 |
| Araber som "sitta i porten" |
Betel
Efter någon timma komma vi till det gamla minnesrika Betel . Även här är fikonträden vår tillflykt. På ett ställe som man väl kunde betrakta som platsens stadsport, vid själva inträdet till samhället, slog vi oss ned , sedan vi något litet sett oss omkring. Genast började folk samlas omkring oss. Ett par äldre män, mellan 40 och 50 år, talade engelska och frågade om vi önskade något, så skulle de gärna stå till tjänst. Vi frågade om det fanns sur getmjölk. Jo då det hade de.
..en av männen som varit i Amerika, kom med osaltad sval sur getmjölk. Det är troligen en sådan tjockmjölk som omtalas i 1Mosebok 18:8. Männen i Betel bevisade oss den äran att stå hos oss medan vi åto och drucko. Vi frågade var det var som Jakob hade sin dröm. Mycket ärligt och sant svarade de, att man inte kunde peka ut den fläck, där han vid tillfället låg , men med stor visshet sade de, att här är platsen, det gamla Betel, där det hände.
 |
| Kvinnor på väg till staden med grönsaker |
Men korsfararna visste det naturligtvis och byggde en kyrka på platsen, där nu en moské står.
De norska vännerna vi hade med oss, missionär Biönnes och hans hustru, sjöngo på engelska och arabiska och talade litet till skaran omkring oss om nödvändigheten av att bli delaktig i den rening, som är oss skänkt i Jesu blod. Vi bådo till Gud, och de flesta voro under tiden stilla och uppmärksamma.
På sluttningarna en kilometer öster om Betel finns vackra planteringar av fikonträd och andra fruktträd. Trakten är jämförelsevis rätt mycket uppodlad nu, men eljest är landet ett hårdarbetat bergland.
Sedan vi kommit ner bådo de oss mycket enträget, att vi skulle stanna över natten. De skulle slakta ett får till kvällsvard, sade att de, och bjuda oss på det de hade, samt giva oss goda och rena bäddar för natten. Det var med ledsnad vi måste avböja denna inbjudan, ty vi skulle eljest med säkerhet fått en intressant erfarenhet från det patriarkaliska levnadssätt , som ännu har sin hemortsrätt i Palestinas landsbygd.
 |
| Genesaret vid Tibererias |
Tiberias
Det norra Palestina är långt bördigare och gör på resanden ett mer sympatiskt intryck än Judéen. Som vi komma från Galileens bergland är lutningen ned till Genesaret betydande. Sjön ligger nämligen ungefär 200 meter under Medelhavets yta.
Första anblicken av detta mångbesjungna vatten, där det ligger djupt nere i dalen, på alla sidor omgivet av avrundade höjder, är imponerande. Vid denna tid på året äro sluttningarna gröna, fastän grönskan blir allt tunnare mot bergets krön. Vi passerar en judekoloni med vackra anläggningar, som ligger på norra sidan av vägen. Och där rätt framför oss nedanför den branta sluttningen ligger den lilla staden Tiberias. Båtarna ligga förtöjda där och en del barn med brunstekta kroppar bada i det långsluttande, steniga stranden.
O , vilken tavla! Denna jämförelsevis lilla sjö, icke två och en halv mil lång och en och en halv mil bred, är dock en av de märkligaste på jorden.
 |
| Plöjning i Galileen |
I trakten av Kana iakttar han jordbruksarbetet ” Men nu lider denna fordom så bördiga jord av vanskötsel, som Ismaels avkomlingar i sin efterblivenhet låter komma den till del. Vi sågo dem just i färd med att plöja jorden. De använda sig ännu av en slags träplog, med vilken de krafsa litet på ytan av åkern, ett jordbruksredskap, vilket synes vara oförändrat sedan den tid, då Israel först fingo fast fot i Kanan och etablerade sig som ett jordbrukande folk”.
I nästa del: Del 4 Lewi besöker Nasaret och Judekolonier på Saronslätten
Läs även andra bloggares åsikter om israel palestina kristendomen Resor
Dagen
Du har sedan länge intresserat dig för äldre litteratur och reseskildringar från ”det heliga landet”.
SvaraRaderaMed andra ord dina ”historiska tidskapslar” är baserade på berättelse av pilgrim resandes ögon – kristna ögon.
Detta ger dig ”intressant inblick” i resenärens inställning till landet och folken där, med andra ögon perspektiv av kristna från 1900 talet.
Lewi Pethrus var en person som gör en pilgrimsresa till en helig plats, alltså i ett historiskt sammanhang använde sig pastorn av särskilda vägar för pilgrimsfärden.
Pilgrimsväsendet och vallfärderna ökade i anseende, när man inom skriftreligionerna (särskilt kristendom och inte att glömma islam) tillmätte särskild betydelse åt åtanken av heliga, bortgångna människor och deras kvarlevor.
Dessa bortgångna människor och deras kvarlevor som till exempel Avraham, framkallar i nutid konflikter som bland annat är baserade på hans muslimska benämning Ibrahim (i Koranen) trots att han är enligt judisk, kristen och islamisk tro hebréernas stamfader och grundläggare för de monoteistiska abrahamitiska religionerna.
Abraham fick flera söner, som föddes av hans fru Sara, israeliternas stamfader. Tillsammans med sin tjänstekvinna Hagar, fick Abraham en son som hette Ismael, som i sin tur blev stamfader åt ismaeliterna.
Där börjar redan grollet mellan denna familj medlemmar, och grollet pågår än.
Men detta behöver jag inte förklara för dig eftersom din tidräkning börjar först med den judiska Jeshua från Nazareth (Jesus), och hans nya lära.
De viktigaste pilgrimsmålen inom kristendomen är Jerusalem, staden som splittrar hela (religiösa) världen och skapar konflikter sedan romerska imperiets tid då de erövrade kungar riket israel omdöpts av romarna till Palestina. Den romerske kejsaren Vespasianus beskrev området som "Palestine" på de mynt han präglade till minne av Jerusalems fall år 70.
Dagens ord Palestina kommer från det latinska Palaestina och det grekiska Palaistine. Dessa ord kommer i sin tur kom från det hebreiska ordet Peleset.
Namnet Palestina är alltså i grunden det hebreiska namnet, judarnas namn, på det område som var bebott av "pelestéer" (filistéer).
Från 400-talet före Kristus började namnet Peleset användas för hela det område som tidigare kallats "Kanaans land".
Pilgrim är ur latinska peregrinus, en "främling", och det vad ni är när ni åker på era pilgrimsresor.
Jag undrar vilka ”historiska tidskapslar” har muslimska pilgrimer?