Brev från Hebron-2

Inger , kyrkoherde emeritus,  i Hebron. Hon har lång erfarenhet som fredsarbetare i det heliga landet. Hon har tidigare varit SKR:s följeslagare i Hebron och i Betlehem. Varit volontär på Svenska Teologiska Institutet i Jerusalem.

RAPPORT FRÅN HEBRON 2. 20 september 2010

Av okänd anledning vaknade jag med huvudvärk idag. Valresultatet? Avsaknad av kaffe?
Hur som helst, så gick vi iväg på ”Skolpatrull” kl sju och återvände en timma senare. En stund senare kom ett telefonsamtal, vi måste åka ut till Bweireh, ”bosättarna hade satt eld på hundratals träd”. Tillsammans med två socialarbetare reste vi ut och förvåningen hos de båda kvinnorna blev stor när vi förklarade att vi var tvungna att gå ett långt stycke, eftersom armén har grävt upp stora jordvallar, så att vägen till byn är oframkomlig med bilar.


Från vår höga position spanade vi efter rök. Vi började tro att man tagit fel på samhälle, kunde det vara Baqaá Valley istället? Inte ett spår efter rök! Men efter några telefonsamtal, fick vi veta att vi skulle bli mötta av en bybo.

Bweireh är den by där vi har stor närvaro, främst för att gå med skolbarnen ett stycke på deras väg hem. De brukar trakasseras av bosättarna, som satt upp en illegal utpost på en höjd intill byn. Armén har en gång tagit ner utposten, men den är nu tillbaka igen. Vi brukar vänta vid ett stort fikonträd, där bosättarna väntar på sina offer, skolbarnen. Förra veckan attackerade de en nioåring, som fick sin ena hand bruten. Han var någon timma försenad, så våra vakter hade lämnat sin vaktplats.

Idag fort satte vi i hast ner mot byn, där bybor och poliser var samlade. Det handlade inte om brand utan om nersågade vindruveträd. 150 träd hade sågats av, linorna som höll upp rankorna hade rivits ner och solen hade redan fått bladen att vissna så smått. Förödelsen som utförts under natten var total! Vi såg också var staketet var uppbrutet, inte långt från bosättarnas baracker.

Man kan ju tänka sig att polisen skulle företa en undersökning, men vad får vi höra? ”Det finns ju inga bevis för att det är bosättarna som utfört dådet.” Ägaren till marken fick istället följa med till polisstationen i Kiryat Arba för att göra en anmälan.

Nu var klockan nära tolv och de första barnen brukar komma 12.45, så Ellen och jag bestämde oss för att vänta och ta hand om våra ca 15 skolbarn. Med +30 grader i den heta solen, föredrog vi att stanna kvar istället för att göra den långa vandringen flera gånger. Och som vanligt är här nere, så blev vi inbjudna i ett hus, där frun i huset serverade oss kaffe. Sedan tog vi plats borta vid fikonträdet och allt var lugnt, alla barn kom helskinnade hem och vi kom törstiga hem vid fyratiden.

Nu har mörkret fallit, jag lyssnar på kommentarer från valet och hör helikoptrar surra över Old City.

Bilderna föreställer demoleringen av vindruvsodlingen, samt platsen där vi väntar på att skolbarnen ska passera.I morgon är det Internationella dagen för fred! Peace!
Inger  Hebron den 20 september 2010

Brev från Hebron-1


Läs även andra bloggares åsikter om israel
israel och palestina
palestina
kristendomen

Dagen