5 februari 2012

Waltz with Bashir

Igår såg jag filmen, den gick på SVT torsdag 2 februari då spelade jag in den, för att kunna se den senare.

Filen är gjord av Ari Folman han är israelisk filmregissör hans föräldrar var överlevande från förintelsen.
Filmen ”Waltz with Bashir” är  Ari Folmans  minnen av efterdyningarna av 1982 Sabra och Shatila massakern som ägde rum när han var en 19-årig soldat har legat till grund för hans film. Filmen följer hans försök att återfå sina minnen av kriget genom terapin samt samtal med gamla vänner och andra israeler som var närvarande i Beirut vid tiden för massakern.

Läs mer i Wikipedia -Ari Folman
Mer om den historiska bakgrundeni Wikipedia:
Libanonkriget-1982
Sabra och Shatila

Vad jag tyckte om filmen? recensenten i SVT kan inte säga det bättre.

Citat” Flerfaldigt prisbelönad, animerad film där regissören söker upp de soldater han som 19-åring stred tillsammans med i den israeliska arméns krig i Libanon för drygt 25 år sedan. Själv har han förträngt det mesta men genom att intervjua medsoldaterna hoppas han tvinga upp minnena till ytan för att sedan kunna bearbeta dem.
En snygg, bitvis rent vacker, film vars snitsiga form dock aldrig tar över eftersom innehållet är så stark och träffar oss så hårt. Att den är animerad gör den inte skonsammare än en vanlig spelfilm, snarare förstärks krigets mardrömslika drag och det blir en stark blandning av surrealism och brutalrealism. Filmen mynnar ut i de kristna, libanesiska falangisternas massaker på palestinier i flyktinglägren Sabra och Shatila (medan Israel tittade åt sidan) och det byte av form som Folman gör i finalen kan diskuteras, men på mig har det en oerhört kraft.” C-G Karlsson, SVT



Se Tailern här


Slutet på film är nog den starkaste delen, då en tecknade filmen övergår till dokumentärfilm.

Citat” Det var inte israelerna som utförde massakern, men de förhindrade den inte. De stod vid sidan om och lät den ske. För Folman liksom hans medsoldater var de scener som utspelades framför deras ögon bara allt för välbekanta. De hade alla hört sina föräldrar och släktingar berätta om hur kvinnor och barn fördes bort mot ett okänd öde under andra världskriget. Hur en överlägsen armé av beväpnade män gick in i städer och byar och mejade ned hjälplösa civila. Ari Folman drar själv parallellen till upproret i Warszawas ghetto där judarna slogs till sista man mot nazisterna.
Så växer filmen till ett rekviem över den bekväma men oförlåtliga glömskan.
Det har tagit tjugo år för Ari Folman att närma sig det han var med om i Libanon. Kommer någon att orka göra en film om vad som hände i Gaza, där hela världen stod vid sidan av och såg på? ”Slut citat
SvD





Se slutet här:

"Kommer någon att orka göra en film om vad som hände i Gaza, där hela världen stod vid sidan av och såg på?" Ja frågan är nu besvarad i  Gazas Tårar 

Men vissa vill förbjuda verkligheten: Anmalningsstorm-mot-SVT-dokumentaren-Gazas-tarar  och Därför anmäler jag "Gazas tårar" till Granskningsnämnden


Läs även andra bloggares åsikter om  

Dagen-”Flimmer” vann kyrkligt filmpris 

1 kommentar:

  1. Ja visst är den grym, israelisk film håller världsklass. Bästa som finns är att shoppa loss det senaste på Ben Gurion. Mitt bästa tips just nu är Ajami, http://www.imdb.com/title/tt1077262/

    SvaraRadera