Bloggen stödjer de kristna palestinierna och alla palestinier i deras kamp för en rättvis fred och frihet. Den kommer att ge tips om nyheter och opinionsartiklar som ger läsarna en djupare förståelse för situationen i det heliga landet. Bloggens namn "En av de minsta av dessa mina bröder" är hämtat från Matteus 25:34-46 där Jesus betonar vårt ansvar gentemot våra medmänniskor i behov av vårt stöd.
Ikväll tisdag 12 maj är det dags för första delfinalen i Eurovisionsong contest . Där deltar både Sverige och Israel.
Jag håller med Amnesty Internationals uttalande ”Istället för att skicka ett tydligt budskap om att det finns ett pris för * Israels grymheter mot det palestinska folket, har EBU gett Israel denna internationella scen trots att landet fortsätter att begå folkmord i Gaza, olaglig ockupation och apartheid. Europeiska radiounionen förråder Eurovision Song Contests värderingar, vilka inkluderar frihet från intolerans, hatpropaganda och diskriminering” ur Amnesty
De som stöder att Israels medverkan brukar påstå att det är en sångtävling ”Gör inte politik av Eurovision tack. Må bästa låten vinna inte sympati röster eller hat mot något deltagande land tack.”
Men Israels regering har gjort tävlingen till politik”Även inför förra årets Eurovision-tävling riktades stor kritik mot den israeliska artisten Yuval Raphael efter att hon genomfört en liknande röstkampanj, som finansierades av israeliska staten. Det fick EBU att skärpa reglerna för marknadsföring. Bland annat är kampanjer som finansieras av tredje part inte längre tillåtna.”ur Eurovision stoppar Israels reklam efter röstkupp
Ockupationen måste få kosta" är en ståndpunkt som ofta framförs av den israeliska människorättsorganisationen B'Tselem och andra Israeliska fredsrörelser, men Israel får ostraffad fortsätta handla med Europa. Israel får tom. vara med i Eurovisionens finrum. Vi sviker både israeler och palestinier och alla som kämpar för en rättvis fred.
* Ang. Israels grymheter mot det palestinska folket. Se exempel:
”Hind Rajab – rösten från Gaza” av Kaouther Ban Hania SVT Hind Rajab
Det var den 23 mars som israeliska styrkor öppnade eld mot en konvoj av
ambulanser och utryckningsfordon i södra Gaza där 15 personer ur
räddningspersonal dödades. Hjälparbetarna hittades senare i en massgrav. ur 15 Hjälparbetare dödades
Gästkrönika Dr Jack Sara : En
profetisk vädjan till de 1000 pastorer som besökte Israel men
ignorerade Kristi kropp ( de kristna ) i Palestina
Förra veckan ( dec 2025 ) kom omkring tusen
pastorer – mestadels från USA – in i Israel på en mycket
uppmärksammad resa. De kom och förklarade solidaritet, förkunnade
välsignelser och tog foton på heliga platser. Ändå saknades en
sak smärtsamt i alla deras förkunnelser: allt erkännande av Kristi
levande, lidande kropp i detta land. Ni gick där Jesus gick – men
vägrade att gå bredvid hans efterföljare som kämpar för att
överleva här.
Ni bad vid stenar – men ignorerade de levande
stenar som vittnar om Kristus idag. Ni välsignade en stat – men
tittade bort från de människor som fördrivs, bombas eller tystas.
Här är tio frågor jag ställer till er:
1. Skäms ni inte för att
besöka kristendomens födelseplats utan att träffa de kristna som
fortfarande bär Kristi namn här? "Om en lem lider, lider alla
tillsammans." (1 Korintierbrevet 12:26)
2. Skäms du inte för
att tala om att "välsigna Israel" samtidigt som du
förbiser det bibliska budet att skipa rättvisa? Eller tala
välsignelser över Palestina? "Skiva rättvisa, älska
barmhärtighet och vandra ödmjukt med din Gud." (Mika 6:8)
3.
Skäms du inte för att stå där Jesus predikade saligprisningarna
samtidigt som du förblir tyst mot dem som sörjer?
4. Skäms du inte
för att undervisa den barmhärtige samariten medan du går förbi
dagens sårade längs vägen?
5. Skäms du inte för att fira
forntida stenar samtidigt som du ignorerar de levande stenar vars
samhällen utplånas? "Även ni, som levande stenar, byggs upp
till ett andligt hus." (1 Petrusbrevet 2:5)
6. Skäms du inte
för att förkunna ett evangelium om försoning samtidigt som du
omfamnar politiska berättelser som splittrar? Är det ensidigt?
Kristus anförtrodde oss en försoningens tjänst, inte politisk
allians.
7. Skäms du inte över att de palestinska barnens rop –
de som Jesus välkomnade – inte får dig att tala? Tiotusentals
palestinska barn har dödats eller traumatiserats, och du förblev
tyst.
8. Skäms du inte över att predika kärlek till din nästa men
ignorera dina palestinska grannar?
9. Skäms du inte över att
förespråka "religionsfrihet" i Amerika samtidigt som du
ignorerar de krympande friheterna för palestinska kristna?
10. Skäms
du inte över att du kom till det heliga landet och bara lyssnade på
politiker – och inte på kyrkan som har burit evangeliet hit i två
årtusenden? Ett profetiskt ord för denna timme: Ditt besök kunde
ha gett uppmuntran, solidaritet och läkning.
Istället liknade det
en pilgrimsfärd till politisk makt snarare än till Guds rike.
Profeterna konfronterade kungar. Jesus grät över Jerusalem.
Apostlarna stod med de förföljda. Ändå står alltför många
pastorer idag bara med de privilegierade, de mäktiga och
förtryckarna. Samtidigt ropar landet ut av lidande –
blodsutgjutelse, fördrivning, rädsla och förlust. Kyrkor krymper.
Familjer splittras. Samhällen försvinner.
Och Amerikas pastorer
kom… men såg inte. En uppmaning till omvändelse för oss alla:
Låt oss omvända oss från selektiv medkänsla. Låt oss omvända
oss från att välja politisk bekvämlighet framför korset. Låt oss
omvända oss från att ignorera lidandet hos era bröder och systrar
i Kristus. Låt oss omvända oss från att använda Skriften för att
rättfärdiga tystnad och medskyldighet istället för rättvisa.
"Låt rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten som
en ständigt rinnande ström." (Amos 5:24) Omvändelsens dörrar
är öppna. Detta lands vittnesbörd ropar fortfarande. Anden
övertygar fortfarande. Och Kristus gråter fortfarande över
Jerusalem.
* Dr. Jack Sara är ordförande för Bethlehem Bible
College och pastor i Christian and Missionary Alliance-kyrkan i det
heliga landet se länk Länk
Översättning med hjälp av Google Orginaltexten här Come and see
Här en film om dessa 1000
pastorer som besökte Israel
Tidigare:Vi kan inte förstå hur kristna
från Europa och Amerika kan komma hit för att se kyrkor och stenar
och platser där Jesus varit, utan att vilja möta sina kristna
syskon här och se hur vi har det ur Möt människorna
Katarina
Lindeborg är pensionerad pastor inom Equmeniakyrkan
Har
studerat vid Teologiska Högskolan Stockholm. Tog examen 2006.
Har
varit utsänd som Följeslagare i det Ekumeniska
följeslagarprogrammet i Palestina och Israel, EAPPI
Gästkrönika:
Jerusalemresa Del 7 –Sista uppdateringen
Här
kommer det som inte kommit med på de andra uppdateringarna, om du
nu orkat läsa ända hit.
Resesällskapet
Att
åka in i, och ut ur Israel gör jag alltid med en hel svärm
fjärilar i magen. Frågorna kan vara många och detaljerade om vart
man ska, vem man ska träffa osv. Men det kan också bli som den här
resan när jag inte fick en enda fråga i passkontrollen, hon bara
tog mitt pass och stämplade det. Utcheckningen gick också bra för
mig och de som reste samma dag som jag, men inte för de tre som
reste dagen innan. När planet skulle bordas kom säkerhetstjänsten
och plockade ut två av de som redan kommit ombord, och sedan blev
alla tre förhörda grundligt i en timme. Deras väskor hade blivit
genomsökta och man hade fotat böcker och broschyrer m.m. De
frågade gång på gång vilka de träffat och ville ha namn. De
frågade också varför har ni bara palestinska souvenirer.
Hania på Bildas studiecenter
Det
finns flera ”Måste-ställen” i Jerusalem. Det första är
Bildas studiecenter och Hania som jobbar där. Hon har alltid ett
brett varmt leende och får en att känna sig så välkommen.
Educational Bookshop
Det
andra är Educational Bookshop som blev totalförstört av
israeliska militären för ett tag sedan. De rev ner inredningen,
förstörde böcker och arresterade ägarna. Men nu är affären
öppen och man blir alltid så vänligt bemött där. En fika kan
man också köpa.
Som vanligt såg man ”civila” israeler med tunga vapen som gick omkring i stan.
Soldater utanför Damaskusporten
Vi
bodde på STI och det rum som jag fick hade varit enormt fuktskadat och
fick totalrenoveras. Då grävde man ur i grunden, men valde sedan att
inte fylla igen, utan lägga glas som golv. Otroligt häftigt och lite
läskigt att gå på.
I landet där Jesus föddes är det alltid Jul, men visst är det malplacerat med en stor tomte i gamla sta´n.
Det var skrämmande tomt i basarerna i gamla sta´n. Vi såg nästan inga turister och handlarna sa att de inte fick något sålt.
Det
här var sista uppdateringen. Kanske du vill följa med mig på en
resa framöver? Hör av dej isåfall. Tack för att du läst ända
hit. Och glöm inte läsa bildtexterna.
Katarina
Lindeborg är pensionerad pastor inom Equmeniakyrkan
Har
studerat vid Teologiska Högskolan Stockholm. Tog examen 2006.
Har
varit utsänd som Följeslagare i det Ekumeniska
följeslagarprogrammet i Palestina och Israel, EAPPI
Gästkrönika:
Jerusalemresa Del 6– Kyrkor
”Om
du går förbi kyrkan så ligger restaurangen på höger sida” sa
jag.
”Vilken
kyrka??? Det finns många kyrkor här i Jerusalem” sa min
reskompis.
Reparationer utanför Uppståndelsekyrkan
Uppståndelsekyrkan,
eller gravkyrkan som vi brukar säga, höll på att renoveras så
den liknade mest en byggarbetsplats. Där gick prästerna och
munkarna omkring i dammet. Jag lyckades komma in i och se graven,
det har jag aldrig gjort förut för det brukar vara oändliga köer,
och jag är inte så väldigt intresserad att se den plats som
påstås vara Jesu grav. Den här gången fick jag också möjlighet
att komma ner i Helenas cistern, en stor grotta som var en del av
vattenförsörjningen av Jerusalem. En brant och trång och lite
läskig trappa uthuggen i berget ledde dit ner.
Himmelsfärdskyrkan utifrån
En
kväll var vi på Taizé-mässa i Himmelsfärdskyrkan, en fin och
rofylld stund med bara levande ljus, musik och tystnad.
Himmelsfärdskyrkan inifrån
I
St Thomas var vi på handover (se del 1) där en av predikningarna
handlade om att vi inte fick låta hoppet skymma verkligheten. Han
illustrerade det med en bild på muren där någon skrivit HOPE men
jättestora bokstäver och sa att de flesta ser ordet HOPE, men ser
inte den fruktansvärda muren det är skrivet på. Och så uppmanade
han oss att se verkligheten och i den hålla hoppet levande hur den
än ser ut.
Sally Azar
På
söndagen var vi till Redeemer church på engelskspråkig gudstjänst
där Sally Azar, Palestinas första kvinnliga präst tjänstgjorde.
Det var intressant att höra henne. Det var en samling med ett
tjugotal personer från olika länder.
Katarina
Lindeborg är pensionerad pastor inom Equmeniakyrkan
Har
studerat vid Teologiska Högskolan Stockholm. Tog examen 2006.
Har
varit utsänd som Följeslagare i det Ekumeniska
följeslagarprogrammet i Palestina och Israel, EAPPI
Gästkrönika:
Jerusalemresa Del 5– TENT OF NATIONS
Sydväst
om Betlehem, totalt omringat av bosättningar, ligger familjen
Nassers gård Tent of Nations (ToN). De har dokument sedan den
Ottomanska tiden på att de äger marken, trots det förklarades
marken 1991 som staten Israels. Fast gården ligger långt in på
Västbanken och hör inte alls till Israel utan Palestina. Sedan
dess har de stridit i domstol för att få rätt till sitt land och
under tiden har de trakasserats av bosättarna runtomkring.
Tusentals träd har bränts eller huggits ner, väg har byggts över
deras mark och vägen till gården har förstörts. I år har fem
nya hus byggts bara någon meter utanför gårdens stängsel och
dessa hus har kameror på taket som registrerar vad som händer och
strålkastare som lyser hela natten. P.g.a. detta blev vi uppmanade
att inte ta foton utomhus, för att undvika problem för familjen.
Jag
har länge velat åka dit och nu fick jag tillfälle till det. Den
dagen vi var där ösregnade det och stormade, det var riktigt
ruskväder, men Daoud som äger gården var glad för det var andra
dagen sedan mars som det regnade, och det enda vatten de har
tillgång till är regnvatten. El får de genom solceller, så även
soliga dagar är välkomna.
Daoud
Nasser
Daoud
säger att för första gången känner han att deras existens är
hotad för snart har de ingen förbindelse till Betlehem genom att
det blir allt fler grindar och andra hinder, och de förbereder sig
på att bli helt självförsörjande genom att få till en
filteranläggning så de kan få dricksvatten av regnvattnet, nu
köper de dricksvatten. De planerar ett biogassystem så de ska
kunna laga mat bl.a. och större batterier till solcellerna. När
det kommer internationella besökare så är de ett skydd och en
trygghet mot trakasserierna.
Mosaik som gjorts på sommarläger
Men
vi vägrar att vara offer, säger Daoud, utan väljer att agera. Vi
vägrar att hata för att inte förstöra för oss själva och vi
vägrar att vara fiender och fortsätter vår kamp legalt. Allt
detta är baserat på vår kristna tro och vi tror att rättvisan
ska segra.
Fredsduvor
ToN
anordnar varje sommar dagläger för barn från Betlehem och
särskilt flyktinglägren. Läger där barnens drömmar tas till
vara och där man fokuserar på det positiva, vilket är viktigt när
barnen hela tiden ser hur föräldrarna blir förnedrade av
israeliska soldater.
Berätta
vad du sett uppmanar Daoud oss när vi åker därifrån.
Katarina
Lindeborg
är pensionerad pastor inom Equmeniakyrkan
Har
studerat vid Teologiska Högskolan Stockholm. Tog examen 2006.
Har
varit utsänd som Följeslagare i det Ekumeniska
följeslagarprogrammet i Palestina och Israel, EAPPI
Gästkrönika:
Jerusalemresa Del 4 – RABBIS FOR HUMAN RIGHTS
Rabbis for Human
Rights (RHR) bildades för 40 år sedan efter första intifadan
(upproret) och idag finns 170 rabbiner i nätverket från alla
grupperingar – ortodoxa, liberala, sekulära (?!) där man samlas
kring mänskliga rättigheter. De påstås vara naiva eller
antisemitiska av sina motståndare, men de fortsätter att arbeta
för mänskliga rättigheter.
Rabbi Anton Goodman och jag
Vi
träffade rabbi Anton Goodman som sa att judar är alltför upptagna
av sitt förflutna och ser inte vad som händer i området idag. Man
sitter fast i rädsla och hat och avhumaniserar palestinierna, de
tror att alla är terrorister. Han sa rakt ut att ministern för
säkerhet Itamar Ben-Gvir är farlig och att det finns huliganer och
rasister i den israeliska regeringen. Anton berättade om ett möte i
synagogan där en person som hör till högerfalangen hade sagt till
honom: ”Du kan dö moraliskt, eller leva omoraliskt. Jag väljer
att leva.”
RHR
arbetar med skyddande närvaro (precis som EAPPI) och finns med vid
olivskörden och vandrar med herdar när de vallar fåren. Bosättarna
(som alla är illegala) har blivit mer och mer våldsamma och
uppträder oftast maskerade. Speciellt beduiner i område C är extra
utsatta för bosättarattacker. Det är nu slutet på säsongen för
olivskörden och RHR arrangerar resor där israeler och utländska
volontärer kan komma och hjälpa till med den. Förut koordinerade
militären och RHR skördandet av oliver för att skydda
palestinierna vid olivskörden.
När olivplockarna inte blev insläppta på Västbanken demonstrerade de utanför checkpointen.
Nu finns ingen sådan koordination
längre och soldaterna har fått i uppdrag att inte stoppa bosättare
som attackerar olivplockare. Polisen finns också med i dessa
attacker och arresterar fler och fler internationella plockare. Allt
detta dokumenterar och rapporterar RHR men det ignoreras totalt av
Israel. Två ur vår grupp valde att följa med RHR och plocka
oliver en dag och kom tillbaka fulla av beundran hur RHR hade
hanterat situationen. Dagen efter valde två andra att följa med,
men då blev inga olivplockare insläppta på Västbanken så den
dagen blev det ingen skörd. (Att komma in på VB brukar inte vara
svårt, det är desto svårare att komma därifrån).
Problemen på
Västbanken började inte efter Hamaz attack 7 okt, de har funnits
länge, länge och intensifierades under pandemin. RHR försöker få
ut information om vad som händer för mainstream media i Israel
rapporterar inte om detta så den vanliga israelen vet inte vad som
händer där.
För RHR är det
smärtsamt att trakasserierna av palestinier sker i religionens
namn, men judendomen har kidnappats av extremister.