Fred på allas läppar

Maria Kabatanya bor i Skellefteå och är journalist.Hon har en masterexamen i Global Journalistik från Örebro universitet. Och är speciellt intresserad av freds- och krigsjournalistik: om hur massmedia, både omedvetet och medvetet, bidrar till att främja fred eller krig genom sitt budskap. Maria är född i Kampala i Uganda och har bott i Sverige sedan 2004 och har erfarenhet av både radio- och tidningsjournalistik. Hon hyser ett stort intresse för diplomati, politik och folkrätt. Och var under studietiden redaktionspraktikant på FN-tidskriften “UN Chronicle” i New York. November 2011-februari 2012 var Maria följeslagare för Sveriges kristna råd i Hebron, uppdraget som följeslagare ser hon som en möjlighet att, tillsammans med andra, vara en del av en positiv förändring i världen. Hon är övertygad om att det bara är en tidsfråga innan rättvis fred uppnås i Israel och Palestina. Hon  blev vittne till händelsen med Jan Björklund. Som jag skrivit om i Välkommen till verkligheten  Men långt innan den händelsen hade vi en överenskommelse att hon skulle skriva en gästkrönika i min blogg.

Gästkrönika: Fred på allas läppar


De hälsar 'Shalom'. Och de hälsar 'Salaam', 'Assalamu alaykum' ibland. Ord som står för 'fred' på hebreiska respektive 'frid vare med dig' på arabiska. Jag hör dessa hälsningsfraser i Hebron på Västbanken, i Tel Aviv, Israel, i Jerusalem. De påminner om det gemensamma i en ofta delad verklighet israeler och palestinier emellan. Jag slås av att människorna här, trots de många synliga och osynliga gränserna dem emellan dagligen förenas av dessa hälsningar som önskar fred. Av fredens budskap på allas läppar.

Fred. Vad är det? Det ständigt aktuella ämnet i denna världsdel som ofta definieras av, präglas av sökandet efter det. Vad menas med detta begrepp som otaliga fredsförhandlingar och fredsavtal till trots, fortfarande letas efter här? Och vars sökande jag dagligen mött i otaliga vardagssituationer. Såsom genom samtal med olika människor, synen av fysiska barriärer och även genom osynliga gränser palestinierna och israelerna emellan. Det framkallar en känsla av att vilja sätta ord på vad det är för sorts fred som jag, i min roll som följeslagare, verkar för.

Jag har dagligen sett beväpnade israeliska soldater vid militära vägspärrar, i vakttorn och på patruller i Hebron. De kollar palestiniernas tillståndspapper, visiterar dem och genomsöker det de bär med sig. Soldaterna är i Hebron för att skydda bosättarna. Det görs genom att hålla bosättarna och palestinierna isär, genom olika förbud på palestinier. Det är till exempel förbjudet för palestinier att gå, köra, vistas på vissa delar av några gator som de tidigare haft tillgång till i Hebron.

Soldaterna upprätthåller reserestriktionerna som påtvingats palestinier. Bosättarna får använda gatorna som de vill. Soldaterna upprätthåller en separationspolicy, genom gevärets pipa. De unga israeliska soldaterna menar att de, på så sätt, bidrar till fred. Det är en syn på fred.

På andra sidan betongmurarna, metallstängslen och taggtråden som omger bosättningarna som soldaterna skyddar är uppfattningen om fred en annan. Fred, menar palestinier, är att få tillbaka de rättigheter de fråntagits. Fred är att kunna röra sig fritt. Det är en vardag utan militära vägspärrar. Det är när de inte kollektivt misstänkliggörs och kollektivt bestraffas. Fred är självbestämmande. Fredens konturer målas i linje med ett slut på ockupationen. Det är också en syn på fred.

Avihai Stollar är en 28årig israelisk man som arbetar för den israeliska människorättsorganisationen Breaking The Silence. Han tjänstgjorde i den israeliska armén i South Hebron Hills, i det ockuperade palestinska territoriet. Han har stått vid militära vägspärrar och i vakttorn. Han berättade om att, tillsammans med andra soldater, ha förhindrat palestinier från att röra sig fritt och trakasserat dem. Avihai Stollar är en av många soldater som tjänstgjort i det ockuperade palestinksa territoriet och som i dag talar ut om ockupationen genom Breaking the Silence. Hans syn på fred kretsar också kring rättigheter.

”Fred skulle innebära rättvisa. Jag skulle säga att det var fred i en verklighet där både israeler och palestinier åtnjuter samma rättigheter. Fred är att inte förneka varandra rättigheter,” menar Avihai Stollar. När jag hör fredshälsningarna, 'salaam' och 'shalom' tänker jag på den sortens fred han beskriver. Den som förenar. Som fredshälsningarna på allas läppar. Hans beskrivning sätter ord på den sortens fred jag vill bidra till.

Maria Kabatanya

Läs även andra bloggares åsikter om israel palestina kristendomen