Gäskrönika: Kristen sionism – teologi som håller?- Del 2
Bland kristna sionister är
tusenårsriket en central fråga än i dag, alltså föreställningen
att Satan har bundits och det blir tusen år av ro och välstånd.
Det är f ö en av de få saker de är överens om. Sen finns det en
skiljelinje mellan post- och premillenialister. Den senare dominerar
sen 1800-talets mitt, men kongregationalisten Jonathan Edwards
(1703-58) ansåg, att Kristus skulle komma tillbaka först efter
tusenårsriket. Enligt honom hade Gud för avsikt att ”kristna”
världen genom nåd. Guds rike skulle gradvis komma inom historiens
ram, väckelsen var ett tecken på detta, och judarna skulle i de
yttersta tiderna låta sig omvändas. Israel som stat var aldrig en
fråga för honom.
Postmillenialisterna stod för
en rätt optimistisk hållning, som ledde till aktivism. Världen kan
förändras, och det gäller att verka för Guds rikes utbredande.
Missionen var en effekt av det synsättet. Edwards var en ledande
förespråkare för den grundsynen. Sigbert Axelson har utpekat honom
som ”missionens fader”.
Premillenialisterna var och är
mer pessimistiska. Deras framtidsscenario förutsäger en allt
mörkare utveckling, ondskan tilltar, krig blir allt vanligare, den
ena katastrofen efter den andra inträffar, och allt detta ses som
tecken på att slutet är nära. Om världen hur som helst ska gå
under, så är det ju inte särskilt logiskt att arbeta för fred och
rättvisa. En del av dem har gått så långt, att de hävdat, att
fredssträvanden är att motarbeta Guds vilja.
Judarnas återvändande till Det Heliga
Landet har kommit och gått som en prioriterad fråga, men
föreställningen om detta har haft förankring på många håll både
i England och i USA. Bortsett från alla andra, mer realpolitiska
motiv hade troligen inte Balfourdeklarationen kommit till stånd, om
inte Balfour och flera andra i den brittiska regeringen hade varit
kristna sionister.
Den förste som tycks ha utpekats som
kristen sionist var faktiskt Henri Dunant, Röda Korsets
grundare*. Inom den kristna sionismen har det funnits två teologiska
huvudlinjer i synen på relationen mellan kyrkan och judarna:
1/ En som hävdat, att det judiska
folket skulle inkorporeras i kyrkan och återvända till Israel som
en omvänd nation i likhet med andra nationer; att sprida evangeliet
till judarna var primärt för denna hållning, det politiska
återupprättandet av Israel var sekundärt.
Den kom att dominera i Storbritannien
med den lysande predikanten och baptisten Charles Haddon Spurgeon
(1834 – 1892) som ledande förespråkare. Han såg framför
sig
1/ judarnas omvändelse till tro på
Kristus
2/ återvändandet till landet
3/ Jesu andra tillkommelse. Sen kommer
tusenårsriket (covenantal premillennial). Det gamla förbundet
efterträddes av det nya förbundet. Evangelisation och judarnas
återvändande är nyckelfrågor (ej staten Israel som sådan).
Ettförbundsteologi.
Den klassiska kristna ståndpunkten är,
att evangeliet är ett erbjudande till alla folk, dvs till
både judar och hedningar för att nu använda nytestamentliga
formuleringar. På den punkten företräder alltså Spurgeon
traditionell kristen teologi. Kritikerna brukar kalla denna linje
ersättningsteologi, att kyrkan är det nya Israel och
ersätter det judiska folket som egendomsfolk.
2/ En annan huvudlinje har varit att
hävda, att det judiska folket skulle förbli utanför kyrkan men
återvända till landet före eller efter sin omvändelse; det
politiska återupprättandet av Israel är primärt, evangelisationen
är sekundär eller helt obehövlig.
Denna andra hållning hade också sitt
ursprung i Storbritannien med John Nelson Darby (1800 –
1882) som ledande namn, men han blev mer prominent i USA. Han
var en karismatisk gestalt och dominant personlighet med ett enormt
gensvar. Han grundade Plymouthbröderna, som vid tiden för hans död
omfattade 1500 kyrkor i världen. Man kanske kan säga, att Darby och
hans efterföljare kombinerade en bokstavlig läsning av
bibeltexterna med spekulativa tolkningar (messianic, apocalyptic
or political dispensationalism). Tvåförbundsteologi.
Nyckelfrågor i dispensationalism:
Messiansk –
evangelisation och det judiska templet
Apokalyptisk – profetian
och Harmageddon
Politisk – försvar
och välsignande av Israel
De olika uttolkarna av den här linjen
talar oftast om sju dispensationer, Guds tidsåldrar, för vilka de
anser sig ha bibliskt stöd. Utifrån skapelseberättelsens sju dagar
presenterade Henry Drummond (1786 – 1860) 1831 i sin
tidning Morning Watch ett tidsschema:
- Tiden före syndafallet – Adams tidsålder
- Tiden före floden – Noas tidsålder
- Tiden fram till befrielsen av kyrkan – patriarkernas tidsålder
- Den judiska kyrkans tidsålder
- Hednakyrkans tidsålder
- Tusenårsrikets kyrkas tidsålder
- Uppståndelsekyrkans tidsålder
Fortsättning del 3 kommer snart
* citat" Han föreslår hela tiden nya fredsprojekt. Bland annat vill han köpa upp jord i Palestina för att bilda en judisk stat. " ur Röda korset 150 år
Fortsättning del 3
Fortsättning del 3
Läs även andra bloggares åsikter om israel palestina kristendomen kristen sionism
Här har vi läsare fått en väl strukturerad presentation av den kristna sionismens tidiga historia. Det skall bli spännande att få ta del av en uppföljning fram till nutiden.
SvaraRaderaNisse Andreasson