Inger, kyrkoherde emeritus, arbetar nu i Hebron.
Hon har lång erfarenhet som fredsarbetare i det heliga landet. Hon har tidigare varit SKR:s följeslagare i Hebron och i Betlehem. Varit volontär på Svenska Teologiska Institutet i Jerusalem.
Mer om Hebron ” Efter Israels ockupation 1967 flyttade små grupper av militanta judiska bosättare in i staden, skyddade av Israels krigsmakt. Till följd av säkerhetszoner kring bosättarnas hus och bosättarnas speciella vägar har många invånare tvingats bort från staden centrum. Den handel och det hantverk som för blomstrade i centrum, ligger nere. Israels arme blundar ofta för det våld och de trakasserier, som de judiska bosättarna utsätter den palestinska befolkningen för, men ingriper ibland” ur Ur Wikipedia
Oktoberbrev i Allhelgonatid
Det regnar idag på Västbanken. Himlen är grå och luften fuktig. Då och då kommer ett lätt strilande regn. ”It´s nothing”, sa en av köpmännen. Så sant, det skulle behövas otroligt mycket mer regn för att olivträd och andra grödor skulle ges växtkraft och näring. Enligt en annan källa är vattenbristen en av orsakerna till varför olivtvålen inte längre tillverkas i Hebron. Där den tillverkas ex i Nablus, kommer olivoljan från Italien eller andra Medelhavsländer som får större skördar.
En lördag var jag med och plockade oliver på Olivberget tillsammans med ett antal volontärer och församlingsmedlemmar i Lutherska kyrkan. Resultatet blev ett ton oliver, som kommer att pressas till olivolja och säljas till förmån för sjukhuset Augusta Victoria. Plockningen kommer att fortsätta hela november innan alla oliver är nertagna och träden beskurna.
Den långa judiska helgen Sukkot eller Lövhyddohögtiden är över, vilket vi tycker är skönt, så att allt återgår till det normala. Vilket känns lite sjukt att säga, för situationen med ockupationen är inte ett dugg normal. Under de sista dagarna i Sukkot, anordnades vandringar för judarna in i Hebron, varvid gatorna stängdes av för palestinierna, vilket orsakade stor ilska när folk inte kunde komma till sina hem. Ändå gick allt lugnt tillväga och vaktades av mängder med israeliska soldater och palestinsk polis. Efter en av dessa vandringar gick vi hemåt i en tyst och övergiven stad, då plötsligt några meter bort, en ljudgranat slängdes ut. Jag såg eldklotet som slängdes ut från en armébil och ljudet var bedövande. Bilen gjorde en tvärvändning och drog iväg med en rivstart, samtidigt som två tårgasgranater slängdes iväg. Vi fick springa och ta skydd, vilket inte riktigt hjälpte eftersom tårgasen sprids så lätt i vinden. De enda två personer som vi såg på gatan, där bilen befann sig, var en man som stängde sin affär och en annan som sopade gatan. Agerandet verkade helt meningslöst.
Den senaste tiden har armén skärpt greppet om det palestinska folket. Otaliga är de gånger som vi har varit ute då soldater patrullerat området, kontrollerat ID-kort och gjort kroppsvisiteringar. En eftermiddag var det inte mindre än 19 soldater ute samtidigt och stoppade samtliga män för kontroll.
Förra veckan blev jag kallad till checkpointen nedanför Tel Rumeida. Fyra ISMare, (International Solidarity Movement), hade blivit kvarhållna eftersom de inte ville lämna ifrån sig sina pass. De hade visat pass och Visa, men det räckte inte för soldaten, som var minst sagt ursinnig. I mer än två timmar fick de vänta i solen, innan en polis kom och arresterade den som var mycket mörkhyad. De andra tre kunde gå därifrån utan vidare åtgärd. Ryktet sa att den arresterade skulle deporteras till England, sitt hemland. Men efter video- och bildbevis, släpptes han dagen därpå, dock med förhållningsorder att han inte fick besöka södra Västbanken de närmaste tio dagarna.
Det är förmodligen det politiska läget, med den arabiska våren, som gör att situationen skärpts. Att UNESCO godkände palestinierna som medlemmar, har ytterligare försvårat livet för palestinierna. Både USA och Israel hotar med diverse bestraffningar, flera illegala bosättningar, innehållna skatter vilka tillhör palestinierna. Själv får jag nu stå där med skammen över ett Sverige som röstade nej till medlemskapet.
Fred och frid till er alla! Inger
Läs även andra bloggares åsikter om israel palestina kristendomen
Dagen-"Opåkallad protest från ärkebiskopen"
Vårt LandHon har lång erfarenhet som fredsarbetare i det heliga landet. Hon har tidigare varit SKR:s följeslagare i Hebron och i Betlehem. Varit volontär på Svenska Teologiska Institutet i Jerusalem.
Mer om Hebron ” Efter Israels ockupation 1967 flyttade små grupper av militanta judiska bosättare in i staden, skyddade av Israels krigsmakt. Till följd av säkerhetszoner kring bosättarnas hus och bosättarnas speciella vägar har många invånare tvingats bort från staden centrum. Den handel och det hantverk som för blomstrade i centrum, ligger nere. Israels arme blundar ofta för det våld och de trakasserier, som de judiska bosättarna utsätter den palestinska befolkningen för, men ingriper ibland” ur Ur Wikipedia
Oktoberbrev i Allhelgonatid
Det regnar idag på Västbanken. Himlen är grå och luften fuktig. Då och då kommer ett lätt strilande regn. ”It´s nothing”, sa en av köpmännen. Så sant, det skulle behövas otroligt mycket mer regn för att olivträd och andra grödor skulle ges växtkraft och näring. Enligt en annan källa är vattenbristen en av orsakerna till varför olivtvålen inte längre tillverkas i Hebron. Där den tillverkas ex i Nablus, kommer olivoljan från Italien eller andra Medelhavsländer som får större skördar.
En lördag var jag med och plockade oliver på Olivberget tillsammans med ett antal volontärer och församlingsmedlemmar i Lutherska kyrkan. Resultatet blev ett ton oliver, som kommer att pressas till olivolja och säljas till förmån för sjukhuset Augusta Victoria. Plockningen kommer att fortsätta hela november innan alla oliver är nertagna och träden beskurna.
Den långa judiska helgen Sukkot eller Lövhyddohögtiden är över, vilket vi tycker är skönt, så att allt återgår till det normala. Vilket känns lite sjukt att säga, för situationen med ockupationen är inte ett dugg normal. Under de sista dagarna i Sukkot, anordnades vandringar för judarna in i Hebron, varvid gatorna stängdes av för palestinierna, vilket orsakade stor ilska när folk inte kunde komma till sina hem. Ändå gick allt lugnt tillväga och vaktades av mängder med israeliska soldater och palestinsk polis. Efter en av dessa vandringar gick vi hemåt i en tyst och övergiven stad, då plötsligt några meter bort, en ljudgranat slängdes ut. Jag såg eldklotet som slängdes ut från en armébil och ljudet var bedövande. Bilen gjorde en tvärvändning och drog iväg med en rivstart, samtidigt som två tårgasgranater slängdes iväg. Vi fick springa och ta skydd, vilket inte riktigt hjälpte eftersom tårgasen sprids så lätt i vinden. De enda två personer som vi såg på gatan, där bilen befann sig, var en man som stängde sin affär och en annan som sopade gatan. Agerandet verkade helt meningslöst.
Den senaste tiden har armén skärpt greppet om det palestinska folket. Otaliga är de gånger som vi har varit ute då soldater patrullerat området, kontrollerat ID-kort och gjort kroppsvisiteringar. En eftermiddag var det inte mindre än 19 soldater ute samtidigt och stoppade samtliga män för kontroll.
Förra veckan blev jag kallad till checkpointen nedanför Tel Rumeida. Fyra ISMare, (International Solidarity Movement), hade blivit kvarhållna eftersom de inte ville lämna ifrån sig sina pass. De hade visat pass och Visa, men det räckte inte för soldaten, som var minst sagt ursinnig. I mer än två timmar fick de vänta i solen, innan en polis kom och arresterade den som var mycket mörkhyad. De andra tre kunde gå därifrån utan vidare åtgärd. Ryktet sa att den arresterade skulle deporteras till England, sitt hemland. Men efter video- och bildbevis, släpptes han dagen därpå, dock med förhållningsorder att han inte fick besöka södra Västbanken de närmaste tio dagarna.
Det är förmodligen det politiska läget, med den arabiska våren, som gör att situationen skärpts. Att UNESCO godkände palestinierna som medlemmar, har ytterligare försvårat livet för palestinierna. Både USA och Israel hotar med diverse bestraffningar, flera illegala bosättningar, innehållna skatter vilka tillhör palestinierna. Själv får jag nu stå där med skammen över ett Sverige som röstade nej till medlemskapet.
Fred och frid till er alla! Inger
Läs även andra bloggares åsikter om israel palestina kristendomen
Dagen-"Opåkallad protest från ärkebiskopen"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar