När påven nu besöker Nasaret, besöker han inte bara staden som pilgrim och turist. Han hälsar även på som biskop hos sin stora katolska församling som består av palestinier med israeliskt medborgarskap. artikel i tidningen Dagen
Själv är jag uppvuxen i en pingstförsamling. På 60-talet predikades ofta om Israel, att välsigna staten Israel blev en dogm, speciellt efter 1967 då Israels arme' erövrade Gaza, Västbanken och Jerusalem. Resandet till det heliga landet tog fart, resebyråerna anställde pastorer som kaplaner på dessa pilgrimsresor där man besökte de bibliska platserna där Jesus verkat. Men hur många av resenärerna fick kännedom att det fanns kristna palestinier i landet och under vilka villkor de levde? Flyktingsituationen var inte intressant, ”Gud hade ju gett landet till judarna, det finns bara ett Israel, araberna har många andra länder där de kan bo."
Nej de kristna palestinierna passade liksom inte in i därför pratade man inte om dem.
Själv åkte jag till Israel först 1979, men att det fanns kristna palestinier i Nasaret var jag inte medveten om, den stora bebådelsekyrkan? Javisst var jag in i den, en vallfartskyrka för pilgrimer. Fortfarande åker många kristna från svenska frikyrkor till Israel, men att besöka sina kristna trossyskon passar som inte in i deras teologi ställer så åker man hit för
att välsigna Israel
Citat:Det är vår välsignelse och ett bibliskt påbud att stödja Israel, sa Bibbi Nylander från Livets Ord i Uppsala till Nya Dagen. – Det är viktigt för oss som kristna att ställa upp för Israel just nu. Israel är Guds land och folk, sa Gunnel Eriksson från Bibelcentret Sundsvall. slut citat
Ni som inte läst om mitt andra besök i Nasaret nu i oktober 2008 kan göra det här: Nasaret-1
Nasaret-2
(Jag har totalt skrivit 5 bloggposter om mitt besök i Nasaret )
Solidariteten med medmänniskorna är för de flesta människor något självklart. Speciellt när förtryckta kristna vädjar till sina kristna systrar och bröder runt om i världen brukar det vara en självklarhet att man ställer upp för att hjälpa dem.
Men när kristna i Palestina vädjade till världens kristna om att stödja dem i en allt mer hopplös situation ställde inte alla upp! Hoppkampanjen. startade våren 2004. Mottot var: "För en rättvis fred i Mellanöstern – häv ockupationen av Palestina" Tretton lokala kristna kyrkor i Palestina/Israel hade vädjat till Kyrkornas världsråd om ett internationellt kyrkligt engagemang för fred och frihet i Mellanöstern.
Strax efteråt tog Sten-Gunnar Hedin Föreståndare i Filadelfia i Stockholm, Stefan Swärd ordförande i Evangeliska Frikyrkan och Rolf Roos kommendör för Frälsningsarmén i Sverige
avstånd från att delta i Hopp-kampanjen i deras debattartikel nämnde de aldrig inte med ett enda ord att det var de kristna palestinierna som vädjat om deras stöd de liksom inte fanns.
Läs även om Påvens besök i ”Come and See” The Christian website from Nazareth
Websites Reveal How Israel and Jordan See Papal Visit
Foto från Come and see,The Christian website from Nazareth
Läs även andra bloggares åsikter om israel
kristendomen
dagen
kristen sionism
Jag har alltid känt till att det finns kristna i Mellanöstern. Kristna palestinier var exempelvis väldigt framträdande inom PLO på sin tid, på den tiden då kampen för palestinierna var politisk och omfattade alla palestinier (och inte som nu, en religiös kamp för de muslimska palestinierna).
SvaraRaderaMöjligen kan du ha rött ang frikyrkorna men inom katolska kyrkan uppmärksammas de kristna bröderna och systrarna i Palestina - många av dem är ju just katoliker.
Sen skulle jag vilja rätta dig en smula när du skriver: 1967 då Israels arme' erövrade Gaza, Västbanken och Jerusalem. Det är visserligen sant, men jag tycker att den som uttrycker sig så också måste ange bakgrunden till kriget.
De arabiska krigsmakterna inledde en uppladdning intill Israels gränser, samtidigt som president Nasser i Egypten beordrade FN-förbanden att lämna regionen. Tiransundet spärrades av av egyptiska och saudiska styrkor. Sjöfarten på Eilat i Israel stoppades.
Egypten förde fram förband till Gaza och gränsen mellan Sinai och Israel, och jordanska enheter mobiliserades på västbanken av Jordanfloden. På Golanhöjderna mönstrades syriska trupper i goda positioner för angrepp ned mot slättlandet i israeliska Galiléen.
De fem arabstaterna mobiliserade drygt 400 000 man, 2 000 flygplan och 660 stridsvagnar (majoriteten av det mesta kom från Egypten). Man fick också förstärkning av en irakisk kår som gick in för att stödja den jordanska fronten. Irak ställde upp 70 000 man.
Den israeliska armén mönstrade drygt 250 000, 300 flygplan och 800 stridsvagnar.
Israel stod inför två grundläggande strategiska problem. En samfälld arabisk attack skulle ställa landet inför ett flerfrontskrig,
där man skulle vara underlägsen i alla avseenden. Dessutom kunde en framgångsrik arabisk offensiv skära av Israels norra och södra delar från varandra.
