9 november 2008

Jerusalem-del 4

En annan Via Dolorosa vandring del 2.


Efter vi sett ruinerna av den etniskt rensade palestinska byn Lifta, försatte vi med Omar och Tina från Sabeel som är “ an ecumenical grassroots liberation theology movement among Palestinian Christians.”( se förra bloggposten)

In till bostadsområdet Sheik Jarrah i östra Jerusalem där den muslimska familjen Mohammad Al Khurd och hans fru Umm Kamal bor, där bosättare brutit sig in och stulit en del av deras hus.




När vi anlände vi var ca 26 svenskar. Bosättarna stod på taken runt omkring och iakttog oss, de hade automatvapen hängande över axeln en av dem bar en pistol.Fru Umm Kamal berättade sin historia, en hårt prövad kvinna, jag tänkte hur orkar hon? Hon har kämpat sen år 2001. På deras altan stod nu lövhyddan, som byggs för att fira den judiska högtiden Sukkot. De hade också rivit bort en del av familjen Al Khurds solskydd över altanen för att bosättarna måste kunna se stjärnorna genom palmbladstakets springor i lövhyddan när man firar lövhyddofesten.


Sedan vi suttit en stund på deras altan kom en polis och två unga soldater alla med automatvapen. Bosättarfamiljen kände sig hotade av oss svenska gäster (vi var beväpnade med kameror) och hade ringt polisen, Omar blev fråntagen sitt ID och ett tag var stämningen hotfull och förvirrad. Men en granne till Al Khurd familjen bad oss sätta oss ner igen. Polisen insåg till slut att vi inte utgjorde något hot, Omar fick tillbaka sitt ID, men vårt besök hos familjen blev längre än vi tänkt oss.



Dessa militanta bosättare är inte så många, de flesta Israeler stöder inte deras aktiviteter. Men att den Israeliska staten inte kan garantera alla innevånares lika behandlig inför den Israeliska lagen, visar på en stor brist i Israeliska statens demokrati, när man inte förmår att ta itu med dessa bosättares lagbrott, det skämmer ut Israel som en demokratiskt rättsstat. Nu citerar jag ett utdrag från Israels-självständighetsförklaring av 1948 ….rättvisa och fred i enlighet med Israels profeters vision; skall instifta fullständigt jämställda politiska och sociala rättigheter för alla medborgare utan hänsyn till religion, ras eller kön….


Läs även vad Anna Wester skriver om en annan familj från Beit Hanina i Östra Jerusalem som hon nyss besökte. De vädjade om hjälp, för israeliska myndigheter tänker riva deras hus i november. De hyr huset av Jordanska islamiska Waqf och har kontrakt av dem. Nu vill Israel bygga en bosättning där och organisationen de hyr av har inte lyckats stoppa det. Läs mer på hennes blogg Vart skall de ta vägen?

Uppdatering 081110:

Israelisk polis vräkte den palestinska familjen ur deras hem i östra Jerusalem i gryningen på söndagen. Det skedde efter en lång rättstvist med judiska bosättare och bara två dagar före kommunalvalet. Se länk:
Tack Anders M för tipset

Familjen Al Khurd fick sitt hus av FN i mitten av 1950-talet ( på mark som, under den jordanska ockupationen 1948-67 , (det skänktes av den jordanska ockupationsregimen till UNRWA) Familjen Al Khurd är flyktingar sen staten Israels grundande 1948. Bosättarna hävdar att judar ägt området sen 1800-talet. Men säger man det är ok att bosättarna har laglig rätt till detta ställe, då borde även palestinierna i konsekvensens namn få tillbaka sina bostäder som de ägde en gång bodde västra Jerusalem och i de andra etniskt rensade byarna i Israel? I Israel stiftades 1950 en lag som gav staten rätt att utan ersättning överta mark och egendom från ”frånvarande ägare”, Absentee Property Law. Dessa ”frånvarande ägare” var inga andra än de hundratusentals palestinska flyktingar som efter kriget 1948-49 varken kunde eller tillläts återvända till sina hem och därmed ansågs ha förverkat rätten till sin egendom. Det var med stöd av denna lag som uppemot sjuttio procent av den nybildade staten Israels territorium inom loppet av några år övergick från arabisk ägo till judisk.


Citat ur Bibeln; Ve dem som stiftar orättfärdiga lagar och skriver förtryckande stadgar! Profeten Jesaja 10:1

Uppdatering november 23, 2008
I går kväll dog Abu Kamel Al Kurd i en hjärtattack. Abu Kamels hälsotillstånd försämrades direkt i samband med att israelisk polis brutalt vräkte honom och hans familj från deras hus i östra Jerusalem på morgonen den 9 november.

Foto: Egon Berglund

Läs även andra bloggares åsikter om








28 kommentarer:

  1. Här är flera videoklipp från idag som visar hur de grekisk-ortodoxa och de armeniska musnkarna slåss i Heliga Gravens Kyrka (Holy Sepulchre) i Jerusalem, i samband med en armenisk procession med Heliga Korset:

    Kristet slagsmål

    Kristna knytnävsslag i ansiktet

    Kristna kyrkomän sparkar varandra i skrevet

    Kristna kastar kyrkoföremål på varandra

    De båda församlingarna fick kalla på israelisk polis som snabbt kunde separera de kristna huliganerna.

    SvaraRadera
  2. Eleni, detta om familjen Mohammad Al Khurd och hans fru Umm Kamal diskuterades på Marias jerusalemblogg.

    http://jerusalem.blogg.se/2008/october/narkontakt.html#comment

    Läs kommentarerna. Även Maria lärde sig, vad jag minns, mer om fallet, Högsta Domstolens utlåtande och bakgrunden, och delade med sig i en kommentar.

    A-K Roth

    SvaraRadera
  3. Svar: Tomas min bloggpost handlade om en konflikt mellan bosättare och palestinier i östra Jerusalem. Vad har detta med en konflikt mellan munkar som slåss i Heliga Gravens Kyrka att göra? Håll det till ämnet om du vill kommentera i min blogg.

    SvaraRadera
  4. Läser i dagens SvD att israelisk polis i går morse genomförde vräkning av familjen al-Kurd. Blev förvånad och sorgsen och funderar över hur den legala grunden för HDs beslut ser ut.
    Anders M

    SvaraRadera
  5. AndersM, ja, den arabiska bosättarfamiljen hade flyttat in i huset under perioden då Jordanien ockuperade östra Jerusalem, efter att huset konfiskerats från dess judiska ägare. Jordanen gjorde ofta på detta sätt, och gav konfiskerad judisk egendom till UNRWA med villkoret att egendomen efter några år skulle tillfalla de nya arabiska hyresgästerna.

    HD, som har studerat de ottomanska lagfarterna beordrade att de arabiska bosättarna skulle avhysas så att de rättmätiga ägarna kunde återfå sin egendom. Rättstvisten har hållit på i flera år, och de judiska ägarna vann även i en lägre rätt dessförinnan.

    SvaraRadera
  6. Anders M, visst är det ledsamt. Men den långa historien är ledsam för mer än en part. Jag vill inte försvara dåligt beteende av många av dagens bosättare som borde skämmas(!) eller Israels bosättningspolitik. Jag vill bara ta upp lite av problematiken som den har beskrivits i olika media och som jag har fattat det. Sedan hoppas jag du kan söka och hitta domstolsutlåtandet i översättning. Man kanske måste vara advokat för att förstå det, så det blir nog väl så utmanande för mig. (undrar om advokathebreiska är lika förunderligt som advokatsvenska och advokatengelska)

    Jag tror själv diverse utländska aktivister och deras populär-polariserande inte bidrar till annat än att utnyttja situationen för egen politisk vinning. Tror man att det hela är så enkelt hade problemet varit löst sedan länge. Hur mycket har aktivisterna ansträngt sig att försöka förstå förloppet?

    Fallet går långt tillbaka. Marken ska ha köpts många år innan 1948 och enligt Ha'aretz ska det finnas en "Ottoman-era bill of sale" som ger ägarskap till denna mark som är historiskt betydelsefull pga att Shimon Hatzadiks grav finns där.

    http://www.haaretz.com/hasen/spages/1035683.html

    I en artikel jag läste beskriver en gammal arabisk man hur han minns positivt när judiska familjer innan jordansk ockupation vallfärdade till graven; att det var en sorts folkfest en gång om året. Sedan rensade Jordanien området på judar när de ockuperade det 1948 och det blev judeförbud som i resten av Jordanien. Wikipedia:

    "...Upon its capture, the Jordanians immediately expelled all the Jewish residents of the Jewish Quarter. All the main synagogues were destroyed, and the Jewish Quarter was bulldozed. The ancient Jewish cemetery on Mount of Olives was desecrated, and the tombstones there were used for construction and paving roads. Jordan also destroyed the Jewish villages of Atarot and Neve Yaakov just north of Jerusalem"...

    Senare skulle UNRWA (FN-grupp som enbart behandlar palestinska flyktingfrågor) tillsammans med Jordanien ge judisk-ägd mark i Östra Jerusalem till arabiska flyktingar som fick hyra bostäder. Hade verkligen UNRWA auktoritet att göra detta på ockuperad mark? Vore det möjligt för svenska polariserande polare att minska sitt envetna ensidiga anklagande? Kanppast. Det sitter som sten hårdare än Shimon Hatzadiks grav, verkar det!

    Men visst är det synd om många människor och inte mindre synd om den här familjen. Det jag ser är att ju mer man läser desto mer komplicerat blir det. Utom för världens besserwissrar förstås.

    Så ungefär har jag i alla fall uppfattat denna skandal. Jag undrar hur mycket av det judiska perspektivet och den judiska historien, Shimon Hatzadik och annat, som berättades för gruppen vid besöket?


    A-K Roth

    SvaraRadera
  7. dessa mina minsta bröder10 november 2008 18:25

    Bloggen uppdaterad 081110, kl 18.25 efter uppgifter av Anders M, tack.

    SvaraRadera
  8. A K Roth, las "lords of the land" av Akiva Eldar.
    Las Breaking the silence ,Israeliska soldaters vittnesmal.
    http://www.shovrimshtika.org/index_e.asp
    Sedan kan vi prata!

    Ha det bra, och kul att Obama vann.
    Eleni S

    SvaraRadera
  9. A K Roth, apropa oss besserwissrar:
    har du hort den har?
    -Du ska alltid halla pa och ratta mig! Du ar en riktig messerschmidt!
    - Du menar besserwisser.
    :)

    SvaraRadera
  10. Anon, nej jag har inte hört den. Den var rolig, men gå inte vad jag säger; jag är ingen besserwisser! :)
    A-K

    SvaraRadera
  11. Eleni, jag har inget problem med att förstå att israelisk militär alltför ofta - inte vet jag - går över gränsen för det anständiga och trakasserar folk eller att protestera detta. Jag försvarar det inte. Men det här fallet handlar inte om detta. Fallet går decennier tillbaka i tiden och HD har gjort en bedömning. Vem är du eller jag att utan fullständig information bedöma ett fall som gått till Högsta Domstolen? När turistgrupper vallas dit luktar jag propaganda och det gör säkert värnpliktiga soldater också och blir förbannade. Tror inte utlänningar som kommer och glor och fördömer gör saken bättre. Förstår du det kan vi prata, O.K., men bättre om du pratar med folk på plats som vet mer än jag om båda sidor.

    Man kan tycka mycket om denna situation men om man tycker mycket utan att vara till fullo informerad om båda svaranden då är man som man säger på ångermanländska "tyckmycken". :)

    A-K

    SvaraRadera
  12. Egon, det du skriver om vräkningen av arabiska bosättare i Jerusalem och "absentee owners" stämmer inte.

    1) Alla "frånvarande" ägare som lämnade Israel hade möjlighet att göra anspråk efter kriget, med lagfarter m.m..

    2) Kriget var en arabisk aggression.

    3) Eftersom araberna vägrade att förhandla om fred med Israel efter sina nederlag 1948 och 1967 så kunde inte heller liknande marktvister lösas, för människor som lämnat Israel och anslutit sig till fienden. Israel har dock betalat kompensation till de frånvarande landägare som kunnat bevisa sin rätt.

    4) De östra delarna av Jerusalem är inte en "annan stat". Det är Israel (eller om du så vill omtvistad mark). Det finns inget krigstillstånd mellan Israel och de östra kvarteren av Jerusalem. Därför är det självklart att rättmätiga ägare ska få tillbaka sin egendom, som konfiskerades av Jordanien och gavs till arabiska bosättare under den jordanska ockupationen.

    5) Rättvisa har skipats och den illegala arabiska bosättarfamiljen som olagligt klängt sig fast vid fastigheten har avhysts från huset som den squattade i, till förmån för de rättmätiga ägarna.

    SvaraRadera
  13. Egon skrev: "Familjen Al Khurd är flyktingar sen staten Israels grundande 1948"

    Nej, de är flyktingar p.g.a. det arabiska invasionskriget mot Israel 1948. Inget annat.

    SvaraRadera
  14. Egon skrev: "Familjen Al Khurd är flyktingar sen staten Israels grundande 1948"Nej, de är flyktingar p.g.a. det arabiska invasionskriget mot Israel 1948. Inget annat
    Svar: till Simon
    Den etniska rensningen av palestinska byar startades redan i dec 1947 då två försvarslösa palestinska byar, Deir Ayyup och Beit Affa, angreps, och den avslutades först i mars 1949. Alltså för det arabiska invasionskriget mot Israel som startade 15 maj.
    http://en.wikipedia.org/wiki/Plan_Dalet

    Simon : Alla "frånvarande" ägare som lämnade Israel hade möjlighet att göra anspråk efter kriget, med lagfarter m.m..
    Svar till Simon : Kom med exempel när det skett. Min guide i Betlehem berättade att de palestinier som försökte återvända till sina byar inne i Israel efter kriget
    Ett exempel: Byborna i den kristna byn Kafir-Bir’im uppe i norra Galiléen. Där drevs byborna bort från byn 1948 in till städerna i Galiléen. De överklagade till Israels HD. År1953 vann de processen. Domstolen beslutade att fördrivandet var olagligt och att de skulle få tillbaka sina hem och jordbruksmark. Dagen efter förklarade israeliska armen området som militär zon, och bombade området. Byborna fick aldrig återvända till sin by. Kibbutzen Bar’am och kollektivfarmen Dovev brukar nu byns jord. Läs på historien Simon !
    http://karnevalforlag.se/bocker/den-etniska-rensningen-av-palestina

    SvaraRadera
  15. Egon, allt detta i ditt svar till Simon kan diskuteras. Det man borde hålla sig till är familjen just i denna tvist och i detta område? Jag tror det är så Högsta Domstolen förfar i sitt beslut.

    Att engagera sig för en utsatt grupp är bra om det görs utan att peka ut den andra sidan som roten till allt ont. Jordaniens beteende under deras ockupation spelar en stor roll i hur judar ser på sina krav i Östra Jerusalem.

    A-K

    SvaraRadera
  16. Egon, nej, Benny Morris har slagit fast att det inte fanns någon plan på "etnisk rensning" från israelerna. Även om en liten andel av araberna tvångsevakuerades beslöt de flesta att fly på egen hand. Ofta efter att arabiska styrkor i deras byar besegrats.

    Här har du information om Beit Affa och Deir Ayyub. Det framgår att den arabiska bild som du målar är minst sagt ensidig. I själva verket handlade det om arabiska byar från vilka de arabiska invasionsstyrkorna anföll Israel och bjöd hårt motstånd. Precis som Deir Yassin var Deir Ayyub involverad i belägringen mot Jerusalem, som innebar att arabiska byar beskjöt och bombade alla som var på väg till Jerusalem. I staden rådde allvarlig hungerbrist under den arabiska belägringen. Deir Ayyup var befästa med arabiska krigare, och förlorade striderna.

    När dessa befästa byar förlorade, och de arabiska invasionsstyrkorna retirerade flydde befolkningen, som hade upplåtit sina byar till invadörerna, med. Men i exempelvis Deir Ayyup tog Arablegionen över byn:

    --------------

    July 9-12 1948 Operation Av-Peer (anti-Farouk) - Owing to the Egyptian attack it was decided to begin the planned Av-Peer operation early. Givati and Negev Brigade attempt to dislodge Egyptians. The main aim of Av-Peer was to take Iraq el Sueidan police fort held by the Egyptians and open the way to the Negev, but it failed. Givati took Beit Affa and Ibdis and held off an Egyptian counter attack at Ibdis. After failing at Ibdis, the Egyptians turned on Kibbutz Negba. They also took Outpost 105 (Mishlat 105) but that was retaken by Givati. Egyptians also attacked Kibbutz Gal-on. Givati suffered about 300 casualties in this fighting.

    July 17-18 Operation Death to the Invader - "Mavet Lapolesh" - Givati and Negev brigades attempt to break Egyptian lines before the cease fire and break through to the Negev but failed. It did capture several strategic points and tightened the grip on the Egyptian army. An attack on Beit Affa ended in 19 dead and withdrawal, with many prisoners, but the village of Hatah was taken. Moshe Dayan led a commando unit in capturing Kartiah. Because it controlled the road east to Faluja from the coast) the Egyptians made several counter attacks on Kartiah but failed to retake it, losing a tank in one of the attacks.

    May 7 -19 Operation Maccabee - Supposed to secure the road to Jerusalem by neutralizing villages and towns along the road. Succeeded in many points except Latrun where the Arab Liberation Army of Fawzi Al Kaukji takes up residence.
    May 7-8- aborted attack
    May 9-10 - Beit Mahsir captured by Jewish forces along with surrounding strategic points.
    May 11 - British give the "Radar Station" to Arabs, and two buildings near the upper pumping station (near Saris) and the lower one to Jews.
    May 12 - Convoy from Hulda to Haganah forces meets resistance (Deir Ayub Convoy - 10 killed, 20 wounded).
    May 12/13- Radar station captured by company of Harel. Jews attacked and retreat from the detention camp area near Latrun.
    May 13-14 - Capture of Abu Shusha
    May 14-15 - Capture of Al Kubab
    May 15-16 - Capture of Deir Ayub and subsequent abandonment by the Jewish forces, after the ALA left the area and the Arab Legion entered. Attempts to put through convoys failed more or less completely. By May 17, the Arab Legion had over 3,300 troops in the area of Latrun, whereas the Haganah had about 1,900 including Harel Brigade, Beit Horin battalion and battalion 52 with 650 troops. Total Jewish losses in Operation Maccabee - 60 dead 92 wounded. (Levi, 1986, pp 169-180)
    ---------------------

    Att besriva dessa strider, mellan 5 arabarméer och de palestinska araberna - å ena sidan - och det judiska motståndet å den andra, som en "etnisk rensning" är ingenting annat än histrieförfalskning, och har inte stöd hos historiker (ex. Benny Morris, Efraim Karsh m.fl).

    PS: Ilan Pappé är inte en historiker.

    SvaraRadera
  17. OBS: Antalet dödsoffer och skadade i texten ovan avser judiska dödsoffer i striderna mot de arabiska förbanden.

    SvaraRadera
  18. Än en gång, judiska styrkor led enorma förluster som du kan se, när egyptika styrkor och Arab League & ALF styrkor drabbade samman. Allt från tiotals döda när Deir Ayyup anföll judiska styrkor, till över 300 döda i striderna vid Beit Affa och när egyptierna anföll civila (kibbutzen Gal-On).

    Till skillnad från judarna var arabernas avsikt att fördriva och etniskt rensa judarna i helt och hållet.

    När de arabiska armérna använde arabiska byar som fort och bunkrar i sin invasion av Israel flydde befolkningen för sina liv. Kanske trodde de också att judarna skulle vara lika blodtörstiga som araberna, dvs att de civla skulle attackeras. Men fakta talar som sagt ett annat språk.

    Att Egon upprepar arabiska lögner och propaganda (uppdiktad i efterhand) om att sådan arabisk flykt undan striderna skulle utgöra "etnisk rensning" är patetiskt.
    Det var araberna som ville fördriva judarna! Inte tvärtom. Och om det vittnar också de palestinsk-arabiska attackerna mot judiska byar långt före kriget.

    SvaraRadera
  19. Egon, här kommer en mycket intressant berättelse från en äldre palestinsk kvinna som lämnade Beit Affa i juli 1948, under striderna mellan de judiska styrkorna och de arabiska invasionsarméerna. Den kommer från den franska sajten Info Palestine, och jag översätter ett utdrag av texten nedan (jag talar och skriver flytande franska).

    Lägg också märke till traditionellt arabiska lögner såsom att de judiska styrkorna skulle ha dödat en person "med yxa", samt att de kände sig glada över att egyptierna "räddade dem". Notera också att anledningen till att hela byn på 500 personer flydde ska ha varit att man var "oroliga för våra döttrars heder", och att de lämnade byn långt efter att egyptierna hade tryckt bort de judiska styrkorna.

