Inger kyrkoherde emeritus, arbetar nu som fredsarbetare på Västbanken. Hon har lång erfarenhet som fredsarbetare i det heliga landet.
Det är nu en månad sedan som jag lämnade Sverige för ytterligare tre månader på Västbanken.Den första veckan deltog jag, tillsammans med tio andra svenskar, i en reseledarkurs anordnad av Diyar Consortium. Vad är det? Diyar är samlingsnamnet på Lutherska kyrkans olika grenar i Betlehem, för utveckling av samhället, som är under ockupation. Kyrkoherden i Lutherska Christmas Church, Mitri Raheb, är ordförande. Målet med kursen, Nya Spår, är att få fler besökande till området för att medvetandegöra hur vardagen ser ut här nere. Media ger ofta vinklade ögonblicksbilder, som vi inte känner igen oss i.
Det är först när man är på plats, som man kan bilda sig en egen uppfattning om situationen.Under en intensiv vecka reste vi, med start i Betlehem, till Hebron, Ramallah, Taybeh, Nablus, Sabastya, Jenin, Nasaret, Galiléen, Tiberias, Kapernaum, Tabgha, Jeriko, för att avsluta i Jerusalem.De resor som vi ska anordna, bör vila på fyra grundpelare; Kultur, historia, natur och socioekonomisk. Det är inte svårt att hitta mål för de fyra pelarna. Vi gjorde tre vandringar, i all sin enkelhet är det närheten till naturen som gör det största intrycket på mig. Hela området är historia och kultur, från tidig bronsålder, kanske äldre, till hur det ser ut idag.
Vi möttes av mycket hopp och framtidstro. Bl. a i Taybehs ölbryggeri, där ägaren lyriskt berättade om företaget och tillverkningen. I Sabastya, där man nu kan ta emot boende i närhet av kyrkan med vidunderlig utsikt. De uråldriga lämningarna kring byn, bl. a en amfiteater, lockar till vandringar. Nablus med Jakobs brunn, för att inte tala om ”Knäfen”, som ska vara allra bäst just i Nablus. Den stora turistanläggningen norr om Jenin, Haddad Village, innehåller både hotell, stugor, tivoli, museum, teater och konferensmöjligheter. Aldrig hade jag trott att jag skulle möta något dylikt i Jenins närhet, jag trodde att Jenin var ett enda stort flyktingläger. Så fel man kan ha.
Vi reste verkligen i Nya spår men också i gamla!
I Nasaret och i Galiléen har jag varit flera gånger och jag får aldrig nog av den milsvida naturen kring Salighetsprisningarnas berg, av Genesarets sjö eller de kringliggande kyrkorna. Nu vandrade vi nerför berget och njöt av utsikten. Övernattning i Tabga Pilgerhaus, ett annat favoritställe, beläget alldeles vid Genesarets sjö. Norr om Jeriko besökte vi Al-Awja Water Project, som arbetar med återvinning och vattenrening för miljöns skull. Ett måste, eftersom vattenbristen är så stor. Där fanns också det enda utedasset, som jag sett i Mellanöstern. Nya spår och nya tankegångar.
Kring Jeriko finns många olika utflyktsmål, för att inte tala om Zacharia’s Sykomor inne i centrum. Är den 2000 år? Nej jag tror inte det, inte heller är det ett fikonträd, vilket jag lärde mig i söndagsskolan. Här är vi nära Döda Havet och öknen. S:t Georges kloster är ett annat utflyktsmål, varifrån man kan vandra på olika vägar ner mot Jeriko. Där finns också linbanan upp till Frestelsernas berg samt Qumran, med alla utgrävningarna.
Så var vi framme vid kursens sista dag och bussen klättrade upp mot Jerusalem och Betania. Vi gick förbi kyrkan och Lasaros gravkammare, längre upp stoppades vi av Muren. Via långa omvägar tog oss bussen upp till toppen av Olivberget på andra sidan Muren, med en vidunderliga utsikt över Jerusalem. I sakta mak vandrade vi nerför berget, passerade de olika kyrkorna för att stanna upp i Getsemane örtagård.
Eftermiddagen ägnades åt Bildas Study Center och Svenska Teologiska Institutet innan vi på kvällen var inviterade till avslutningsmiddag på Ambassador. Där var det flera talare som hoppades på många nya besökare genom vår försorg och vi fick motta ett fint Certifikat, med stämplar från Diyar och Palestinian National Authority, ur turistministerns hand. SIDA är med och sponsrar Nya Spår.
