”De palestinska araberna uppmanades av sina ledare att lämna sina hem. De araber som inte hörsammade uppmaningen och stannade kvar blev israeliska medborgare” ett vanligt citat från ”Israelväner”
Julen 2001 läste jag boken " Från det heliga berget" ” En resa i skuggan av det Bysantinska riket”, av William Dalrymple
"På våren år 578 begav sig Johannes Moschos och hans lärjunge Sophronius Sofisten ut på en resa som skulle föra dem i en lång båge genom hela den östra bysantinska världen.
I juni 1994 ger sig författaren William Dalrymple ut på en resa i Johannes Moschos fotspår. Full av lärdom och humor och med journalistens nyfikna blick samlar han sina iakttagelser i en annorlunda reseskildring .Ögonblicksskildringar, religions- och kulturhistoria, anekdoter och personporträtt tillsammans med ett viktigt ärende: att ge röst åt mellanösterns ”bortglömda” kristna."
Det som fick mej att haja till var historien om vad som hände i den kristna byn
Kafir-Bir’im uppe i norra Galiléen. ” Haganahs soldater kom 29 oktober 1948. Prästen i den marionitiska kyrkan gick ut och mötte soldaterna med vit flagg, ingen gjorde motstånd. Byn hade ett gått förhållande till de inflyttade judiska kolonisterna och kände att de inget hade att frukta. Soldaterna var vänliga och artiga, de stannade i två veckor. Efter två veckor med hot om att bli dödade drevs byborna bort från byn. Eftersom de nu hade blivit israeliska medborgare överklagade de till Israels högsta domstol. År1953 vann de processen. Domstolen beslutade att fördrivandet var olagligt och att de skulle få tillbaka sina hem och jordbruksmark. Dagen efter förklarade israeliska armen området som militär zon, och bombade området. Byborna fick aldrig återvända till sin by. Kibbutzen Bar’am och kollektivfarmen Dovev brukar nu byns jord.”Omkring 385 byar på galileiska landsbygden (många av dem kristna) tömdes på sin befolkning av Haganah 1948. I byn Bet Shan (ingen gjorde motstånd) delades befolkningen upp i två grupper, de kristna fick fly till Nasaret medan muslimerna kördes bort i bussar över Jordan till exil. För att inte stöta sig med de kristna i västerlandet såg man till att inte göra en alltför energisk ’rensning’ i de mer kända kristna städerna och byarna”
Kunde detta vara möjligt? gick det verkligen till så när den Israeliska staten föddes?
Jag började läsa mer, den melkitiske ärkebiskopen av Galiléen,Elias Chacour han bekräftade historien i sin bok ”Vi tillhör detta Land” han föddes i Kafir-Bir'im 1939 och en av de fördrivna. En ytterligare bekräftelse var Boken "Min fiende min vän" som handlar om två familjers levnadsöde i Palestina och Israel sen slutet av 1800-talet.Skriven av Palestinien Bassam Abu-Sharif och Israelern Uzi Mahnaimi.
Förra julen läste jag den nyutkomma boken ”Den etniska rensningen av Palestina” av historikern Ilan Pappe vid Haifas universitet. En smärtsam läsning, den etniska rensningen av palestinska byar startades redan i dec 1947 då två försvarslösa palestinska byar, Deir Ayyup och Beit Affa, angreps, och den avslutades först i mars 1949. De mest kända terroraktionerna utfördes mot byarna Lifta och Deir Yassin. Hans dokumentation som säger att åren 1947-1949 förstördes 531 byar, 11 stadsdelar och att omkring 750 000 palestinier fördrevs. Massflykten drevs fram av massakrer, våldtäkter, summariska avrättningar. Pappé är inte först, för 20 år sedan öppnade historikern Benny Morris arkiven om rensningarna i en klassisk bok som rubbade hela Israel. Skillnaden på Ilan Pappe bok är att han visar på att massfördrivning redan från början var en central del av israelernas strategi. Han argumenterar kraftfullt för att ett internationellt erkännande av dessa händelser är ett viktigt steg på vägen mot en lösning av hela konflikten.
När den Israeliska staten utropades såg många kristna det som om en alltigenom lycklig tilldragelse, en uppfyllelse av bibliska profetior, tecken på Jesu snara återkomst. Jag anklagar inte de som var med då, de visste inte bättre. Men jag anklagar er goda upplysta kristna att kramla er fast vid denna förlegade historiesyn. Är det inte dags att ta bort era skygglappar och våga se verkligheten, läs boken.
Tidningen Dagen har aldrig recenserat denna bok,en tidning skall väl ge läsarna nyheter och information ?
