7-14 okt. Min resa i det heliga landet del 1
Så är jag hemma i Sverige efter en kort men intensiv studieresa, jag sett och upplevt mycket under dessa intensiva dagar. Resan gjordes i studieförbundet Bildas regi.
Kommer jag att ge sann bild av verkligheten i det heliga landet? Jag skall försöka, men visst kommer min syn på vad jag såg färgas av min grundsyn:
alla människors lika värde, alla staters skyldighet att följa internationell folkrätt och min sympati för de svaga och utsatta.
Jag kom hem sent igår kväll, jobbat hela dagen så ikväll orkar jag inte skriva någonting, men det kommer senast om ett par dagar det lovar jag. Det som jag kommer minnas längst är alla möten med människorna.
Bildkälla: Barn i Taybeh på Västbanken ( dansgrupp på oktoberfesten )
Läs även andra bloggares åsikter om israel
israel och palestina
palestina
kristendomen
dagen
Jo, Egon, du måste vila...
SvaraRaderaInte lätt att åka fram och tillbaka från kontinent till kontinent.
Vi väntar...
:o)
"Kommer jag att ge sann bild av verkligheten i det heliga landet"
SvaraRaderaÄn så länge tycker jag tyvärr att du har misslyckats. Du har en tydlig ovilja till Israel, vilket färgar dina berättelser.
"min sympati för de svaga och utsatta"
Det är inte Mellanösterns araber som är de små och utsatta. Det är Mellanösterns judar, samt också de kristna araberna.
Ständiga anfallskrig och terrorism mot judarna har i sekler, och under de senaste 100 åren, tvingat judarna och den judiska staten att försvara sig.
Vid en första anblick, för en naiv turist, kan detta skapa sympati för de oskyldiga som drabbas av säkerhetsinsatserna (eftersom man lätt ser säkerhetsarrangemangen, men inte så lätt kan bevittna terrorn).
Dessutom kräver allt detta extremt goda historiska kunskaper. Jag vet inte hur det är ställt med den saken för dig (som ju tydligen verkar överraskad av att det funnits ett kristet Byzantinskt imperium).
Exempelvis krävs det historiekunskaper för att känna till att de så kallade "bosättningarna" på Västbanken återuppbyggts av ättlingar till de judar som fördrevs av araberna 1948, när Transjordanien intog området och annekterade det. Jordanska bosättare flyttade in, och den arabiska befolkningen blev jordanska medborgare.
Bosättningarna ligger nästan alltid långt från arabiska bosättningar, på mark som KÖPTS av judarna. Ibland nära judiska viktiga historiska platser.
Det är självklart att de flesta judiska samhällen på Västbanken måste förbli även efter en framtida fred, precis som de arabiska bosättningarna finns kvar inne i Israel. Även en palestinsk stat måste lära sig att leva med minoriteter, och Judéen-Samarien är ett historiskt mycket viktigt område för judarna.