Pekka Mellergård, är neurokirurg och rektor på Örebro missionsskola en skola som utbildar pastorer inom Evangeliska Frikyrkan EFK.
2008-02-13 skriver han en tänkvärd och bra debattartikel i tidningen Dagen
Ni kan läsa hela hans artikel här”Tårar i Gaza - och i Virserum”
Liksom jag har han nyss varit nere i det heliga landet och vågat se verkligheten där.
Citat: Kanske att den stockande gråten också har att göra med att det är mindre än en månad jag själv besökte Jerusalem. För första gången på närmare 20 år. Vår bröllopsresa gick dit, jag har varit reseledare där, jag har varit på läkarkongress, jag har besökt alla de heliga platserna, kibbutzerna, Golanhöjderna. Jag har fascinerats av den blomstrande öknen, de modiga människorna, de uppfyllda profetiorna
Men denna gång var allting annorlunda än jag minns det. Kyligare och mer explosivt på samma gång. De flesta judiska israeler verkade inte bry sig om vad som hände i Gaza. De israeliska palestiniernas vrede kändes som kokande lava under ett mycket tunt lock. Och muren. Muren. Den träffade mig som ett knytnävsslag rakt i solar plexus. På vägen jag senast åkte ner till Jeriko möttes jag nu av en sju-åtta meter hög betongvägg. Runt Betlehem slingrar den sig på ett sätt som påminner om bunkern i Kumla. Jag var i Berlin innan den muren föll. Den kändes nästan som ett prydnadsföremål jämfört med det jag såg i Israel i januari 2009 Slut citat.Han har även varit på Virserums Konsthall och sett utställningen GAZA 8/2 - 22/3 2009
Citat från deras hemsida: Virserums Konsthall beslutade akut att göra en utställning om situationen på Gaza-remsan.Utställningen som visas på Konsthallens tre våningar har tagits fram på rekordkorta fyra veckor i samarbete med enskilda journalister på plats och flera humanitära organisationer.
Alla bär på ett frö till godhet och ett frö till ondska.
Hur vi kultiverar dessa frön, gör oss till de människor vi är.
Historien lär att vem som helst, oavsett kultur och kön,
är kapabel att utföra de vidrigaste gärningar;
World Trade Center, Darfur, Abu Ghraib, Gaza ...
Som kristen förväntas man vända andra kinden till.
Betyder det att jag inte får försvara min familj?
Jag sitter i min trygga, rosa soffa och ser bilder
av barnen i Gaza. De leker dagen innan kriget bröt ut.
De leker mellan granatattackerna. De leker nu.
Det här är en utställning om hopp.
Mats Aronsson slut citat
Jag avslutar med ett citat från Pekka Mellergårds, artikel. Jag vet inte hur mycket teologisk skolning Pekka Mellergårds har, han är i alla fall neurokirurg och kristen.
Det är kanske är bättre att en läkare med sin empati för människan debatterar Israel/Palestina-konflikten än teologer?
Citat: Rakel gråter över sina barn. Hagar över sina. Borde inte vi som svensk kristenhet gråta tillsammans med båda. Och ägna mer tid åt Jesusorden "vad helst ni har gjort mot en av dessa mina minsta..." än åt hur Gamla testamentets profetior ska tolkas i relation till Israels nuvarande gränser. Slut citat
Mellergårds debattartikel ser jag som en uppgörelse mot alla dessa frikyrkopastorer som envist håller fast vid sina teologiska spekulationer om Israels upprättande.
Se exempel som jag skrivit om tidigare:Hedin Swärd Roos och Israel och Evangeliet bjuder oss att tala
Läs mer om Gaza: Diakonia- Barnböcker till krigets offer i Gaza
Om ni tror att allt är lugnt och stilla på Västbanken kan läsa Kaisa Huuva följeslagare i Betlehem Att försöka bryta ned allt motstånd
- israeliska militären misshandlar ungdomar
Foto: Egon Berglund, muren i Betlehem
Läs även andra bloggares åsikter om israel
israel och palestina
palestina
kristendomen
dagen
mänskliga rättigheter
etnisk rensning
kristen sionism
sionism
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar