27 februari 2015

Livet i Jerusalem



Det som kallas Jerusalems gamla stad är ett rektangulärt format område, omgiven av en stadsmur, byggd 1538 av den ottomanska sultanen Suleiman. Åtta portar ger tillträde till Gamla stan, vilket är det historiska centrum av Jerusalem hem för de viktigaste heliga platser. Den arabiska marknaden, med dess färger och dess egenheter, lockar pilgrimer och turister, vilket gör det en ännu mer populär plats.

Dock har den gamla delen av staden en sida som är okänt för många: i sina dolda gränder lever invånarna i Gamla Stan. De har sina egna seder, skolor, affärer med sina egna typiska livsmedel. Detta är fallet i denna pittoreska restaurang, där du kan hitta den traditionella falafel, en mycket populär och prisvärd maträtt som har en distinkt östra smak.

En av egenskaperna hos de så kallade "öar" av den antika staden är deras tro identiteter. Korsen på dörrar visar tydligt att vi är i den kristna delen av staden. Överallt kan man se tecken på denna närvaro: på gatorna, i hemmen, på väggarna. Men det dagliga livet pågår som den gör i varje kvarter: barn som leker, som löper från plats till plats, människor träffas och som hälsar på varandra, eftersom detta område är litet som är den procentuella andelen kristna i det heliga landet.


Husen som är ihopbyggda är små. Familjen Nowisser hälsar oss varmt välkomnen till deras hem. Familjen består av åtta personer , som bor i en lägenhet lite mer än 80 kvadratmeter, berättar om vardagen innanför väggarna i Jerusalem. Ur texten till Filmen


Claudia Koll på pilgrimsfärd för att hjälpa Guds Land Lite mer än ett år sedan, hon har valt att stödja “Stones of Memory”-projektet. Idag är hon tillbaka i Jerusalem för att se arbetet av the Custody of the Holy Land med egna ögon. Claudia Koll, en talesman för Pro Terra Sancta Association är på en pilgrimsfärd igen i de heliga platserna och att upptäcka om de levande stenar som lever i detta land.

I den heliga staden, är 50 anställda som arbetar varje dag för att renovera husen i som är i the Custody of the Holy Land omvårdnad. När de är färdiga, kommer de att ges till de fattigaste familjerna som har valt att bo här, och klamrar sig fast deras religiösa och kulturella rötter, förenande till det land där kristendomen föddes och där idag kan de möjligen försvinna.  Ur texten till Filmen

Läs tidigare ”Om de tusentals pilgrimer som varje år besöker Jerusalem bara en gång hade lyft sina huvuden hade de fått se ett helt annat lidande. Ett lidande som också är outsägligt - och som existerar bara några få meter från Via Dolorosa. Det vill säga om man tittar uppåt - längs de många husväggar och tak där israeliska flaggor vajar. Där finns ett stort antal spridda bosättningar i strid med FN och internationell rätt, eftersom Gamla stan ingår i det ockuperade östra Jerusalem. ” ur Gamla stan hotas av boättare


Läs även andra bloggares åsikter om  

11 februari 2015

Dubbla måttstockar

 Den palestinske teologen och luthersk kyrkoherden i Betlehem Raheb Mitri besök i Sverige har uppmärksammas i kristna media. Den kristna tidningen Dagen skriver om Raheb Mitri:

”Men den andra handlar om risken att i ivern att stötta medkristna hamna i ett ensidigt ställningstagande för en av parterna i en komplicerad och svårlöst konflikt. Där befinner sig Svenska kyrkan sedan ett antal år tillbaka. Att Raheb Mitri inbjöds att hålla ett seminarium under den gångna helgens teologifestival är dock inte mycket att höja på ögonbrynen åt. På ett seminarium finns, åtminstone i teorin, möjligheten att låta åsikter brytas. Men att han förvandlades till huvudtalare genom att få predika i avslutningsgudstjänsten i Uppsala domkyrka är något annat.

