Jag bor i Beit Ula i Hebron distriktet
på Västbanken. Jag arbetar i byggbranschen i staden Beersheba i
Israel. Jag har inte arbetstillstånd. En gång arresterade polisen
mig och jag skickades till fängelse. Jag har varit förlovad i över
ett år, men vi kan inte gifta eftersom jag har inga pengar. Det är
därför jag beslutat att åka in i Israel för att arbeta trots att
jag inte har tillstånd. Jag arbetar i mycket tuffa förhållanden
och är ständigt rädd för att polisen kommer att arrestera mig,
speciellt eftersom det rättsliga förfarandet från förra gången
jag var arresterad ännu inte är över. Jag vet att det är mycket
farligt, men jag har inget val. Det finns inga jobb där jag bor. Jag
måste arbeta för att spara pengar så jag kan gifta sig och bilda
familj, och även för att hjälpa mina föräldrar och mina bröder
och systrar.
Jag har varit borta från hemmet i mer
än två månader, och jag hoppas stanna i Israel en månad. I hela
den här tiden har jag inte sett min familj eller min fästmö. Jag
saknar verkligen henne. Jag valde inte detta liv. Men jag har inget
annat val.
Jag går genom ett hål i staketet av
separationsbarriären vid byn en-Ramadin, som ligger vid gränsen
till Israel. När jag kommer dit, väntar jag timmar i sträck och
ibland en hel dag tills jag är säker på att det är säkert att
korsa. Först då går jag igenom, och jag beder en bön medan jag
klättrar igenom. Jag recitera också böner när jag är på väg
med beduin chauffören. Han kör fort och jag är livrädd att de
ska fånga oss eller att vi kommer att krascha. Det är en mycket
farlig resa och jag vill inte göra den den varje vecka. Det är
därför jag bor på byggarbetsplatsen så länge som möjligt.
Jag får höra om arbetare som polisen
fångat nära gränsen. Jag har hört att de skjuter på arbetarna,
och en del har till och med dödas. Jag är orolig inte bara när jag
korsar gränsen, men också på arbetsplatsen. Jag håller kontroll
för att se om det finns några poliser runt. Jag vet att de ofta
kommer till byggarbetsplatser, letar efter illegala palestinska
arbetare. De kommer på dagen och på natten. Jag flyr till
närliggande byggnader och gömmer mej, väntar att de skall åka. På
natten, när sover jag med mina ögon öppna eftersom jag är så
nervös och rädd.
Allt jag har är en madrass och en
filt. Jag flyttar från plats till plats, beroende på
säkerhetsläget. På natten, täcker jag fönstren med plastfolie
eftersom det är så kallt. Jag kan inte ens tända en eld, för att
inte fånga uppmärksamheten hos polisen.
Jag lämnar aldrig byggarbetsplatsen.
Jag känner att jag är i ett fängelse av mitt eget val. Jag går
bara från där jag arbetar och till där jag sover. Jag laga mat med
de andra arbetarna och be vänner med tillstånd att köpa mig mat.
Jag föredrar att göra min egen mat så jag kan spara pengar. Det
finns inga faciliteter där jag sover - ingen toalett, ingen diskho
eller dusch och ingen elektricitet. Jag har inget annat val. Du måste
bara göra göra.
Varje morgon Jag tackar Gud för att
jag fick igenom en natt utan att bli arresterade. Jag hålla berättar
själv att detta lidande är min enda alternativet.
J.'A., 27, Beit Ula i Hebron District
förlovad. När han var på sin arbetsplats på Israel, gav han sitt
vittnesbörd per telefon den 20 april 2015 till Musa Abu Hashhash,
B'Tselem fältforskare i Hebron District. Orginaltexten kan läsas
här: Patestinia workers testimony
Uppskattningsvis
30.000 palestinska arbetare arbetar i Israel utan tillstånd. För
att en
palestinier skall få
arbetstillstånd till
israel måste
man vara över 35 år, gift och ha barn.
Sedan ni läs ovan
artikel läs följande. ” Israel
ser sin barriär/mur på Västbanken som ett nödvändigt skydd efter
vågen av palestinska självmordsbombningar som krävde hundratals
israelers liv för några år sedan.
Israel har också vidtagit åtgärder för
att skydda busspendlare, turister och mödrar som handlar grönsaker
genom att uppföra en skyddsbarriär för att förhindra islamistiska
självmordsbombare från palestinska områden. Sedan skyddsbarriären
kom till har antalet självmordsattacker minskat med 90 procent.”
ur Världenidag
Nej det är inte muren som gjort att
”självmordsattacker minskat med 90 procent.” Om uppskattningsvis
30.000
palestinska arbetare kan
smyga in till Israel borde inte då en handfull självmordsbombare
kunna göra det? Under åren 1993 till 2004 utförde Hamas dessa vidriga
dåd har nu insett att de motverkar sitt syfte. Men
de senaste åren har en del terrordåd inne i Israel begåtts läs i Haaretz
Mer murar och stängsel är inte lösningen. Terrorns grogrund är orättvisa förtryck och förnedring . Israel
har här ett ansvar: Att
fortsätta stjäla palestinsk mark, riva palestinska hem, sätta unga pojkar i fängelse och
tillåta nationalistiska israeler att besöka tempelplatsen. är en
grogrund för palestinsk terrorism.
Läs tidigare: Mitt besök vid Checkpoint Gilo
Läs tidigare: Mitt besök vid Checkpoint Gilo
Läs även andra bloggares åsikter om israel palestina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar