors uppgift ingick att uppfostra tre barn i Herrens fruktan. 2003 ( då en mormor till 3), förklarades hon nästan död, men Herren gav henne ytterligare sju år under vilken tid hon hade nöjet att se ytterligare fyra barnbarn läggs till sin familj, innan hon avled 2010.

Det judisk
e rabbin Hadassah sjukhuset var ett ljus för mig, eftersom han delade Guds Ord från Bibeln med mig och min mamma. Han valde Guds kärlek framför segregering av människor.

I denna påsk
tid,  önskar jag alla judar överallt glad en helg, inklusive Smotrich, Herzog och andra. Min tro som kristen lärt mig att vara ljus för världen, och jag har beslutat att tända ett ljus i stället för att förbanna mörkret.  Bader Mansour 25 april 2016 

Texten ör översatt av EB med godkännande för spridning av Bader Mansour .
Orginaltexten kan läsas här: The Jewish Rabbi that Blessed me 

Läs mer om  Bezalel Smotrich
Läs mer om Bader Mansours förtag  NASDAQ 
Läs tidigare Ingenjörer i Nasaret 


Läs även andra bloggares åsikter om    

2 april 2016

Dagen reser till Israel 2016






Den kristna tidningen Dagen gör nu reklam för sin årligen återkommande höstresa för sina läsare: 


Dag 1 - söndag 30 oktober
Vi flyger från Arlanda 06.15 och landar i Tel Aviv vid lunchtid. Innan bussen rullar mot Tiberias vid Gennesarets sjö hinner vi med ett besök i antingen den gamla hamnstaden Jaffo eller i Herodes den stores stad Caesarea Maritima. I Tiberias checkar vi in på vårt hotell, där vi ska bo tre nätter, och äter middag tillsammans.

Dag 2 - måndag 31 oktober
Dagen ägnas åt en rundtur i norra Israel med stopp bland annat vid klostret på Karmelbergets topp, där Elia med Guds hjälp besegrade Baalsprofterna, Nasaret, där Jesus växte upp, Bahaireligionens magnifika anläggning i Haifa och Safed, centrum för den judiska mysticismen Kabbala. Middag och övernattning i Tiberias.

Dag 3 - tisdag 1 november
Denna dag tar oss bussen upp på Golanhöjderna, där vi blickar in över Syrien. Vi besöker utgrävningarna såväl i den gammaltestamentliga staden Dan som i Banias, där den romerska guden Pan dyrkades. Det blir en dag fylld av så väl vackra naturupplevelser som närkontakt med dagens konfliktladdade situation i regionen. Middag och övernattning i Tiberias.

Dag 4 - onsdag 2 november
Självklart ska vi göra en båttur på Gennesarets sjö och besöka de viktiga platserna runt sjön där Jesus var verksam. Saligprisningarnas berg blir i dubbel mening en höjdpunkt. I Kafarnaum ser vi resterna av såväl synagogan som Petrus hus och nere vid sjöstranden står vi på samma mark som Petrus när han fick frågan av Jesus: "Älskar du mig?" På vår väg mot Jerusalem stannar vi till i Shilo, där Josua lät resa uppenbarelsetältet. Vi kommer fram till vårt hotell i Jerusalem på kvällen och äter middag tillsammans.

Dag 5 - torsdag 3 november
Den första av två intensiva dagar i Jerusalem, när vi besöker Tempelberget, Davids stad, Tempelinstitutet, där vi lär oss allt som är värt att veta om det heliga Templet, samt Förintelsemuséet Yad Vashem, som inte lämnar någon oberörd. Middag och övernattning på vårt hotell.

Dag 6 - fredag 4 november
Vi fortsätter att utforska Jerusalem. Besök på Olivberget, i Getsemane, i Gravkyrkan och vid Trädgårdsgraven står på programmet, liksom de judiska kvarteren och Västra muren. Middag och övernattning på hotellet.