    ----------------------
    Hagana-milisen kom [fel, egentligen israeliska styrkor] kom till Beit Affa på sommaren 1948. "De kom kl. 1 på morgonen", minns Handuma, "och de började att döda vårt folk. Jag såg [var hon vaken då?] min mans kusin dödad med en yxa [en uppenbar lögn, men hon säger ingenting om huruvida mannen deltog i striderna] och en äldre kvinna dödas. Vi gömde oss i våra hus men dödandet fortsatte ända till kl. 7 på morgonen [dvs intensiva strider mellan de beväpnade sidorna].

    Sedan slog Haganah in dörrarna på våra hus och sade åt oss att gå ut. De separerade kvinnorna från männen [som sannolikt deltog i striderna] och satte ögonbindlar på de senare, handklovar och förde ut dem i den brännande solen [oj så hemskt!]"

    Livet för byinvånarna som hade överlevt [dvs alla förutom den "yxmördade" mannen och den "äldre kvinnan"] kunde räddas av de egyptiska truppernas anländande, som lyckades slänga ut ut Haganah från Beit Jaffa [så verklig var alltså den "etniska rensningen"].

    "Men vi tvingades att lämna vår by" [av egyptierna alltså. Judarna var redan borta], berätttar Handuma. "Vi var rädda om våra liv och om våra döttrars heder. Marken väntar nog på oss fortfarande. Jag tog inte med mig något från huset, och jag lämnade dörren öppen". Hon säger att alla byinvånare i Beit Affa gick sin väg tillsammans.
    ------------------------------

    Denna text, tillsammans med en bild på Handuma, finns på den franska pro-palestinska sajten Info Palestine.

    SvaraRadera
  20. Felstavning på ett ställe: det ska stå Beit Affa, inte Beit Jaffa, ovan.

    SvaraRadera
  21. tyckenmycken....Den var ny. Men visst, kunskap ar alltid bra. Lords of the land har ju skrivits av israeler och breaking the silence ar ju israeliska soldaters vittnesmal, sa det ar ju fran deras sida ocksa.
    Kul att du gillade min historia, jag glomde satta dit mitt namn.....
    Judar bodde pa vastbanken innan 48, visst. Men om de far atervanda borde val ocksa palestinier fa atervanda till sina hem i Israel? Det vill inte Israelerna, fair enough. Da ar det val enklare att de flesta bosattare aker hem till israel och palestinierna i flyktinglagren bara atervander till vastbanken eller det som ska bli en palestinsk stat? Att en stat ar "judefri" ar givetvis inte onskvart, men problemet med manga(inte alla) bosattare ar att de vill ha arabfria omraden.
    Eleni S

    SvaraRadera
  22. Eleni, i motsats till somliga drar jag inte alla judar på VB över en kam och kallar dem illegala bosättare. Men inte mig emot att man drar tillbaka de illegala. Jag har sett judiska bosättningar dras tillbaka från Sinai ocgh Gaza. Det var traumatiskt för dem men det var nödvändigt. Jag är inte för någon som vill ha arabfria eller judefria områden.

    Kan inte skriva mer nu men ordet var "tyckmycken"! :)

    SvaraRadera
  23. dessa mina minsta bröder12 november 2008 20:50

    Svar till Simon Citat: PS: Ilan Pappé är inte en historiker. Slut citat.
    Påståendet att Ilan Pappé inte är historiker kan man lätt kontrollera via en sökning på google: kolla här : http://en.wikipedia.org/wiki/Ilan_Papp%C3%A9

    Ilan Pappé is a professor of history at the University of Exeter. Born in Israel, he was a senior lecturer in political science at Haifa University from 1984 to 2007.


    http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=705926

    http://www.palestineremembered.com/Acre/Palestine-Remembered/Story596.html


    Benny Morris visar att judiska militärförband medvetet utrymde palestinska samhällen och jagade deras invånare i landsflykt. Skillnaden dem emellan var Ilan Pappe visar att massfördrivning redan från början var planerad.

    Ilan Pappe argumenterar kraftfullt för att ett internationellt erkännande av dessa händelser är ett viktigt steg på vägen mot en lösning av hela konflikten

    http://www.karnevalforlag.se/bocker/den-etniska-rensningen-av-palestina

    SvaraRadera
  24. Egon,

    Jag hade uppskatta om du hade kommenterat min kommentar ovan som visar att palestinska vittnesmål, och historiska fakta om striderna, visar att talet om "etnisk rensning" eller fördrivning av araber är lögn.

    Ilan Pappé är inte en historiker. Han må ha anställts som professor (lärare) i historia i Storbritannien efter att han kastades ut från universitetet i Israel, men det är annan sak. Han är och var utbildad "political scientist" när han skrev de åberopade böckerna.

    Det är inte svårt att förstå att han åkte ut, mot bakgrund av hans erkännanden att han inte bryr sig om historiska fakta, erkännandet att hans kommunism fritt får påverka hans skrivande m.m. m.m.

    -------------

    There is no historian in the world who is objective. I am not as interested in what happened as in how people see what's happened. ("An Interview of Ilan Pappé," Baudouin Loos, Le Soir [Bruxelles],Nov. 29, 1999)

    I admit that my ideology influences my historical writings...(Ibid)

    Indeed the struggle is about ideology, not about facts. Who knows what facts are? We try to convince as many people as we can that our interpretation of the facts is the correct one, and we do it because of ideological reasons, not because we are truthseekers. (Ibid)

    The debate between us is on one level between historians who believe they are purely objective reconstructers of the past, like [Benny] Morris, and those who claim that they are subjective human beings striving to tell their own version of the past, like myself. (“Benny Morris’s Lies About My Book,” Ilan Pappé, Response to Morris’ critique of Pappé’s book, “A History of Palestine” published in the New Republic, March 22, 2004, History News Network, April 5, 2004)

    [Historical] Narratives... when written by historians involved deeply in the subject matter they write about, such as in the case of Israeli historians who write about the Palestine conflict, is motivated also... by a deep involvement and a wish to make a point. This point is called ideology or politics. (Ibid)

    Yes, I use Palestinian sources for the Intifada: they seem to me to be more reliable, I admit. (Ibid
    not the occupiers; and sides with the workers not the bosses. He feels for women in distress, and has little admiration for men in command.... Mine is a subjective approach...." (Ilan Pappe)

    SvaraRadera
  25. Egon, en sann och respekterad historiker fortsätter inte att sprida lögner sedan de bevisats vara lögner. Sagan om "massakern i Jennin" är en som Pappe inte kan lämna trots bevis. Därför är han inte i min syn en sann historiker. Han faller enligt egen utsago inom en kategori akademiker som tyder historien efter hur den stämmer med hans egen politiska ideologi. Men föralldel, om du vill dansa efter propagandisters pipa är det inget att göra annat än acceptera. Du kommer inte heller att kunna nyansera din syn.

    Tala hellre om en faktiskt etnisk rensning: den om bortrensandet av judar från en stor del av det forna brittiska palestinska mandatet, specifikt i Jordanien. Enligt lag får judar inte bo där.

    A-K Roth

    SvaraRadera
  26. Svar till Simon ang. Beit Affa : Du hänger upp hela din retorik på en enskild mening i en text , ta istället och läs de israeliska historikerna Benny Morris och Ilan Pappe och se till helheten. Men jag kollade upp texten om som du referera till om Beit Affa ,
    artikeln finns även på engelska

    Citat ur artikeln:
    The surviving villagers’ lives were saved when Egyptian troops arrived and drove the Haganah out of Beit Affa. “But we had to leave our village,” says Handuma. “We were still afraid for our lives – and for the honour of our girls. The land would have to wait for us. I took nothing from my home, and left the front door open.” She says all of the Beit Affa villagers left together en masse. Slut citat

    Du lägger in en egen tolkning av texten som inte finns med . citat simon "Men vi tvingades att lämna vår by" [av egyptierna alltså. Judarna var redan borta], slut citat simon
    Jag uppfattar texten ”Men vi tvingades att lämna vår by" för de var fortfarande rädda för att israelerna skulle komma tillbaka, de står ingenstans i texten att egyptierna tvingade iväg dem.

    SvaraRadera
  27. Egon, det står att de egyptisk araberna körde bort israelerna, och därmed tog kontrollen över området. Därefter uppmanades invånarna att lämna området.

    Det är därmed uppenbart att det var egyptierna, inte de bortjagade judarna, som uppmanade araberna att ge sig av, och det framgår tydligt i berättelsen.

    SvaraRadera