Muslimer bygger kyrka

Anders Dejke är pensionerad folkhögskollärare från Ljungskile som besökt Israel/Palestina vid åtskilliga tillfällen sedan början av 1990-talet. Våren 2006 och våren 2007 var han ekumenisk följeslagare i den lilla byn Yanoun respektive staden Tulkarem. 

Gästkrönika:  Muslimer bygger kyrka

– Det är vår kyrka, liksom det är våra moskéer, säger Machmoud Jalad, borgmästare i den muslimska staden Tulkarem. – Jag har tagit på mitt ansvar att kyrkan skall återuppbyggas.

Den lilla vackra helgedomen totalförstördes i en anlagd brand i september förra året. Händelsen inträffade efter ett tal av påven där han citerade gamla skrifter om islam som en våldsam och krigisk religion. (Sveriges Radio 19 september 2006). Den eller de som utförde illgärningen vissste säkert inte att den grekisk-ortodoxa kyrkan knappast har påven som överhuvud. Men kanske en del av muslimerna här placerar alla kristna i samma fålla, precis som många västerlänningar ser alla muslimer som identiska.

Palestinian Greek Orthodox worshipper Samir Mitri inspects fire damage in the Greek Orthodox church in the West Bank town of Tulkarem on Sunday

Tulkarem är en palestinsk stad med cirka 60 000 invånare. (www.passia.org) Den ligger alldeles intill muren, som Israel byggt. Samhället är genuint muslimsk. Här finns ett 60-tal moskéer och en ensam kyrka, en grekisk-ortodox. Det är den som är förstörd. Församlingen består av en enda familj. Just nu är det kanske mer riktigt att säga att i Tulkarem finns en massa moskéer, men ingen kyrka.

Foto Anders D

Den lilla helgedomen renoverades hösten 2005 och var alltså alldeles nyligen återinvigd när illdådet ägde rum. Nu är tre arbetare sysselsatta med att återställa byggnaden under överinseende av Adnan, som är ingenjör. Såväl arbetare som arbetsledare är muslimer.

Egentligen är en kyrka i den här muslimska miljön en lika främmande fågel som en ljushyad och mellanblond svensk. Detta bryr sig dock den lilla byggnaden inte om, utan ligger där mitt i centrum lika självklar som den mellanblonde svensken som promenerar omkring i staden.

Den utländska närvaron är lätt räknad i Tulkarem. Här finns en italienare, en finsk och en schweizisk kvinna samt två svenska män. Vissa små regler försöker vi ta hänsyn till. En kvinna bör inte ha ärmar kortare än till armbågen. Det är inte nödvändigt att skyla håret, såvida hon inte tänker gå in i en moské. Vill jag behålla ett gott rykte skall jag inte förtära alkohol, som förresten inte finns att köpa någonstans i staden.

En man bör heller inte komma för nära en obekant kvinna. Han skall helst inte ta en främmande kvinna i handen, när de hälsar på varandra. Om den som sist kliver in i bussen finner, att den enda lediga platsen är bredvid en passagerare av det motsatta könet, hjälper oftast alla till att stuva om placeringarna för att förhindra otillbörliga beröringar. Det ligger dock inget fanatiskt i detta. Går det inte att undvika omaka par, så får det bli som det blir. Det verkar också som om de här reglerna håller på att mjukas upp.

Toleransen mot andra folks vanor, till exempel västerlänningars, är god bara man vet var gränserna går. Däremot kan den här något stränga moralsynen drabba den egna befolkningen. Det gäller att inte skämma ut sig och sin familj.

Det finns heller inget fördömande i attityden till andra religioner. Många muslimer uttalar tvärtom aktning och vördnad för såväl kristendom som judendom. Men kanske de som är av annan mening håller tyst.

Foto Anders D

 Det är lätt att känna sig hemma i ett palestinskt samhälle. Gästvänligheten är stor och jag blir alltid väl bemött. När jag möter en man på trottoaren hör jag ofta orden ”Välkommen” på engelska eller arabiska precis när han passerar mig.

Vid ett möte med imamen i en av moskéerna, förklarar han att vi utlänningar är högeligen respekterade, även om vi inte är muslimer. Häromdagen träffade jag Omar, en lantbrukare i den närbelägna byn Atil. Vi pratade om inställningen till andra folk. Han sa:

– Jesus, Moses och Mohammed är alla profeter som vi som muslimer hedrar.

Ändå förstördes stadens enda kyrka när påven uttalade sig nedsättande om islam. Möjligen är det inte en religiös demonstration. Kanske är det någon som känner att omvärldens arrogans har gått för långt. När nästan hela den etablerade västvärlden fördömer den demokratiskt valda regeringen, när man ställer lindrigare krav på ockupationsmakten än på de ockuperade, när ett helt folk förtrycks och förnedras, när människor förhindras att röra sig i det egna territoriet och när de blir bestulna på de bördigaste jordarna, då krävs det inte mycket för att det skall koka över. Till exempel när påven uttalar några nedsättande ord om islam, den enda tröst människorna här tycks ha. Det är inte långsökt att anta, att kyrkan vandaliserades som en desperat protest mot hela västvärlden.

Nu har staden bestämt sig för att det är dess angelägenhet att återställa helgedomen. Moskéerna och kyrkan är hela stadens, som borgmästaren sa. Tak och väggar börjar bli färdiga, golvet håller på att läggas och stommen till altaret och dess omgivning har rests. Man hoppas på återinvigning någon gång i vår. Tulkarem blir åter en stad, som inte bara har en massa moskéer, utan också en kyrka.

Anders Dejke*  våren 2007 

*Jag arbetar för Sveriges Kristna Råd (SKR) som Ekumenisk Följeslagare inom Kyrkornas Världsråds Ekumeniska Följeslagarprogram i Palestina och Israel: EAPPI, (Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel). De synpunkter/reflektioner som uttryckts här ovan är helt och hållet personliga och inte nödvändigtvis ett uttryck för vad min arbetsgivare; Sveriges Kristna Råd eller Kyrkornas Världsråd ställer sig bakom. 

Arikeln har varit publiserad på SKR:s webb tidigare men utgått pga. ålder. Med tillstånd av Anders Dejke har jag publiserat den

Läs även andra bloggares åsikter om israel palestina kristendomen