Dag 7 - lördag 5 november
Vår sista hela dag i Israel blir en utflyktsdag med stopp i Jeriko, Qumran där Dödahavsrullarna hittades, Masada och vid Döda havet, där vi får tillfälle att testa det salta vattnets flytkraft. Middag och övernattning på hotellet.

Dag 8 - söndag 2 november
Dags att packa väskorna. På väg till flygplatsen stannar vi till vid Knesset och dess gigantiska Menorah samt vid profeten Samuels grav. Klockan 13.00 lyfter flygplanet mot Arlanda, där vi tar mark kl 16.50. 

Presentation av guiden: Vår guide på denna resa är Peter Lebenswerd. Han är uppvuxen i Stockholm i en judisk familj men numera bosatt i Israel med sin familj. Peter brinner för att göra kunskapen om Israel levande och för dialogen mellan judar och kristna. ”De gemensamma rötterna blir kanske allra tydligast när man är i detta land och tillsammans upplever de platser och skeenden som format så mycket av det vi känner till och som många av oss håller kärt”, säger han.
Ur  Dagen Resklubb     Resan arrangeras av Israel Tours.

Ännu en gång gör mig Dagen besviken  " När jag läser igenom reserutten ser jag hur slående lite möten med landets kristna. Visst är det viktigt att vi, när vi besöker landet att vi besöker de heliga platserna där Jesus vandrade och de historiska judiska platserna för att förstå kristendomens judiska rötter. Men varför väljer researrangörer bort att möta de kristna där? 

Läs tidigare: - Man besöker Davids stad som ligger i östra Jerusalem i stadsdelen Silwan som har en tydligt politisk agenda för bosättningar i Östra Jerusalem. 
Även ”Tempelinstitutet, där vi lär oss allt som är värt att veta om det heliga Templet” Man tyckts inte inse att det är inte bara ett museum för att visa hur det historiska judiska templet såg ut .Utan har även en tydlig politisk agenda. Ur Dagen reser till Israel 2014

Man har inte alls tagit till sig av kritiken Är svaret att ord som ”ockupation, mur och bosättningar” inte passar in i den verklighetsbild dessa kristna resenärer har.? Vågar man eller vill man inte se dagens verklighet? Varför är man inte intresserad av att med egna ögon se och själv bilda sig en egen uppfattning av verkligheten?"  Ur Möt människorna


Läs även andra bloggares åsikter om

21 februari 2016

Restaureringen av Födelsekyrkan 4


Jag har tidigare berättat om takrenoveringen av Födelsekyrkan i Betlehem * . ”Det är fem hundra år sedan förra gången underhållsarbeten utfördes på basilikan i Födelsekyrkan
Här en ny rapport som visar hur arbetet fortskrider


Jan 30, 2016 The first major restoration in 15 centuries at what's believed to be the birthplace of Jesus, the Church of the Nativity in the occupied West Bank. Located in the Palestinian city of Bethlehem, the church is being worked on by Italian experts.Al Jazeera's Stefanie Dekker reports from the West Bank

Tidigare:   Restaureringen av Födelsekyrkan -3

 Takrenovering av födelsekyrkan 2


Läs även andra bloggares åsikter om  

7 februari 2016

Det tredje Templet


Det finns en stort intresse även blan vissa kristna * för denna kviga trots att för oss kristna ett bättre offer redan gjutits ” Om nu blod av bockar och tjurar och stänk av askan från en kviga helgar de orena så att de blir rena i yttre mening, hur mycket mer måste då inte blodet från Kristus, som i kraft av evig ande har framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud, rena våra samveten från döda gärningar så att vi kan tjäna den levande Guden. ” Hebreerbrevet Ur 9: 13-14

Orsaken till att en del kristna är intresserad av ett tempelbygge beror på tolkningen av Danielsboken och de 70 årsveckorna "Hur det än är med det så antyder Jesus på ett tydligt sätt att Templet kommer att återbyggas innan han kommer tillbaka när han i Matt 24:15 refererar han till just till samma passage i Daniel."  ur  Byggs det tredje templet snart?" Aletheia

