Lewi Pethrus - I Jesu land

Betlehem

Jag har sedan länge intresserat mej är äldre litteratur och reseskildringar från ”det heliga landet” de är historiska” tidkapslar” och ger intressant inblick i resenärens inställning till landet och folken där. Lewi Pethrus  var pastor och föreståndare i Filadelfia-församlingen i Stockholm 1922 gjorde Lewi Pethrus sin första resa till det heliga landet ”Resor och rön i Palestina” som jag skrivit om tidigare.*

Karta i boken I Jesu land

1950 gjorde han en ny resa och skrev boken ”I Jesu land – En resa i Israel och Transjordanien ” ( två år efter att Israel bildades.) Reseskildringen är uppdelad i tre delar: 1 Det gamla Israel 2. I Jesu fotspår 3. Det nya Israel. Boken har 319 sidor, jag kan inte ge en fullödig recension av den, bara ett par reflexioner. 
Han använder ibland ordet Palestina , men ställer sig positiv till den nu upprättade Israeliska staten ”Det är ganska mäktigt att tänka sig, att detta land Gud lovade Abraham och hans säd och att- trots misslyckande i det förflutna – löftet nu åter håller på att bli verklighet.” -”Åt din säd skall jag giva detta land från Egyptens flod ända till den stora floden, till floden Frat” Samtidigt ” Araberna äro ju också Abrahams säd, de äro Ismaels avkomlingar. Inom det territorium, som denna profetia avser falla flera av arabländerna. Det innebär naturligtvis inte, att Israel ensam skall ha hela området , utan det skall dela det med sina bröder, araberna. Det är också vad Israel vill. Man hör det om och om igen uttalas av Israels ledare , att de ingenting hellre önska än en sådan överenskommelse med araberna som möjliggör en fredlig och vänskaplig samlevnad och samverkan med dem.”

Han berättade hur tillslutet och onaturligt gränsen till Transjordanen ( Västbanken ) nu blivit. ” Post, telefon telegraf och över huvud taget varje möjlighet till förbindelse mellan länderna är absolut förbjudet” Han ville gärna besöka Västbanken men det var inte så lätt att få visum dit. Men hans vän sen förra resan  Lewis Larsson  Svensk Konsul i Östra Jerusalem  lyckades fixa det. H. L . Larsson och hans hustru har vi denna tidpunkt lämnat den amerikanska kolonien. ( Utvandrarna från Nås 1896 ) Lewi Pethrus nämner inget om varför han lämnat denna slutna sekt  endast ” deras erfarenheter ha gjort dem åtskilligt betänksamma inför den absoluta egendomsgemenskapen ”.

Arabiska fåraherdar med sin hjord

Lewi Pethrus och hans sällskap bor på American Colony:s hotell under vistelsen i Jerusalem. Delningen av Palestina har fått sina oönskade konsekvenser: När han besöker Betlehem skriver att ” Jag hörde senare att av en köpman här i Betlehem att det är mycket svåra tider . Affärerna har gått ner till ett minimum. De skaror av turister och pilgrimer som fordom besökte platsen ha efter kriget så gott som upphört att komma.”

Han skriver att en mängd kristna missionärer ha varit verksamma i Jerusalem och i andra av Palestinas städer under åren. Bland dem som gjort ett gott arbete nämner han Christian Missionary Alliance och Svenska Jerusalemföreningen. Samtidigt skriver han att ” Judarnas känsla av religiös överlägsenhet gör det dock inte lätt att vinna dem för kristendomen”.

Israels provisoriska parlamentsbyggnad

En dag besöker han Israeliska riksdagen ( Knesset ) det är annonserat en öppen debatt angående Transjordaniens annexion i Palestina. ” Regeringspolitiken utsattes för kraftiga angrepp Arbetarpartiet , kommunisterna, sionistiska partiet kritiserade regeringen för att den , genom sitt stillatigande och genom genom sina underhandlingar om fred med kung Abdullah , uppmuntrade denne i sina förehavande. Utrikesministern underströk att att stabilitet , säkerhet och fred äro de faktorer som motiverar Israels poitik. En fd ledare för Sternligan Nathan Yalin-Mor yrkade på att riksdagen genast skulle ge order till Israels arme’ och befria den del av landet, som återstår.”

Helhetsintrycket var enligt Pethrus att Israel vill fred , om också inte till varje pris. Han berättar om firandet av Frihetsdagen och att han där träffat Israels premiärminister David Ben Gurion hälsat på honom och tagit i hand hans ” en gång valkiga arbetarnäve”.

Röjningsarbete i en övergiven arabisk by

Så mycket om konsekvenserna av kriget 1948 skriver han inte om. Men när han besöker Jeriko skriver han ” Just som vi kommit ut från Jeriko passerade vi ett arabiskt flyktingläger. Somliga uppgåvo antalet flyktingar till 30.000 andra till 50.000. En oöverskådlig massa av svarta tält. – Dessa människor ha kommit västerifrån , i huvudsakligast från den del av Palestina som nu är under Israel”. Hans enda reflexion: ” det enorma flyktinglägret företedde en beklämmande syn”.

Inget nämns av FN:s medlare Folke Bernadotte  mördades i Jerusalem av judiska terrorister ( Sten-ligan ) två år tidigare. Han bildsätter sin bok med bilder av den israeliske fotografen Z Kluger ”Röjningsarbete i en övergiven arabisk by” men skriver ingenting om dessa övergivna byar.

Citat "Det jag slås av när jag tänker tillbaka är hur man så enkelt och okritiskt kunde se på konflikten, bortse från mänskligt lidande och mest intressera sig för hur skeendet passade in i ett sätt att tolka skriften, med sammanblandning av det bibliska Israel och staten Israel som tolkningsnyckel" Ur Hur kan freden bli möjlig?

* ”Resor och rön i Palestina”

Läs även andra bloggares åsikter om israel palestina kristendomen