Bildkälla: Palestineremembered
Palestinian women and children leaving their homes during Nakba. Note the absence of men, most likely they were sent to labor or concentration camps
Den etniska rensningen av Palestina
Läs mer " Aljazeera gjort ett besök där. Trots att byinvånarna är palestinier med israeliskt medborgarskap frår de inte bosätta sig i sin hemby." ur Kafir Biram
Läs även andra bloggares åsikter om israel
israel och palestina
palestina
kristendomen
dagen
Julen 2001 läste jag boken " Från det heliga berget" ” En resa i skuggan av det Bysantinska riket”, av William Dalrymple
"På våren år 578 begav sig Johannes Moschos och hans lärjunge Sophronius Sofisten ut på en resa som skulle föra dem i en lång båge genom hela den östra bysantinska världen.
I juni 1994 ger sig författaren William Dalrymple ut på en resa i Johannes Moschos fotspår. Full av lärdom och humor och med journalistens nyfikna blick samlar han sina iakttagelser i en annorlunda reseskildring .Ögonblicksskildringar, religions- och kulturhistoria, anekdoter och personporträtt tillsammans med ett viktigt ärende: att ge röst åt mellanösterns ”bortglömda” kristna."
Det som fick mej att haja till var historien om vad som hände i den kristna byn
Kafir-Bir’im uppe i norra Galiléen. ” Haganahs soldater kom 29 oktober 1948. Prästen i den marionitiska kyrkan gick ut och mötte soldaterna med vit flagg, ingen gjorde motstånd. Byn hade ett gått förhållande till de inflyttade judiska kolonisterna och kände att de inget hade att frukta. Soldaterna var vänliga och artiga, de stannade i två veckor. Efter två veckor med hot om att bli dödade drevs byborna bort från byn. Eftersom de nu hade blivit israeliska medborgare överklagade de till Israels högsta domstol. År1953 vann de processen. Domstolen beslutade att fördrivandet var olagligt och att de skulle få tillbaka sina hem och jordbruksmark. Dagen efter förklarade israeliska armen området som militär zon, och bombade området. Byborna fick aldrig återvända till sin by. Kibbutzen Bar’am och kollektivfarmen Dovev brukar nu byns jord.”Omkring 385 byar på galileiska landsbygden (många av dem kristna) tömdes på sin befolkning av Haganah 1948. I byn Bet Shan (ingen gjorde motstånd) delades befolkningen upp i två grupper, de kristna fick fly till Nasaret medan muslimerna kördes bort i bussar över Jordan till exil. För att inte stöta sig med de kristna i västerlandet såg man till att inte göra en alltför energisk ’rensning’ i de mer kända kristna städerna och byarna”
Kunde detta vara möjligt? gick det verkligen till så när den Israeliska staten föddes?
Jag började läsa mer, den melkitiske ärkebiskopen av Galiléen,Elias Chacour han bekräftade historien i sin bok ”Vi tillhör detta Land” han föddes i Kafir-Bir'im 1939 och en av de fördrivna. En ytterligare bekräftelse var Boken "Min fiende min vän" som handlar om två familjers levnadsöde i Palestina och Israel sen slutet av 1800-talet.Skriven av Palestinien Bassam Abu-Sharif och Israelern Uzi Mahnaimi.
Förra julen läste jag den nyutkomma boken ”Den etniska rensningen av Palestina” av historikern Ilan Pappe vid Haifas universitet. En smärtsam läsning, den etniska rensningen av palestinska byar startades redan i dec 1947 då två försvarslösa palestinska byar, Deir Ayyup och Beit Affa, angreps, och den avslutades först i mars 1949. De mest kända terroraktionerna utfördes mot byarna Lifta och Deir Yassin. Hans dokumentation som säger att åren 1947-1949 förstördes 531 byar, 11 stadsdelar och att omkring 750 000 palestinier fördrevs. Massflykten drevs fram av massakrer, våldtäkter, summariska avrättningar. Pappé är inte först, för 20 år sedan öppnade historikern Benny Morris arkiven om rensningarna i en klassisk bok som rubbade hela Israel. Skillnaden på Ilan Pappe bok är att han visar på att massfördrivning redan från början var en central del av israelernas strategi. Han argumenterar kraftfullt för att ett internationellt erkännande av dessa händelser är ett viktigt steg på vägen mot en lösning av hela konflikten.
När den Israeliska staten utropades såg många kristna det som om en alltigenom lycklig tilldragelse, en uppfyllelse av bibliska profetior, tecken på Jesu snara återkomst. Jag anklagar inte de som var med då, de visste inte bättre. Men jag anklagar er goda upplysta kristna att kramla er fast vid denna förlegade historiesyn. Är det inte dags att ta bort era skygglappar och våga se verkligheten, läs boken.
Tidningen Dagen har aldrig recenserat denna bok,en tidning skall väl ge läsarna nyheter och information ?
Bildkälla: Palestineremembered
Palestinian women and children leaving their homes during Nakba. Note the absence of men, most likely they were sent to labor or concentration camps
Den etniska rensningen av Palestina
Läs mer " Aljazeera gjort ett besök där. Trots att byinvånarna är palestinier med israeliskt medborgarskap frår de inte bosätta sig i sin hemby." ur Kafir Biram
Läs även andra bloggares åsikter om israel
israel och palestina
palestina
kristendomen
dagen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar