Att föra en saklig debatt

Lars Hedlin är född 1940 i Vittangi Lappland , uppväxt i den Lestadianska väckelsrerörelsen , arbetat som gymnasielärare under hela sitt yrkesverksamma liv.  Aktiv i Sv. Kyrkan, bosatt i Umeå . 

Gästkrönika: Att föra en saklig debatt

Varför är det så svårt att diskutera Mellanösternkonflikten utan tillvitelser  och misstänkliggöranden? Jag föreställer mig att de flesta som engagerar sig i problemkomplexet är angelägna om att peka på möjligheter att finna  rättvisa vägar till fred.

Det finns väl ingen  utom möjligen Hamas och Iran, som ifrågasätter Israels rätt till existens inom den av FN angivna delen av Palestina. Däremot hör det till sällsyntheterna att israelvänner lyfter fram palestiniernas rätt till sin del av Palestina, vilket ju utgjorde grunden för tvåstatslösningen. Alltså, man kan vara för Israels självklara existensrätt vilket inte får utrsluta palestiniers motsvarande rätt. Allt detta utifrån FN:s förslag 1947!

Problemet för alla självutnämnda israelvännerna är att  hålla vid liv palestiniernas rätt pga den politik som Israel fört sedan 1967. Förverkligandet av Guds löften har tagit över palestiniernas rätt till  en egen stat.Detta har gjort att israelvännerna  också helt tappat bort kravet på fred som bara kan åstadkommas mellan likställda parter. Och detta särskilt viktigt mot bakgrunden av mer 60000 förspillda liv sedan 1948. Också mycket märkligt att detta faktum aldrig lyfts fram som ytterligare ett argument för vikten  av en snar fred.

I den enklare politiska demagogin ingår också att  skrämmas med de omgivande arabländerna trots att dessa i praktiken är neutraliserade  genom att Israel vid flera tillfällen visat sin  absoluta militära överlägsenhet. Därtill är nu Israel och Saudiarabien förenade genom en gemensam fiende.

Till sist brukar det arabiska hotet påvisas genom de tusentals raketer som Hamas överöser de näraliggande städerna dock utan att det kunnat påvisas om människor dödats,  vilket uppenbarligen inte är fallet tack vare den järnsköld som Netanyahu åstadkommit för att skydda befolkningen. Självfallet åstadkommer raketbeskjutningen rädsla hos människor, men den rädslan är viktig för Netanyahu för han är garanten för att befolkningen får ett nödvändigt beskydd.På detta sättet har Netanyahu  kunnat behålla den politiska makten år efter år.

Israelvänner kan av och till nämna att den  av Israel  förda politiken sedan decennier tillbaks kan kritiseras dock utan att konkretisera denna kritik som skulle vara ett första försök att komma ifrån den enögdhet i relationen till Israel som kännetecknar de ivrigaste israelförespråkarna. Den hållningen försvårar samtal om en nödvändig fred och därmed också det ömsesidiga  dödandet som alltid lurar om hörnet.

Låt oss nu lyssna till (den fredssträvande!)  kritiken framförda med "vännens ögon och röst" (Dagen 15/5 -20)! Dagen Högt tonläge i israeldebatten

 

Lars Hedlin