Brev från Jerusalem-del 2

Jan-Otto Jansson har nyss fyllt 69 år.Pensionerad  kriminalkommissarie från Citypolisen i Stockholm där han varit ansvarig för bedrägerier och andra s.k. white collar crimes men har jobbat med allt utom narkotikabrott inom Stockholms polisen. Har även hunnit med totalt 10 års FN-tjänst och senast som utredare av Brott mot mänskligheten på Östtimor under åren 2000 - november 2004. Var vintern 2008 under tre månader EAPPI följeslagare i Tulkarem och hade nu i september turen att få komma med från SEAPPI s reservlista för ytterligare tre månader, nu i Jerusalem.

Besök hos beduiner

Den 27 oktober reste vi klockan 0930 först till en beduinfamilj vid Jaba rondellen i utkanten av Jerusalem där vi varit två dagar tidigare med anledning av att den israeliska militären med hjälp av inhyrda palestinska arbetare med bulldozer raserat tre bostadskonstruktioner och fyra fårfållor därför att dessa byggts utan byggnadlov. Bostäderna hade liksom fårfållorna varit konstruerade av metallplåtar och presenningar som hölls uppe med hjälp av pålar. En son i familjen berättade att hans fader hade tvingats lämna Negeveöknen och flyttat till den här platsen med sina 250 får och getter därför att den var öde med bara en grusväg som trafikerades av högst två bilar per dag. Han hade köpt en bit mark och på den år 1973 byggt ett tvåvånings stenhus med byggnadslov från de israeliska myndigheterna.

För 23 år sedan byggdes en israelisk bosättning i närheten och numera hårt trafikerade vägar. På grund av detta och brist på bete för djuren flyttade familjen därifrån för 20 år sedan till ett annat område där de bodde en tid varefter de flyttade till ytterligare ett annat område där de dock blev attackerade av israeliska bosättare och sedan en kusin blivit allvarligt misshandlad klockan 4 en natt av tio bosättare flydde de från det området. I samband därmed förlorade de en del gamla tält och en hel del lamm dog på grund av flyttningen.

Det område de flyttade till förklarades för sju år sedan som militärt skyddsområde varför de fick lämna även det området. De valde då att permanent flytta tillbaka till området där de nu bor trots bristen på bete.Barnen måste för att komma till skolan gå genom två avloppstunnlar under två av de hårt trafikerade vägarna. Under en av vägarna finns en stor vägtunnel för passage men denna har blockerats av den israeliska militären med stora stenblock.

Den israeliska militären rev i fjol fyra bostadskonstruktioner och en fårfålla vilka därefter återuppbyggdes av familjerna som numera består förutom föräldrarna av sex gifta söner med barn. För fyra månader sedan delgavs de av den israeliska civila administrationen föreläggande om rivning och kontaktade då advokat i Ramallah men så revs alltså bostäder och fårfållor i förrgår.

Vi fortsatte och kom vid 13-tiden till Maghayr al-Deir som enligt klanhövdingen Ibrahim består av 58 familjer på tillsammans knappt 500 beduiner. Han berättade vidare att de bott fram till åren 1982 – 1985 i ett annat område som då förklarades vara militärt skyddsområde varför de av den israeliska civila administrationen blev anvisade Maghayr al-Deir som sommarviste med vinterviste i ettområde mellan Ramallah och Jeriko. Inom sommarvistet har de två små skolor och de är tillåtna att sätta upp tältkonstruktioner och fårskydd inom en vagt angiven perimeter utanför vilken allt som byggs blir raserat av israelisk militär enligt klanhövdingen som vidare berättade att de inte får valla sina djur inom vissa områden och under juli – augusti, tiden för Ramadan, i år hade de problem med den även enligt israelisk lagstiftning olagliga utposten på en höjd ovanför där de bor.

Där bor israeliska män från olika områden och inga familjer. Enligt klanhövdingen sökte dessa hindra beduinerna att fylla sina vattentankar med vatten för djuren från vattenmätaren nedanför bosättningen genom att såga av ett vattenledningsrör, sätta ner spikar i marken så tankvagnarna skulle få punktering och genom att sätta eld på gräsytor. Vid ett tillfälle kom olika brandkårer på plats redan fyra minuter efter att branden uppstått och detta anser klanhövdingen indikera att de israeliska bosättarna tillkallat brandkåren redan innan de tände eldarna, för att de inte skulle sprida sig till deras outpost, eldar som de beskyllde beduinerna för att ha orsakat.

Klanhövdingrn vet inte varför bosättarna agerade aggressivt endast under två månaders tid men de kan fortfarande inte valla sina djur i närheten av deras olagliga outpost. Enligt klanhövdingen är beduinernas problem i området i första hand tillgången till vatten för de 4 000 djuren. I andra hand de stigande foderpriserna som på grund av senare års torka stigit från motsvarande 800 svenska kronor/ton till 3 000 kronor per ton. Därutöver misstror säljarna beduinernas betalningsförmåga varför de vill ha kontant betalning i förskott och inte som tidigare då beduinerna kunnat betala då fåren fött lamm som kan säljas. Detta gör att de måste sälja vuxna djur vilket decimerar flockarnas storlek.

I tredje hand är problemet de minskande betesytorna som gör att de måste utfordra djuren med köpt foder året om istället för som tidigare då bete stod för en tredjedel av djurens energiintag. Förra året fick beduinerna gratis tre ton foder per familj, i år endast 1,5 ton från den palestinska myndigheten, kanske på grund av korruption inom myndigheten enligt klanhövdingen. Det totala foderbehovet för klanhövdingens ätts djur är 50 ton foder/år. I fjärde hand att beduinerna inte har tillgång till el eller vattenledningar inom sitt område. Beduinerna sänder för skolundervisning sina äldre barn till Jeriko i en vit Ford buss som är avsedd för sju vuxna personer men i vilken de lyckas pressa in 30 barn för att hålla reskostnaderna nere.

För en kort tid sedan demonstrerade barn och föräldrar utanför den palestinska myndigheten och resultatet blev att föräldrarna nu får gratis skoltransport för barnen. Vi besökte så ytterligare en klan och en man vars traktor av märket Ford 4600 blivit beslagtagen som ”gisslan” för att han skulle betala rivningskostnaderna och böterna på tillsammans motsvarande 6 600 kronor för att israeliska myndigheter den 22 juli med bulldozer revs ett tält och en inhägnad för får efter att mannen inte åtlytt en rivningsorder han fått tre dagar innan av den israeliska civila administrationen. Eftersom traktorn vilken användes för att dra vattentankar är mera värd än motsvarande 6 600 kronor har mannen, som har två hustrur och en son som nu också är gift och har en 7 månader gammal dotter, betalt beloppet till de israeliska myndigheterna genom att från olika personer låna pengar.

Han berättade att två familjer i släkten redan flyttat till vintervistet i närheten av Jeriko och att han själv med sin familj flyttar om två veckor. Han tar då inte med sig tält och fårstängsel utan lämnar dem för att markera rätt till marken och har i  vintervistet motsvarande byggnadskonstruktioner. Han sade att han levt med sin familj under 40 års tid i området vi besökte. För att fåren inte skall blandas med andra familjers får finns en tradition att det skall vara ca 200 meter mellan olika familjers bostäder och fårstängsel. På grund av nya familjebildningar finns det inte längre plats att bygga inom det område där man får lov för de israeliska myndigheterna och det är därför mannen byggt utanför den av myndigheterna satta gränsen. Han säger sig inte kunna sätta upp sin bostad och fårfålla på annan plats.

Dagens rundresa som innehöll ytterligare ett, men här oredovisat, besök avslutades klockan 1730 och ställer frågan om det i framtiden kommer att finnas något livsutrymme kvar för beduiners urgamla levnadssätt.
Nedan bifogas två bilder från husrivningen i Jaba den 25 oktober i år då barnen hörde en överlevande kyckling pipa i rasmassorna av ett tvårumstält och till slut fann kycklingen som var den ende överlevande i flocken som fanns i tältet då det raserades genom israeliska arméns försorg. Dessutom två bilder över Jaba-barnens skolväg genom dräneringsrör respektive spärrad skolväg.      Jan-Otto Jansson

Texten publicerad efter tillstånd av  Jan-Otto Jansson


Läs även andra bloggares åsikter om israel  palestina mänskliga rättigheter  etnisk rensning