Det gav Mitri chansen att utan att bli emotsagd förmedla ett i högsta grad politiskt budskap, där exempelvis den romerska ockupationen av Israel under Jesu tid parallellställdes med dagens situation." ur Dagen ”Ärlig dialog enda vägen framåt” 

I alla tider har vi hämtat inspriation från Bibelns berättelser och personer och satt in dem i nutida kontext. De amerikanska slavarna använde Bibels berättelse för sin frigörelsekamp , vem har inte hört Gospelsången "Go Down Moses" ? Där använder man Bibelns berättelse om hur Moses befriade Israels folk ur det egyptiska slaveriet som inspriration för sin egen frigörelse från sitt slaveri. Jag tycker Raheb har samma rättighet att använda Bibeln till sitt folks frigörelse.

Det är tydligt att när det gäller palestinierna tycker Dagen att  Sv Kyrkan inte skall politisk ställning .

Men i andra sammanhang efterlyser man just detta ” Moder Teresa blev en symbol för det sociala ansvaret på kristen grund. Desmond Tutu och Martin Luther King är exempel på kristna ledare som tagit politiskt ansvar. Är det dags för fler kristna ledare och politiska ledare med kristen tro att träda fram som symboler för det politiska ansvaret och med en trons strategi? ” ur Dagen ”Politiskt ansvar på kristen grund” 



Jag tycker inte Sv Kyrkan tagit en ” ensidigt ställningstagande för en av parterna i en komplicerad och svårlöst konflikt.” Den har tagit ställning för folkrätten och mot ockupationen. Läs  Agera mot ockupationen av Palestina 

 
Delar ur Raheb Mitris predikan i Uppsala:

Berättelsen om Symeon och Hanna är också min berättelse: Jag var fem år gammal när Israel
ockuperade Västbanken. Hela mitt liv har jag levt under israelisk ockupation. Det fanns en tid när jag trodde att jag med egna ögon skulle få se att det var fred, att det skulle ske under min livstid, att jag skulle få dö i förvissning om att mina döttrar skulle få ett värdigt liv. Ju äldre jag blir, desto mer tvivlar jag på det. Koloniseringen av Palestina genom de israeliska bosättarna fortsätter. Det internationella samhället fortsätter att förse Israel med hardware, medan några kyrkor förser dem med software. Spänningen i Jerusalem i dag, runt al-Aqsa-moskén, påminner starkt om spänningen runt det judiska templet på Mackabéertiden. Jerusalems befrielse är mer avlägsen än någonsin.

Fler och fler slutar hoppas på en lösning i Israel-Palestinafrågan. Det tycks vara ett hopplöst fall. Jag hade hoppats att många av vårt folk skulle hålla hoppet levande, som Symeon och Hanna. Situationen, sammanhanget i Palestina har inte förändrats mycket sedan Jesu tid: Palestina har ockuperats av den ena maktenefter den andra – assyrierna, babylonierna, perserna, grekerna, seleuciderna, romarna, araberna, korsfararna, ottomanerna, britterna och nu den israeliska ockupationen.

Ersättningsteologi är farlig. Den är farlig därför att den är exklusiv, den tolererar inte pluralism. Ersättningsteologi är farlig för den bygger på arrogans. När folk tar sig rättigheten att bestämma vem som är utvald och vem som inte är det, vem som hör till de bevarade och vem som inte gör det, vem som är kosher och vem som inte är det, vem som är ond och vem som inte är det, då handlar det om hybris, och det har ingenting med sann tro att göra. Sann tro inkluderar människor, exkluderar dem inte. Sann tro är ödmjuk och hoppas på frälsning för alla människor.

Men låt mig säga en sak till: det finns ännu en ersättningsteologi. Det finns kristna och judar som ersätter det palestinska folket med det israeliska folket. De fråntar det palestinska folket dess arvsrätt, de gör dem arvslösa. De struntar i deras rättigheter och ser bara till det israeliska folkets rättigheter och trygghet. De ser inte vårt folk, vårt folks långa historia i landet, deras rötter djupt i den jorden, utan ersätter den med en föreställning, en myt om ”ett folk utan land för ett land utan folk”. De judiska bosättarnas försök att ersätta al-Aqsa-moskén med ett nytt judiskt tempel är mera än ersättningsteologi. Det är den världsliga maktens ideologi.
Översättning: Katarina Sjöström   Hela hans predikan finns att läsa Predikan under Teologifestivalen av Mitri Raheb
 
Läs även andra bloggares åsikter om

25 januari 2015

Kyrka utan gränser


Den 18 januari, firade den katolska kyrkan Världsdagen för invandrare och flyktingar, en dag som detta år den Helige Fadern helgade till kampen mot människohandel, mot slaveriet, ber om "ett universellt nätverk av samarbete "i försvar av den mänskliga värdigheten.  I Israel har antalet invandrare och flyktingar ökat. Människorättsexperter har publicerat en del statistik om den invandrade befolkningen i Israel. Enligt publicerade data, är de invandrade arbetarna som har giltigt visum utgör endast 0,8 procent av den israeliska befolkningen. Ur texten till Filmen


Jan 20, 2015 Jerusalem - Thailändska lantarbetare i Israel står inför allvarliga kränkningar arbetstagares rättigheter eftersom israeliska myndigheterna misslyckas med att genomdriva sina egna lagar.

 "Framgången för Israels jordbruksindustrin är beroende av en hög grad på arbetsmarknaden av thailändska gästarbetare, men Israel gör alldeles för lite för att försvara deras  rättigheter och skydda dem från exploatering", säger Sarah Leah Whitson från Human Rights Watch." Läs mer News 4

Läs även andra bloggares åsikter om  

21 januari 2015

2014 mörkt år för Palestinas barn


Minst 11 palestinska barn på Västbanken, inklusive östra Jerusalem, omkom under 2014 efter att ha blivit skjutna med skarp ammunition av israeliska soldater. Dödsfallen ökade i efterdyningarna av mordet på tre israeliska tonåringar på Västbanken i juni och den efterföljande hämnd i dödandet av den 16-åriga palestinska Mohammad Abu Khdeir, som mördades i början av juli. Detta, liksom konflikten i Gaza under juli och augusti, har lett till en ökning av protester och hårdare tag mot palestinska ungdomar i östra Jerusalem av den israeliska militären.

Israeliska styrkor stationerade i östra Jerusalem och på Västbanken använder rutinmässigt överdrivet våld för att skingra folkmassorna, inklusive med hjälp av skarp ammunition, vilket resulterar i skador och dödsfall på barn. Skarp ammunition, enligt den israeliska militärens egna regler, får endast användas under omständigheter där ett direkt, dödligt hot ställs till en soldat. DCI-Palestina, har hittills inte funnit några bevis som tyder på att barnen som dödats under 2014 har uppträtt med sådant hot vid tidpunkten för deras beskjutning.

I maj blev två tonåringar, Nadeem Nawara och Mohammad Salameh Abu Daher, ihjälskjutna med skarp ammunition när de protesterade utanför Ofer militärfängelset på Västbanken staden i Beitunia. CCTV och nyhetsutdrag av händelsen tydligt att båda pojkarna var obeväpnade på det ögonblick då de sköts under ett uppehåll i protesten. I efterdyningarna, israeliska tjänstemän först ifrågasatt legitimiteten av video bevis, och sedan kategoriskt förnekat att skarp amunition  användes under protest:
Veckor senare var det bevisat att båda tonåringar dödades av skarp ammunition. I ett ovanligt drag av den israeliska myndigheter, har en gränspolis har belastats med dråp för dödandet av Nadeem. För de andra barnen som dog 2014, är dock fortfarande rättvisa osannolikt: inga soldater eller gränspoliser har åtalats deras död. I översättning   Ur How was 2014 for Palestinian Children?


Tidigare: En av föredragshållarna under " Kom och se"  Var Gerard Horton,  han arbetar som advokat för Organisationen Defense for Chidren International—Palestine. * Han berättade att IDF åker ut varje natt för att arrestera barn, oftast är det i samband efter stenkastning mot soldater. Att soldater knackar på mitt i natten är oerhört traumatiskt för hela familjen.

Det sista barnet ser innan den får en huva över ansiktet är en hjälplös pappa som inte kan skydda sitt barn och ser det bli bortfört till förhör. Att man får tag i rätt barn är av mindre betydelse. Ur Barn i fängelse 

 
 Läs även andra bloggares åsikter om

18 januari 2015

Pilgrimer med medkänsla



Den universella kyrkans oro för vårt heliga land är berömvärd. Syftet med delegationen är att informera världen och kyrkan om vår situation.

När ni återvänder hem, kommer vi att be er att berätta om vad de har upplevt och sett här i det Heliga Landet.  Så säger den katolska biskopen Fouad Twal av Jerusalem , om besöket 10-15 januari av biskopar från Europa, Nordamerika och södra Afrika.

Deras möte som hölls  gav särskild uppmärksamhet åt situationen för de mest utsatta kristna, i  besök av solidaritet i Gaza, Hebron, Betlehem, Cremisandalen , Jerusalem och Sderot.

Biskop William Kenney England och Wales säger "Vi tänker på femte evangeliet, som är det heliga landet: vi kan inte vara lärjungar till Jesus utan kunskap om detta land och dess historia i dag. Här har vi sett de levande stenarna "

Avslutningsfirandet ägde rum på det latinska patriarkatet i Jerusalem, där biskoparna sände ut ett dubbelt budskap till politiker: att de kan vara kreativa och ha nya metoder för att bygga broar och inte murar, och till alla kristna: att de kan be för judar, kristna och muslimer i detta land som vi kallar helig. Ur delar av texten till filmen i översättning


Läs även andra bloggares åsikter om

10 januari 2015

Jul i Gaza



Samma julspel kan ses i kyrkor runt om i världen vid denna tid på året: En krubba med barn skådespelare utklädda i  vackra kostymer och  vacker musik. Men församlingen och skådespelarna här är speciella. Vi är i Gaza, i den latinska kyrkan av den heliga familjen, och huvudpersonerna i spelet är barn i församlingen. Barnet som spelar barnet Jesus föddes på söndagen efter slutet av det senaste kriget. Hans äldre bror är herdepojke som gråter otröstligt, som så ofta i dessa julföreställningar. "Det sista kriget orsakat så mycket förstörelse och förde mycket sorg. Men vår glädje är i Barnet i krubban " "Vi skulle för att det skall bli fred och bra för hela den kristna samfundet i 2015." Vi skulle önska finns fred och välgång för hela kristna samfundet i 2015. " Ur text till filmen

Nu har de stora TV-teamen lämnat Gaza, förödelsen efter det senaste kriget är stor många familjer har fortfarande inte fått sina hus uppbyggda och vintern är kall och regnig, glöm inte människorna där.

Tidigare :  Glöm inte Gaza

Läs även andra bloggares åsikter om

1 januari 2015

Farlig rättvisa

Dec 31, 2014 Palestinian President Mahmoud Abbas has signed a document at a meeting in Ramallah requesting membership of the International Criminal Court (ICC). Al Jazeera's Imtiaz Tyab reports from Ramallah. 