Problemet med den bibeltolkningen är att man måste lägga in en paus mellan den 69:e och den 70:e årsveckan ” Med utgångspunkt i Daniels 70 årsveckor kan vi se att efter den 69:e årsveckan stannade Guds profetiska klocka för en kort tid för Israel, och vi fick en paus eller en parantes i Israels profetiska tidslinje. " Ur   Parantesen mellan den 69:e och den 70:e årsveckan

Men det finns en alternativ bibeltolkning som känns mer trovärdig

 " Danielsboken beskriver alltså vad som skulle ske från Nebukannesars tid år 603 f.kr fram till Jesus Kristus och templets förstörelse. Danielsboken handlar inte om någon antikrist 2000 år senare. Den hamnar inte om någon världsvid diktator långt senare. Utan den Handlar om Jesus och löftet om hans frälsning." Ur  Bergsjöbloggen och de 70 årsveckorna
 
Slutsatsen är att för uppfyllelsen av Daniel profetia som Jesus talar om behövs inget nytt templet.
Tidigare: ”Är det verkligen värt att föra fram tanken att riva Klippdomen och bygga ett judiskt tempel nu? Det finns en liten grupp judar som planerar det. Men de allra flesta judar är inte intresserade av tanken." ur   Tempelplatsen

* K-G Larsson, "Ett tredje tempel och den röda kvigans betydelse"



3 februari 2016

17 januari 2016

Berättelsen från Nasaret överlevnad 1948

En israelisk soldat, beväpnad med ett gevär, stoppar palestinier på en gata i Nazareth, Palestina, den 17 juli 1948.

Nasaret är den största staden i Israel, med palestinsk befolkning. Det är även den stad som har högst antal kristna.

Översättning från Mondoweiss – 12 January 2016


Varför Israel har tystat 1948 berättelsen om Nasarets överlevnad
  
En sällan berättad historia om kriget 1948 som grundade Israel är angående Nasaret överlevnad. Det är den enda palestinska staden i det som idag är Israel som inte blev etnisk rensning under de årslånga striderna. Andra städer, såsom Jaffa, Lydda, Ramleh, Haifa och Akko, har nu små palestinska folkmängd som främst bor i slumliknande förhållanden i vad som har blivit judiska städer. Ytterligare andra, som Tiberias och Safed, finns inga palestinier kvar alls.
Nasaret var inte bara en
avvikelse ; det var ett misstag. Det var tänkt att etniskt rensas på sin palestinska befolkning, precis som de andra palestinska städer nu i Israel. Mycket till Israels beklagande, har det blivit en inofficiell huvudstad för Israels 1,6 miljoner palestinska medborgare, en femtedel av den israeliska befolkningen.

 
Orsaken till Nasarets överlevnad berodde på en enda individ , Ben Dunkelman, en kanadensisk jude som var befälhavare för den israeliska arméns sjunde Pansarbrigad, som vägrade lyda order att fördriva Nasarets invånare.

Dunkelman
s roll har till stor del skyms i det historien - och av goda skäl. Israel skulle föredra att åskådaren gör den omotiverad antagandet : att de "kristna" Nasaret överlevde, till skillnad från andra palestinska städer, eftersom dess ledare var mindre militanta eller för att de föredrog att kapitulera. Dunkelman berättelse visar att så inte var fallet.
Det är därför en välkommen utveckling att en stor kanadensisk tidning, Toronto Star , har
reviderat Dunkelman roll i Nasaret, även om dess reporter, Mitch Potter, har bidragit på sitt eget sätt att mythologiserat av Dunkelman i en artikel med rubriken: "The Toronto man som räddade Nasaret ".
 
 
In later years, Ben Dunkelman rarely spoke of his wartime exploits, and his 1976 memoir, Dual Allegiance, omitted the story of how he spared the residents of Nazareth.
Borttagna minnen

Det är värt med tanke, när vi tänker på de attacker mot palestinska städer i 1948, hur känsliga dessa frågor
är för Israel. Både Dunkelman och en annan befälhavare , Yitzhak Rabin, som senare skulle bli en premiärminister, skrev memoarer som innehöll deras erfarenheter av kriget 1948.
Efter påtryckningar från de israeliska militära myndigheterna, båd
a tog bort sektionerna de hade skrivit som hade att göra med attackerna mot palestinska städer som de var ansvariga för. Det var på grund av dessa berättelser som var beviset, Israel och dess supportrar, länge förnekade av Israel och att den israeliska ledningen hade tänkt och genomfört etnisk rensning av det mesta av den palestinska befolkningen under 1948.

Omkring 750.000 palestinier - av 900.000 bodde innanför gränserna för vad som skulle bli den nya judiska staten - tvingades ut och vägrades rätten att återvända. I själva verket var rensningen betydligt högre än den skenbara 80 procent siffra. Efter påtryckningar från Vatikanen, tillät Israel många kristna flyktingar tillbaka Och gjorde det gjorde ett landbyte med Jordanien 1949 som förde mer än 30.000 palestinier in i den nya staten; och många palestinska flyktingar lyckats smyga tillbaka till överlevande samhällen som Nasaret och smälta in med lokalbefolkningen som förberedelse för vad de hoppades skulle vara deras återvändande till sina byar.

 
Rabin ledde attacken mot de palestinska städerna Lydda och Ramleh, nära Tel Aviv och idag mestadels judiska städer i Lod och Ramla. Enligt den saknade delen i hans självbiografi, senare publicerade i New York Times, frågade Rabin David Ben Gurion, Israels förste premiärminister, vad man ska göra med de 50.000 invånarna i Lydda och Ramleh. Rabin berättade: "Ben Gurion viftade med handen i en gest som sa:"! Driv ut dem '"Rabin gjorde just det, efter en fruktansvärd massaker på hundratals invånare som var skyddande i en lokal moské.
Ben Gurion, som den israeliska historikern av perioden Ilan Pappe har noterat i sin bok den etniska rensningen av Palestina, var noga med att inte lämna ett papper spår som visar att han hade
beordrat fördrivning av palestinier. Istället skulle Israel främja myten om att den palestinska befolkningen hade beordrats av angränsande arabiska ledare att fly.
 
Fråntagen befälet

Vi vet inte om Dunkelman hade ett liknande möte med Ben Gurion. Vad vi vet,
enligt vad tidningen Star bekräftar, är att det hade gjorts klart för Dunkelman att han skulle driva ut invånarna i Nasaret. Dunkelman var olydig , och tillät staden att kapitulera. Han fråntogs sitt befäl i Nasaret en dag senare.Tidningen Star rapporterar på en sida med hänvisning till attacken på Nasaret som togs bort från Dunkelman s 1976 memoarerDual Allegiance. Vi vet om det bara därför att hans spökskrivare, framlidne israeliska journalisten Peretz Kidron, försökte intressera New York Times i Dunkelman berättelse, som en motsvarighet till Rabins. Times publicerade Rabin historia, men ignorerade Dunkelman berättelse..
Intressant
är att Dunkelman höll berättelsen av sin roll i attacken av Nasaret så tyst att det enligt sina citat i Star, varken hans son eller hans förläggare på Macmillan visste om det.
  
Dunkelman skriver att han var "chockad och upprörd" på order att avfolka Nasaret Han berättade för sin överordnade, Haim Laskov: "Skulle jag skulle göra något sådant." Han krävde att hans ersättare ge honom ”på heder och samvete" att invånarna skulle få stanna, och avslutar: "Det verkar som om min olydnad hade viss effekt ... det verkar ha gett den högsta ledningen tiden för andra tankar, som ledde dem till slutsatsen att det verkligen skulle vara fel att fördriva . Det var aldrig någon mer tal om evakueringsplanen, och stadens arabiska medborgare har bott där sedan dess. "
 
 
Jewish fighters, victorious after entering the biblical town of Nazareth on July 17, 1948. Ben Dunkelman refused to carry out an order to expel the town's Arab population.
Svälja Nasaret

Faktum är att vi vet vad dessa "andra tankar" var.
Borttagen en förevändning för att rättfärdiga fördrivning från Nasaret i den förmodade "stridens hetta", kom Ben Gurion med Plan B (eller kanske det var Plan E, med tanke på att den etniska rensningen var inspirerad av Plan Dalet eller D på hebreiska).
I kölvattnet av kriget 1948, under en nära två decennier
s period av militära regering ålagts Israels nya palestinska minoriteten beslutade Ben Gurion att etablera Nazareth Ilit (Upper Nazareth) nästan ovanpå Nazareth. Det var flaggskeppet av hans "Judaisation av Galileen" -kampanj. Ben Gurion var bestört inte bara att Nasaret hade överlevt, men att det hade fördubblats i storlek som tusentals flyktingar från närliggande byar flydde till den som sökte en fristad.
 
Enligt israeliska statliga arkiv, Michael Michael, som var militärguvernör för Nasaret under denna period, uppgav att målet från Nasaret Ilit var att "sluka" Nasaret. Kort sagt, Israel hoppades efterhand att förstöra Nasaret som en palestinsk stad, förvandla den till en annat Lydda. Den judiska staden Nasaret Ilit skulle bli med den viktigaste staden, med Nasaret bli sin eget skuggetto. Trots Israels bästa ansträngningar, har det till stor del misslyckats i detta mål, inte minst eftersom det kämpade för att locka israeliska judar att leva bredvid en stor palestinska befolkningen.
Varför var det så viktigt för den israeliska ledningen att förstöra Nasaret? Eftersom de fruktade att en palestinsk stad - med sina intellektuella, politiska aktivister, och avancerade utbildningssystemet under kontroll av internationella kristna institutioner - kan uppmuntra framväxten av en effektiv motstånd, något som skulle kunna montera invändningar mot en stat som privilegiera judar. Ett sådant politiskt och kulturellt kapital kan formulera till omvärlden exakt vad Israel var uppe i att judaiserande platser med stora palestinska befolkningen som Galiléen.
 
Murbruks artilleri

Toronto Star
s blåögda berättelse om Dunkelman innehåller följande konstaterande: "Han vann inga medaljer för att vägra att antasta civila i Nasaret , eller någon tack från sina israeliska överordnade." Han är tecknad som en man som föll på krigslagarna och undvek skada civila i möjligaste mån i en serie av "nästan oblodig" attacker.

Men i själva verket, som Star noterar i förbigående, Dunkelman främsta militära talang var för att göra innovativ användning av "koncentrerade murbruks
artilleri" en färdighet han lärt sig under andra världskriget. Med andra ord, var han expert på att skjuta ett stort antal oprecisa salvor i befolkade områden, oundvikligen döda och skadade civila.

Två kanadensare har publicerat inlägg gör
en viktig kritik av Star berättelse.
Peter Larson, ordförande i Kanadas nationella utbildningsnämnden Israel-Palestina, påpekar att verksamheten i juli 1948 under ledning av Dunkelman var en attack mot samhällen som Na
saret som skulle vara en framtida del av en arabisk stat i enlighet med FN: s delningsplan, nio månader tidigare. Som Larson skriver, "Nasaret införlivades med våld i den nya staten Israel i strid med FN-planen och trots önskemål från dess invånare."
 
Skydd för kristna

Det finns arkiv
bevis tyder på att Dunkelman trodde kristna palestinier behövde skyddas, en uppfattning han inte ger muslimska palestinier.
Israeliske historikern Benny Morris konstaterar
i ett telegram från Dunkelman när hans soldater marscherade genom Galiléen i November 1948: "Jag protesterar mot vräkning av kristna från byn Rama och dess omgivningar. Vi såg de kristna på Rama fälten törstiga och lidande av att ha blivit rånade. Andra brigader fördriver kristna från byar som inte gjorde motstånd och överlämnats till våra styrkor. Jag föreslår att du utfärda en order om att de kristna får återvända till sina byar. "
Morris nämner att under inflytande av Dunkelman, bland annat den israeliska arméns riktlinjer om avvisning eller utvisning av kristna palestinier förändrats över tiden.
I motsats till hans beslut att skydda Nasaret och kristna, Dunkelman och hans soldater var hänsynslös
a att driva ut palestinierna från många av de mer än 500 palestinska samhällen som raserades av Israel 1948 och därefter.
 
Krigsförbrytelser

I Saffuri, en stor muslimsk by några kilometer från Nasaret som attackeras av det sjunde brigaden en dag tidigare, fat bomber släpptes över byn som invånarna var hemma
för att bryta dagens Ramadan snabbt. Alla Sakura invånare drevs ut, och fick sina hem förstörda. Idag är det en exklusiv judisk jordbrukssamhälle som kallas Tzipori.

Utan tvekan, Dunkelman deltog direkt i massfördrivning av många tiotusentals civila palestinier från sina hem - en krigsförbrytelse genom krigets lagar som nyligen framkommit i kölvattnet av andra världskriget. Han medgav också i sina memoarer att han lät sina trupper för att plundra palestinsk egendom, en annan krigsförbrytelser.
Men, medan han inte hänvisa till dem i dubbla trohet , Dunkelman också inblandad i en del av de mer ökända israeliska massakrer palestinier i 1948.
I det värsta fallet i byn Safsaf, norr om Safad konstaterar kanadensiska journalisten Dan Freeman-Moloy hade Dunkelman befälsansvar när han ledde Operation Hiram i slutet av oktober 1948. Hans trupper beteende i Safsaf och på andra håll klargörs i dokument i Israels militära arkiv avslöjats av Morris för sin bok Födelsen av det palestinska flyktingproblemet.
Tecknat på en hemligstämplade briefing från och med november 1948 av Israel Galili, Ben Gurion nummer två i försvarsdepartementet, skriver Morris om handlingar av Dunkelman trupper:
"På Saliha verkar det som soldater sprängde ett hus, möjligen byn
s moskén och dödade 60-94 personer som hade trängt in sig i den. I Safsaf, soldater sköt och sedan dumpade i en brunn 50-70 bybor och krigsfångar. I Josua trupperna synes mörda omkring 10 marockanska krigsfångar (som hade tjänstgjort med den syriska armén) och ett antal civila, däribland, tydligen, de fyra maronitiska kristna och en kvinna och hennes barn. "
 
Morris drar  slutsatsen: "Dessa grymheter, mestadels utförda mot muslimer, utan tvekan påskyndades flykten från samhällen på vägen för IDF förväg. ... Vad hände på Safsaf och Jish utan tvekan nått byborna i Ras al Ahmar, "Alma, Dishum och al Malikiya timmar före sjunde Brigadens kolonner . Dessa byar, bortsett från "Alma, tycks ha varit helt eller till stor del tomt när IDF kom."
Dunkelman kan utan tvekan ta åt sig äran för Na
sarets överlevnad. Men en fullständig och korrekt historisk redovisning behövs fortfarande för krigsförbrytelser som begåtts inte bara av Dunkelman utan av dem som han ansvarade för.
 
I en snabb översättning till Svenska  från Mondoweiss



Läs även andra bloggares åsikter om

26 december 2015

Jul i Betlehem 2015


Preparations for the celebration of Christmas are underway. Bethlehem welcomes pilgrims, tourists and locals to celebrate the birth of Jesus.


The Patriarch’s mass celebrates the arrival of Christmas. The opening of the Holy Door in Bethlehem expresses the desire of Palestinians and of the entire world for peace and mercy.

 
Läs även: Min vän i Munther Isaac Betlehem skriver ”Jag ser denna verklighet av rädsla i vår värld i dag. Här i Palestina lever vi under militär ockupation. År av konflikter och våld har skapat en verklighet av rädsla och förtvivlan. Idag i Palestina många är rädda för framtiden. Ungdomar har förlorat hoppet i alla lovande framtid här. Människor lämnar efter en bättre framtid - en säkrare en. De är rädda för det okända. Idag rubriken i BBC passande   lyder: "Jul i Betlehem: Förhoppningar och farhågor inför framtiden". Ur Munther Isaac-Blogg

Läs även andra bloggares