Våga se verkligheten

Jag kommer inte att lägga mig i vem som blir ny ledare för Pingst FFS, jag förstår att det är ett svårt uppdrag. Det finns ingen anledning heller att sparka på den avgående föreståndare Sten-Gunnar Hedin. Men Emanuel Karlstens ”med-byxorna-nere” är värd en eftertanke.

Denna blogg som vill ge röst åt Palestinas kristna, tycker att en ny ledare för pingströrelsen måste våga ompröva/ta en debatt om vår trosföreställning till staten Israel som inte håller för en historisk granskning. Ingen tar oss pingstvänner längre på allvar i fråga vårt engagemang för fred och rättvisa, när vi inte vågar ställa samma krav på Israel att följa folkrätten som vi gör med andra stater.

Så här tycker Ryan Ghadban 22 år i en blogg, om oss i pingströrelsen. Han är född i Kanada och har sedan tvåårsåldern bott i Sverige med sin familj. Numera studerar han juridik vid Köpenhamns universitet. Hans mor och farföräldrar som var palestinier blev fördrivna från kuststaden Akko/Acre i Israel 1948.
Citat: Jag kommer ihåg i grundskolan då jag skulle göra ett arbete om Pingstkyrkan. Så jag besökte den lokala pingstkyrkan här i Helsingborg. Efter det besöket har jag vägrat se dit igen. Likt evangelikanerna i USA tycker jag att pingstkyrkan i Sverige, i största allmänhet är något av det mest hycklande jag sett. De talar om Jesu välsignelse och att vända andra kinden till och liknande frid och fröjd, men i själva verkligheten stödjer de brutalt och olagligt förtryck för att det utförs av, enligt dem, Guds folk. Jag har tidigare berättat om evangelikernas 5000-man stora demonstration som hölls i Jerusalem för “evigt stöd åt Israel” medan man enbart några kilometrar därifrån som kristen palestinier lever som ett djur i bur. Vidrigt. Tack ska du ha för din artikel Slut citat av Ryan Ghadban
Han är inte ensam att tycka så om oss.

Den kristne brittiske islamkännaren Colin Chapman ger några handfasta råd i en artikel i tidskriften Cambridge Papers i juni. I sammanfattning: ”Utmana och ta avstånd från den kristna sionismen. Muslimer är ofta häpna och förfärade över ett ensidigt stöd till Israel, och att många kristna deltar i detta. Vi måste våga ta i den problematiken"

Låt mig påminna om hur de lokala kristna upplever sin situation förmedlade genom detta utdrag ur ett resebrev skrivet av den ekumeniske följeslagaren kyrkoherde Inger Styrbjörn, utsänd av Sveriges kristna råd:
"Var är våra kristna bröder och systrar? Varför överger ni oss?" Frågan får jag i en av de lutherska kyrkorna och jag har inga svar, men känner skulden och skammen. Här i Jesu födelsestad blir sveket så stort. Varför står världen tyst och ser på, medan utrymmet koncentreras till det minimala och orden om frihet och fred känns ouppnåeliga. Varför låter vi hjärtsjuka dö i checkpointar och vägspärrar? Varför tvingas mödrar att föda sina barn där, i det kalla strålkastareljuset från checkpointens vakttorn? – Så långt Inger Styrbjörn.

Jag unnar israelerna att leva i en långsiktig fred och säkerhet men för detta krävs en rättvis fred. För mig som kristen är Jesu kärnbudskap det viktigaste.
Vad tycker ni predikanter? Ni är så tysta !
November 2007 skrev jag artikel ” EVANGELIET BJUDER OSS ATT TALA”
Den är publicerad i 3 delar och finns att läsa på bloggen ”Forum för frihet”.
Evangeliet bjuder oss att tala, del 1
Evangeliet bjuder oss att tala, del 2
Evangeliet bjuder oss att tala, del 3

Foto: Födelsekyrkan I Betlehem
Läs även andra bloggares åsikter om kristendom
ockupation
israel
palestina
mänskliga rättigheter