Trots dramatiska varningar från USA tog Abbas efter åtta års tvekan till palestiniernas ”domedagsvapen”. Medlemskap i ICC betyder att palestinierna kan släpa alla israeler som medverkar i ockupationen inför tribunalen. Om palestiniernas ansökan till ICC accepteras, vilket är troligt, kommer tusentals israeliska företag, officerare och ämbetsmän som agerat på de ockuperade områdena att kunna efterlysas och åtalas för brott mot Haag- och Geneve-konventionerna. Ur DN

Detta är den naturliga fortsättningen för Palestinierna att söka rättvisa eftersom ” Det jordanska förslaget, som skulle ha banat väg för en självständig palestinsk stat, fick inte tillräckligt många röster i FN:s säkerhetsråd. Förslaget fick bara stöd av åtta av 15 rådsmedlemmar, nio röster hade krävts för att det skulle gå igenom. ” ur DN

" Den amerikanska utrikesdepartementet sade på fredagen att den palestinska ansökan om medlemskap i Internationella brottmålsdomstolen kommer att ha "konsekvenser" för USA: s stöd till den palestinska myndigheten." ur  Ynet News

De som nu stöder Israels fortsatta ockupation av Gaza och Västbanken , borde fråga sig: Varför skall Israel inte följa internationell rätt?

Läs om mitt besök på Västbanken : De kristna i Beit Jala ( en stad i Betlehems ”län” ) ber tillsammans mot konfiskeringen av deras mark, genom vilken muren är planerad att byggas. Varje fredag​​ firar man en mässa bland olivträden, och ber till Gud sin önskan om rättvisa."  Ur The Land Day i Palestina

Mer om ICC: Internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag i Nederländerna är den enda internationella domstol som är permanent inrättad för att granska misstankar om folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelse.  Ur SVT

s även andra bloggares åsikter om

28 december 2014

Muslimer bygger kyrka

Anders Dejke är pensionerad folkhögskollärare från Ljungskile som besökt Israel/Palestina vid åtskilliga tillfällen sedan början av 1990-talet. Våren 2006 och våren 2007 var han ekumenisk följeslagare i den lilla byn Yanoun respektive staden Tulkarem. 

Gästkrönika:  Muslimer bygger kyrka

Det är vår kyrka, liksom det är våra moskéer, säger Machmoud Jalad, borgmästare i den muslimska staden Tulkarem. Jag har tagit på mitt ansvar att kyrkan skall återuppbyggas.

Den lilla vackra helgedomen totalförstördes i en anlagd brand i september förra året. Händelsen inträffade efter ett tal av påven där han citerade gamla skrifter om islam som en våldsam och krigisk religion. (Sveriges Radio 19 september 2006). Den eller de som utförde illgärningen vissste säkert inte att den grekisk-ortodoxa kyrkan knappast har påven som överhuvud. Men kanske en del av muslimerna här placerar alla kristna i samma fålla, precis som många västerlänningar ser alla muslimer som identiska.

Palestinian Greek Orthodox worshipper Samir Mitri inspects fire damage in the Greek Orthodox church in the West Bank town of Tulkarem on Sunday
Tulkarem är en palestinsk stad med cirka 60 000 invånare. (www.passia.org) Den ligger alldeles intill muren, som Israel byggt. Samhället är genuint muslimsk. Här finns ett 60-tal moskéer och en ensam kyrka, en grekisk-ortodox. Det är den som är förstörd. Församlingen består av en enda familj. Just nu är det kanske mer riktigt att säga att i Tulkarem finns en massa moskéer, men ingen kyrka.

Foto Anders D
Den lilla helgedomen renoverades hösten 2005 och var alltså alldeles nyligen återinvigd när illdådet ägde rum. Nu är tre arbetare sysselsatta med att återställa byggnaden under överinseende av Adnan, som är ingenjör. Såväl arbetare som arbetsledare är muslimer.

Egentligen är en kyrka i den här muslimska miljön en lika främmande fågel som en ljushyad och mellanblond svensk. Detta bryr sig dock den lilla byggnaden inte om, utan ligger där mitt i centrum lika självklar som den mellanblonde svensken som promenerar omkring i staden.

Den utländska närvaron är lätt räknad i Tulkarem. Här finns en italienare, en finsk och en schweizisk kvinna samt två svenska män. Vissa små regler försöker vi ta hänsyn till. En kvinna bör inte ha ärmar kortare än till armbågen. Det är inte nödvändigt att skyla håret, såvida hon inte tänker gå in i en moské. Vill jag behålla ett gott rykte skall jag inte förtära alkohol, som förresten inte finns att köpa någonstans i staden.

En man bör heller inte komma för nära en obekant kvinna. Han skall helst inte ta en främmande kvinna i handen, när de hälsar på varandra. Om den som sist kliver in i bussen finner, att den enda lediga platsen är bredvid en passagerare av det motsatta könet, hjälper oftast alla till att stuva om placeringarna för att förhindra otillbörliga beröringar. Det ligger dock inget fanatiskt i detta. Går det inte att undvika omaka par, så får det bli som det blir. Det verkar också som om de här reglerna håller på att mjukas upp.

Toleransen mot andra folks vanor, till exempel västerlänningars, är god bara man vet var gränserna går. Däremot kan den här något stränga moralsynen drabba den egna befolkningen. Det gäller att inte skämma ut sig och sin familj.
Det finns heller inget fördömande i attityden till andra religioner. Många muslimer uttalar tvärtom aktning och vördnad för såväl kristendom som judendom. Men kanske de som är av annan mening håller tyst.

Foto Anders D
 Det är lätt att känna sig hemma i ett palestinskt samhälle. Gästvänligheten är stor och jag blir alltid väl bemött. När jag möter en man på trottoaren hör jag ofta orden ”Välkommen” på engelska eller arabiska precis när han passerar mig.

Vid ett möte med imamen i en av moskéerna, förklarar han att vi utlänningar är högeligen respekterade, även om vi inte är muslimer. Häromdagen träffade jag Omar, en lantbrukare i den närbelägna byn Atil. Vi pratade om inställningen till andra folk. Han sa:

Jesus, Moses och Mohammed är alla profeter som vi som muslimer hedrar.

Ändå förstördes stadens enda kyrka när påven uttalade sig nedsättande om islam. Möjligen är det inte en religiös demonstration. Kanske är det någon som känner att omvärldens arrogans har gått för långt. När nästan hela den etablerade västvärlden fördömer den demokratiskt valda regeringen, när man ställer lindrigare krav på ockupationsmakten än på de ockuperade, när ett helt folk förtrycks och förnedras, när människor förhindras att röra sig i det egna territoriet och när de blir bestulna på de bördigaste jordarna, då krävs det inte mycket för att det skall koka över. Till exempel när påven uttalar några nedsättande ord om islam, den enda tröst människorna här tycks ha. Det är inte långsökt att anta, att kyrkan vandaliserades som en desperat protest mot hela västvärlden.

Nu har staden bestämt sig för att det är dess angelägenhet att återställa helgedomen. Moskéerna och kyrkan är hela stadens, som borgmästaren sa. Tak och väggar börjar bli färdiga, golvet håller på att läggas och stommen till altaret och dess omgivning har rests. Man hoppas på återinvigning någon gång i vår. Tulkarem blir åter en stad, som inte bara har en massa moskéer, utan också en kyrka.

Anders Dejke*  våren 2007 

*Jag arbetar för Sveriges Kristna Råd (SKR) som Ekumenisk Följeslagare inom Kyrkornas Världsråds Ekumeniska Följeslagarprogram i Palestina och Israel: EAPPI, (Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel). De synpunkter/reflektioner som uttryckts här ovan är helt och hållet personliga och inte nödvändigtvis ett uttryck för vad min arbetsgivare; Sveriges Kristna Råd eller Kyrkornas Världsråd ställer sig bakom. 


Arikeln har varit publiserad på SKR:s webb tidigare men utgått pga. ålder. Med tillstånd av Anders Dejke har jag publiserat den


Läs även andra bloggares åsikter om