Boktips Israel-Palestina

Boken är en antologi sammanställd av Ulf Carmesund och Ulf Bjereld.
Från slutet av 1940 talet och fram till början av 1960-talet var den svenska politiken mycket Israelvänlig.
Sverige betraktade konflikten som en mellanstatlig konflikt, mellan de arabiska staterna och staten Israel. Palestinierna sågs inte som ett eget folk med nationella rättigheter, utan en arabisk flyktinggrupp vars öde man på humanitära grunder kunde beklaga.

Svensk socialdemokrati och fackföreningsrörelse hade under dessa år utvecklat nära förbindelser med sina partikamrater och fackföreningsfolk i Israel.
Ett uttalande av Stockholms arbetarkommun 7 juni 1967 ( 2 dagar efter krigs utbrottet när ännu krigsutvecklingen stod och vägde) belyser hur man tänkte då. Citat:
Under snart 20 år har världen med beundran följt det storartade uppbyggnadsarbetet i Israel. Inte minst den internationella arbetarrörelsen har på nära håll sett med vilka offer och med vilken entusiasm och skaparkraft som ett modernt demokratiskt välfärdssamhälle byggds upp under ledning av den israeliska socialdemokratin och fackföreningsrörelsen i den demokratiska socialismens anda. Förföljda judiska flyktingar från hela världen , från öst och väst, från Europa, Afrika, Asien har funnit ett hem. Nu kämpar Israel ånyo en kamp, inte bara för frihet och oberoende utan för hela sin existens. slut citat

Sen dess har man gjort en omsvängning i Israel/Palestina-frågan. De åtta medförfattarna Evert Svensson, Sigbert Axelson, Göran Holmberg, Maj-Britt Theorin, Pierre Schori, Thomas Hammarberg, Viola Furubjelke, Ann Linde. De är/har varit ledande socialdemokrater och en del av dem är medlemmar i broderskapsrörelsen ( de kristna socialdemokraterna ) berättar i boken om sin ideologiska resa från 1940 talet och fram till idag.

Boken är lättläst och intressant man får följa författarnas uppvaknade under denna tid som ibland var smärtsamt. Pierre Schori skriver tex.citat: Något stämde inte. Vilka var dessa ”palestina-araber? Varför behandlades dessa onämnbara som andra klassens medborgare? Frågorna tilltog och krävde svar….. För första gången ifrågasatte vi på allvar vad våra israeliska vänner sade. slut citat

SAP har spelat en viktig roll i fredsprocessen eftersom man utvecklat goda relationer med både sina israeliska och palestinska partikollegor. Tomas Hammarberg skriver i boken , Citat: När jag en kväll diskuterade med en avdelning inom Labourpartiet i Jerusalem blev det snart uppenbart att jag ,besökaren visste betydligt mer om deras grannar än partimedlemmarna själva - något som de förläget medgav. Slut citat.

En av författarna Sigbert Axelson ger en intressant inblick i hur synen på Israel/Palestina var i frikyrkorna under åren efter 1967. Han berättar att efter en predikan som riksevangelisten John Hedlund hållit där han hade predikat hänfört om Israels seger som en uppfyllelse av biblisk profetia ( det var strax efter Israels seger 1967), frågade Sigbert Axelsons bror Lorens Axelson-Fisk predikanten om han hade något bibelstöd för att prisa den israeliska arme? Predikanten John Hedlund vände sig då till Sigbert Axelsons far Herbert och frågade: du som är erkänd bibellärare vad svarar du? Men Herbert kunde inte finna något bibelstöd för armens segar. En rätt så ovanlig inställning på den tiden.

Att den svenska socialdemokratiska rörelsen vågat ompröva gamla ståndpunkter och vågat se verkligheten som den är visar att är en levande folkrörelse.

Det kan jag tyvärr inte säga om stora delar av frikyrkorörelsen och den kyrka ( Pingst-FFS ) som jag är medlem i. De står fortfarande och stampar i samma verklighetsuppfattning som SAP stod 1967 och har inte förmått att ompröva sin teologi

Istället motverkar man de som verkar för fred och försoning.
Pingstledare riktar kritik mot Diakonia

Jag rekommenderar boken för alla som vill fördjupa sin kunskap i Israel/Palestinafrågan, den är snyggt inbunden och på 194 sidor. Den kan lättast beställas viadenna länk

Ulf Bjereld : Omprövningen av den socialdemokratiska Mellanösternpolitiken blev svår 

Läs även "Det var min då tonårige son som ett par år efteråt öppnade mina ögon. Han hade arbetat på en israelisk kibbutz där några av arbetskamraterna kallade sig palestinier, trots att de var israeliska medborgare. " ur   Sten Andersson

Läs även andra bloggares åsikter om israel
israel och palestina
socialdemokratena
palestina
kristendomen

mänskliga rättigheter
etnisk rensning
kristen sionism
sionism