Under veckan besökte vi många fler platser, än vad jag har nämnt här. Avsikten var att ge oss så många uppslag som möjligt till de resor, som vi var och en åtagit oss att anordna inom 1,5 år. Jag har funderat på olika arrangemang och möjligheter. Det mest troliga är att den första resan blir för ca tolv personer under våren 2012 i mars/april. Skulle du vilja åka med? Anmäl ditt intresse till mig.* Inger
( * Anmäl ditt intresse till mig, jag kan förmedla kontakt till Inger)
Läs mer om Turism i det heliga landet
Läs även andra bloggares åsikter om israel palestina kristendomen
Det är nu en månad sedan som jag lämnade Sverige för ytterligare tre månader på Västbanken.Den första veckan deltog jag, tillsammans med tio andra svenskar, i en reseledarkurs anordnad av Diyar Consortium. Vad är det? Diyar är samlingsnamnet på Lutherska kyrkans olika grenar i Betlehem, för utveckling av samhället, som är under ockupation. Kyrkoherden i Lutherska Christmas Church, Mitri Raheb, är ordförande. Målet med kursen, Nya Spår, är att få fler besökande till området för att medvetandegöra hur vardagen ser ut här nere. Media ger ofta vinklade ögonblicksbilder, som vi inte känner igen oss i.
Det är först när man är på plats, som man kan bilda sig en egen uppfattning om situationen.Under en intensiv vecka reste vi, med start i Betlehem, till Hebron, Ramallah, Taybeh, Nablus, Sabastya, Jenin, Nasaret, Galiléen, Tiberias, Kapernaum, Tabgha, Jeriko, för att avsluta i Jerusalem.De resor som vi ska anordna, bör vila på fyra grundpelare; Kultur, historia, natur och socioekonomisk. Det är inte svårt att hitta mål för de fyra pelarna. Vi gjorde tre vandringar, i all sin enkelhet är det närheten till naturen som gör det största intrycket på mig. Hela området är historia och kultur, från tidig bronsålder, kanske äldre, till hur det ser ut idag.
Vi möttes av mycket hopp och framtidstro. Bl. a i Taybehs ölbryggeri, där ägaren lyriskt berättade om företaget och tillverkningen. I Sabastya, där man nu kan ta emot boende i närhet av kyrkan med vidunderlig utsikt. De uråldriga lämningarna kring byn, bl. a en amfiteater, lockar till vandringar. Nablus med Jakobs brunn, för att inte tala om ”Knäfen”, som ska vara allra bäst just i Nablus. Den stora turistanläggningen norr om Jenin, Haddad Village, innehåller både hotell, stugor, tivoli, museum, teater och konferensmöjligheter. Aldrig hade jag trott att jag skulle möta något dylikt i Jenins närhet, jag trodde att Jenin var ett enda stort flyktingläger. Så fel man kan ha.
Vi reste verkligen i Nya spår men också i gamla!
I Nasaret och i Galiléen har jag varit flera gånger och jag får aldrig nog av den milsvida naturen kring Salighetsprisningarnas berg, av Genesarets sjö eller de kringliggande kyrkorna. Nu vandrade vi nerför berget och njöt av utsikten. Övernattning i Tabga Pilgerhaus, ett annat favoritställe, beläget alldeles vid Genesarets sjö. Norr om Jeriko besökte vi Al-Awja Water Project, som arbetar med återvinning och vattenrening för miljöns skull. Ett måste, eftersom vattenbristen är så stor. Där fanns också det enda utedasset, som jag sett i Mellanöstern. Nya spår och nya tankegångar.
Kring Jeriko finns många olika utflyktsmål, för att inte tala om Zacharia’s Sykomor inne i centrum. Är den 2000 år? Nej jag tror inte det, inte heller är det ett fikonträd, vilket jag lärde mig i söndagsskolan. Här är vi nära Döda Havet och öknen. S:t Georges kloster är ett annat utflyktsmål, varifrån man kan vandra på olika vägar ner mot Jeriko. Där finns också linbanan upp till Frestelsernas berg samt Qumran, med alla utgrävningarna.
Så var vi framme vid kursens sista dag och bussen klättrade upp mot Jerusalem och Betania. Vi gick förbi kyrkan och Lasaros gravkammare, längre upp stoppades vi av Muren. Via långa omvägar tog oss bussen upp till toppen av Olivberget på andra sidan Muren, med en vidunderliga utsikt över Jerusalem. I sakta mak vandrade vi nerför berget, passerade de olika kyrkorna för att stanna upp i Getsemane örtagård.
Eftermiddagen ägnades åt Bildas Study Center och Svenska Teologiska Institutet innan vi på kvällen var inviterade till avslutningsmiddag på Ambassador. Där var det flera talare som hoppades på många nya besökare genom vår försorg och vi fick motta ett fint Certifikat, med stämplar från Diyar och Palestinian National Authority, ur turistministerns hand. SIDA är med och sponsrar Nya Spår.
Under veckan besökte vi många fler platser, än vad jag har nämnt här. Avsikten var att ge oss så många uppslag som möjligt till de resor, som vi var och en åtagit oss att anordna inom 1,5 år. Jag har funderat på olika arrangemang och möjligheter. Det mest troliga är att den första resan blir för ca tolv personer under våren 2012 i mars/april. Skulle du vilja åka med? Anmäl ditt intresse till mig.* Inger
( * Anmäl ditt intresse till mig, jag kan förmedla kontakt till Inger)
Läs mer om Turism i det heliga landet
Läs även andra bloggares åsikter om israel palestina kristendomen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar