20 juni 2014

Kidnappningen på Västbanken



17 Jun 2014 Israeli Prime Minister Benjamin Netanyahu calls for help of Palestinian leaders in finding missing teens.

Så här skriver Daoud Kuttab som är en palestinsk journalist och tidigare professor i journalistik vid Princeton University.

Kidnappningsfallet måste ses i samband med ockupationen
 
Kidnappningen av tre israeliska religiösa bosättare i ett område under den totala administrativa och säkerhetskontroll av den israeliska armén har delvis fört tillbaka uppmärksamheten på den palestinsk-israeliska konflikten, men av fel skäl.

Även om det är naturligt att de telefonsamtal med USA: s utrikesminister John Kerry och Israels premiärminister Benjamin Netanyahu fokuserade på sätt att hjälpa hitta de saknade
bosättarna, måste både israeliska och amerikanska tjänstemän förstå sammanhanget i målet och ett eget ansvar för hur saker slutade.

Det är en grundläggande strategisk recept: Om du tar bort hoppet för en politisk lösning, måste du räkna med en stegring i våld. Lägg till denna formel en hungerstrejk av över 100 palestinier fängslade utan åtal eller rättegång, har som varade i nästan två månader utan ett enda försök att förhandla eller höra fångarnas krav och du har
ett problem.

Om ovanstående inte är tillräckligt anser centrala Hebron, Västbanken näst mest befolkade stad, där bosättare löper amok och en stor kommersiell gata kallad Shuhada har blockerats utan anledning sedan 1994 efter 29
bedjande palestinier sköts ner i den närbelägna Ibrahimi moskén.

Dessutom är det dokumenterat dagliga trakasserier av palestinier av bosättare, som säger sig
är straffade av den styrande israeliska makten.

Det absurda i situationen tillåts att gro i Hebron har lett ett stort pacifist kristen organisation, Christian Peace Makers Team, för att sända volontärer för att hjälpa palestinska barn korsa gatan för att gå till skolan.

I sin första reaktion till försvinnandet av de israeliska bosättare, den israeliska ledningen lägg
er skulden på den palestinska ledningen i Ramallah.

Medan Netanyahu lägga skulden på president Mahmoud Abbas för att låta utvecklingen mot försoning och långa för
senade val, ber han också palestinierna om hjälp.

Ironiskt nog, de palestinska säkerhetsstyrkorna har i åratal hjälpt föra tillbaka israeler, däribland soldater och bosättare som hade försvunnit i de palestinska kontrollerade områdena utan Israel offentligt
tackat dem för det.

Några dagar senare, den israeliska premiärministern offentliga anklag
ade att Hamas låg bakom kidnappningen.

Netanyahus fingervisning utan bevis fått många att konstatera att Israel använder kidnappningen som ett sätt att hämnas och hotelser.

Artikel 33 i den fjärde Genèvekonventionen förbjuder några former av kollektiv bestraffning.

Arresteringarna av hundratals medlemmar av parlamentet, bland de
n sjuka och äldre talmannen  Abdel Aziz Dweik och benådade fångar på Västbanken, samt att begränsa förflyttning av hundratusentals palestinier från Hebron-distriktet, är klart kollektiv bestraffning förbjudet enligt internationell humanitär rätt.

Artikel 42 i 1949 års konventioner säger: "Ingen straff, ekonomisk eller på annat sätt, skall tillfogat befolkningen på grund av de handlingar av individer som de inte kan anses som solidariskt ansvariga."

Medan Hamas har offentligt förnekat delaktighet i kidnappningen och Israel
inte presenterat bevis på motsatsen, är det inte svårt att undra vad de israeliska politiska mål var då den inledde detta massiva arrestering som har inkluderat hundratals icke stridande.

Vissa hävdar att det är enbart syftar till att lugna
den arga israeliska allmänheten som vill ha snabba svar eller hämndaktioner.

Andra föreslår att kidnappningarna är en del av en långsiktig plan med vilket Israel kommer att
handla med dessa nyligen arresterade personer, om och när ett utbyte äger rum för de tre israeliska bosättare.

Några föreslog också att Israel försöker, genom sin massiva gripandet av Hamas anhängare, för att försvaga den islamiska rörelsen före valet, på grund före utgången av detta år.

Återigen en är förbryllad över avsaknad av strategiskt tänkande och lärdomar av israelerna.

Om något, bara sådana massarresteringar stärker populariteten av en rörelse som Hamas, inte försvaga den.

Att lösa detta fall utan att titta på det politiska sammanhanget innebär att återigen ingen verkar vilja lära några lärdomar från historien.

Våldsamma spikar är nästan alltid garanterat att hända när de politiska horisonter är blockerade.

Att söka efter de saknade israeler är värdelöst om den inte innehåller ett allvarligt försök att ta itu med de bakomliggande orsakerna till våldet som är resultatet av en känsla av hjälplöshet och förtvivlan.


Nu är det Palestinska områdena inne på  48: e året i en utländsk militär ockupation som har tillsammans med det en kolonial bosättarkampanj, ska man inte bli överraskad av våldshandlingar här och där.

Ju tidigare alla parter reflektera över de stora lärdomarna av denna handling desto snabbare kan vi påbörja processen med att gå mot självständighet för palestinier och säkerhet för israelerna.

De åsikter som uttrycks i artikeln är författarens och återspeglar inte nödvändigtvis Ma'an News Agency: s redaktionella policy.   I översättning från Maan News


Dagen 

Läs även andra bloggares åsikter om

2 kommentarer:

  1. En rätt enkel prövning av en handlings moraliska riktighet är att testa den i "omvänd" ordning. Skulle staten Israel agera likadant med massarresteringar ifall det var palestinier som vore kidnappade eller utsatta för liknande olagliga frihetsberövanden? Tankefiguren lockar till ett avmätt skratt. Maktens asymmetri har blivit så normaliserad att man nästan tycker att det blir lite väl magstarkt att ens göra jämförelsen. Så ser förtryckets absurditet ut efter decennier av kolonialt förtryck. Det som av sk Israelvänner är ett bärande argument för ockupationen är ju som bekant att Israel är en demokrati. Hur man överhuvudtaget kan lyfta fram en sådan aspekt när det handlar om en folkrättsvidrig ockupation är en gåta i sig. Inte blir det lättare att förstå när en av demokratins hörnstenar, den om rättsstatens principer om likhet inför lagen, ständigt åsidosätts på rasistiska grunder.

    SvaraRadera
  2. http://edition.cnn.com/video/data/2.0/video/world/2014/06/20/nr-vo-wedeman-reporter-roughed-up-hamas-protest.cnn.html?c=world

    SvaraRadera