Därför bestämde sig den israeliska ledningen för att slå till först, hellre än att riskera statens utplåning. Medan en stat enligt gällande internationell rätt har sin fulla rätt att försvara sig mot ett väpnat angrepp, innebär ett preventivkrig i formell mening ett anfallskrig.
Samtidigt kan vi inte bortse från hotet Israel stod införoch från vad som med största sannolikhet skulle ha hänt om man inte slagit till först. Även Palestinavänner måste ta till sig att sexdagarskriget uppstod till följd av de omkringliggande arabstaternas uttryckliga krigshot mot staten Israel. Det duger helt enkelt inte att nämna kriget lite så där i förbigående och låta påskina att Israel bar sig åt som skurkaktiga erövrare. Det är ju väldigt långt ifrån sanningen.
Vad som sedan hänt är en annan sak - med den fortsatta ockupationen - men det rättfärdigare inte missvisande information om sexdagarskriget!
Nu är det ju såhär att Judarna inte är Guds utvalda folk utan de Kristna är Guds utvalda folk.
SvaraRaderaVisst judarna var Guds utvalda folk och skulle visa vägen till Messias - resultatet vet ju.
jag stödjer verkan Isreal eller Palestian eftersom jag är kristen utan stöder ett Kristet Isreal.
Svar till Bitte: citat Möjligen kan du ha rätt ang frikyrkorna men inom katolska kyrkan uppmärksammas de kristna bröderna och systrarna i Palestina - många av dem är ju just katoliker. Slut citat.
SvaraRaderaJag vet att ni inom Katolska kyrkan här en sundare inställning till staten Israel, men du får tro mig inom pingströrelsen ”frodas” den kristna sionismen fortfarande Du skriver: Israel stod inför två grundläggande strategiska problem. En samfälld arabisk attack skulle ställa landet inför ett flerfrontskrig, där man skulle vara underlägsen i alla avseenden. Dessutom kunde en framgångsrik arabisk offensiv skära av Israels norra och södra delar från varandra.
Därför bestämde sig den israeliska ledningen för att slå till först, hellre än att riskera statens utplåning. Medan en stat enligt gällande internationell rätt har sin fulla rätt att försvara sig mot ett väpnat angrepp, innebär ett preventivkrig i formell mening ett anfallskrig. slut citat
Man måste se 1967 års krig i ett längre historiskt sammanhang, Israel-60 årDen Palestinska flyktingkatastrofenJag var 11 år då 1967 och vet att man talade mycket under månaderna före kriget startade ”kommer Israel att överleva ?” Nu i efterhand så framgår att den Israeliska armen visste om att man var militärt överlägsna, vi som sett SVT dokumentären vet nu även det. 1967 - ”Sex dagar i juni” Läs även Motbilder om sexdagarskrigetWikipediaAnita Goldman-40 år i ett strupgrepp
Svar till anonym Citat:jag stödjer verkan Isreal eller Palestian eftersom jag är kristen utan stöder ett Kristet Isreal. Slut citat. ”Intressant” ståndpunkt, avser du ett kristet rike typ:
SvaraRaderaKungariket Jerusalem?
Jag tror dig så klart när det gäller Pingst - där har du mycket mer kunskap än jag!
SvaraRaderaSjälvklart måste man se både sexdagarskriget - och hela konflikten i Mellanöstern för den delen - i ett längre historiskt perspektiv. Det håller jag helt med dig om. Men det räcker inte med 60 år. Vi måste gå tillbaka ännu mycket längre för att få en rättvis bild av konflikten. Det handlar om en betydligt längre tid bakåt än till 1948, för den delen.
Det rättfärdigar dock inte att man avstår från att nämna det arabiska hotet mot Israel i juni 1967. Det som framgår i efterhand måste inte nödvändigtvis vara mer sant än det som framgick 1967. Att Israel visade sig vara militärt överlägset rättfärdigar heller inte de arabiska staternas försök att invadera och utplåna den israeliska staten.
Dessutom har de omkringliggande arabiska staterna - som ju grundlade dagens situation genom sitt uttalade hot mot Israel - ett enormt stort ansvar gentemot palestinierna. Något de faktiskt i hög grad nonchalerar. Detta måste man också komma till rätta med.
Israel må ha "startat" kriget 1967. Men vi måste fråga oss - vilket land skulle inte ha gjort det i samma situation?
Problematiken som du tar upp angående att man inom Pingst i Sverige inte känner samröre med de Palestinska kristna är inte unikt för den palestinska gruppen kristna. Det är naturligt utifrån det dominerande synsättet inom dessa kyrkor att associera sig med de evangelikala men inte tala om de andra kristna grupperna. Jag kan aldrig påminna mig att man under alla år i Pingst talade om RKK eller andra högkyrkliga grupper.
SvaraRaderaDetta har till del ändrats på senare år då diskussionerna om RKK och andra kyrkor har aktualiserats med tanke på inställningen hos Ekman och Haldorf mfl.. Men diskussionerna har också ökat polariseringen bland svenska frikyrkliga. Det finns idag inom Pingst allt från grupper som ser RKK så som skökan i Upp. till bröder och systrar i Kristus.
Man slapp alltså länge denna polarisering genom att inte diskutera RKK. När man inte talar om andra kristna än evangelikala så är det också naturligt att man inte känner samröre med dem eller söker hjälpa de i detta fall aktuella, palestinska kristna.