Vad är fred?

Maria Kabatanya bor i Skellefteå och är journalist. Hon har en masterexamen i Global Journalistik från Örebro universitet. Och är speciellt intresserad av freds- och krigsjournalistik: om hur massmedia, både omedvetet och medvetet, bidrar till att främja fred eller krig genom sitt budskap. 

Maria är född i Kampala i Uganda och har bott i Sverige sedan 2004 och har erfarenhet av både radio- och tidningsjournalistik. Hon hyser ett stort intresse för diplomati, politik och folkrätt. Och var under studietiden redaktionspraktikant på FN-tidskriften “UN Chronicle” i New York. 

November 2011-februari 2012 var Maria följeslagare för Sveriges kristna råd i Hebron, uppdraget som följeslagare ser hon som en möjlighet att, tillsammans med andra, vara en del av en positiv förändring i världen. Hon är övertygad om att det bara är en tidsfråga innan rättvis fred uppnås i Israel och Palestina. Hon blev vittne till händelsen med Jan Björklund. Som jag skrivit om i Välkommen till verkligheten  Hon har tidigare skrivit en gästkrönika här: Fred på allas läppar     Nu återkommer hon med :

Gästrepotage : Vad är fred?

Intervju med Avihai Stollar, som arbetar för den israeliska organisationen "Breaking The Silence"

De anser sig bryta tystnaden. De talar ut om något som anses vara tabubelagt i deras hemland.Avihai Stollar är 28 år. Han är ursprungligen från Haifa i norra Israel men bor numera i Jerusalem. Och arbetar för den israeliska människorättsorganisationen ”Breaking The Silence”, bestående av soldater som tjänstgjort i de ockuperade palestinska områdena.

— Jag växte upp i en vänsterfamilj med välutbildade föräldrar. De lärde mig om rätt och fel. De var emot rasism och betonade värderingar såsom att göra rätt mot andra, säger han.Ett barndomsminne som fastnat är när pappan fick tillbaka för mycket pengar vid ett köp. Han gav tillbaka de extra pengarna till butiksbiträdet. Sonen frågade varför han lämnat tillbaka dem, de kunde ju ha använts till något annat, resonerade han. Pappan svarade med att betona vikten av att göra rätt mot andra.

— Jag växte också upp med skildringar om vad det innebär att vara israelisk: att vi är omringande av fiender, att goda israeler krigar för att skydda sitt land. Familjemedlemmars berättelser om armélivet var många. Och jag ville också vara en del av det arvet, säger han. Värnplikten är obligatorisk i Israel.

 — Jag rekryterades 2001. Det var en tid av återkommande reportage om självmordsbombningar på tv. Det var lätt att känna att landet var under attack.Han tjänstgjorde därefter i Susiya och Yatta, South Hebron Hills, i det ockuperade palestinska territoriet år 2002. Det var denna tid som kom att bana väg för hans nuvarande arbete. 

— Att trakassera palestinier på alla möjliga sätt är något som ingick i en dag på jobbet. Vi stod vid militära vägspärrar och i vakttorn, upprätthöll utegångsförbud på palestinier, utförde räder i deras hem. I två år var det förbjudet för palestinier att köra på en väg som anslöt till många palestinska samhällen i området. Detta ledde till att över femtio palestinska familjer skärmades av från sina släktingar, vänner och andra byar. Armén menade att palestinier skulle attackera om de tillåts köra på vissa vägar i området. Allt gjordes för att skydda bosättarna. För säkerhetsskäl, enligt armén, berättar han. Några få veckor av den åtta månader länga militärutbildningen ägnades åt kunskap om Västbanken. 

— Man förväntades som soldat hitta egna lösningar på problem som dök upp i arbetet. Jag såg soldater som konfiskerade och kastade palestiniers bilnycklar som straff för att de hade kört på vägar med körförbud. Ibland provocerade soldater palestinska barn till att kasta stenar på dem. Sedan arresterades barnen och hela samhällen kollektivt bestraffades.

Han fortsätter: — Jag hörde soldater berätta för varandra om hur de hade slagit palestinier, om hur illa de behandlat palestinier. Han berättar att det var vid denna tid tvivlen på vad armén gjorde i de ockuperade områdena började komma. Att han funderade mycket på frågor om rätt fel. Att han övervägde att lämna armén, men bestämde sig för att fullgöra sin tjänstgöring.

 — En kompis till mig lämnade armén av moraliska skäl vid den här tiden. Jag minns att jag länge var arg på honom och slutade till och med prata med honom ett tag. Jag tror att min ilska mot honom hade med lojaliteten till armén att göra. Med föreställningen om vi har, som Israeler, en plikt att skydda vårt land. Avihai Stollar arbetar sedan 2008 för Breaking The Silence. I hans arbete som researchkoordinatoringår att intervjua soldater och dokumentera samt publicera deras vittnesmål.

— Att soldaterna berättar om de hemska sakerna de gjort mot civila palestinier tas av många som kritik mot armén. Armén är som en helig ko i det israeliska samhället. Den står för hjältar som inte får kritiseras. Därför finns det motstånd mot vår organisation från regeringen och även från större delar av allmänheten. Breaking The Silence gör något som anses var tabubelagt när soldaterna talar ut om sina erfarenheter. Det är den tystnaden vi bryter, menar Avihai Stollar. Han avfärdar i dag säkerhetsskälen som ges som motivation till den israeliska arméns närvaro i det ockuperade palestinska territoriet.  

— Det handlar inte om säkerhet. Behöver man armén i Hebron för att människor i Tel Aviv ska känna sig trygga? Ockupationen handlar snarare om en tro från våra ledare om att vi har rätt att vara där, om kontroll av området. Vår organisationen guidade turer av platser där soldater varit och är i tjänst, för att visa allmänheten vad som egentligen pågår, säger Avihai Stollar. På de guidade turerna tas de ibland aggressivt emot av bosättarna.— Vi får ägg kastade mot oss, de spottar på oss, ibland ignorerar de oss. De vill inte ha oss där. De behandlar oss som de behandlar palestinierna. Men vi behöver inte deras godkännande.

Vad står er organisation för? Vad vill ni uppnå?

— Vi är inte en politisk organisation. Vi ger inga förslag på lösningar på konflikten utan belyser det som vi anser vara fel baserat på förstahandsupplevelser. Vi vill bidra till att få slut på ockupationen, som är en omoralisk militär kontroll av civila. Man kontrollerar folk genom gevärets pipa och förnekar dem sina rättigheter, många gånger de mest basala av rättigheter. Det är omoraliskt.

Vad väcker begreppet fred för tankar hos dig?

— Att det är så långt borta nu. Att fred skulle innebära rättvisa. Jag skulle säga att det var fred i en verklighet där både israeler och palestinier har samma rättigheter. Fred är att inte förneka varandra rättigheter

Vad har du för förhoppningar kring framtiden?

— Jag hoppas är att Breaking The Silence inte kommer behövas i framtiden. Jag tror att vi en vacker dag kommer få se ett slut på ockupationen. Israel betalar dyrt för sin krigföring. Man håller på att förlora allt man tror man kämpar för: att göra Israel till en bättre plats. Allt man står för som individ fördärvas av den omoraliska ockupationspolicyn som många försvarar. Jag hoppas att fred, en tid när både israeler och palestinier åtnjuter samma rättigheter, kommer.

Reporter: Maria Kabatanya

Läs mer om  "Breaking The Silence "

Läs även andra bloggares åsikter om israel palestina kristendomen

En palestinsk man skadades allvarligt när en bensinbomb träffade den taxi han och hans familj åkte i nära en judisk bosättning i Betlehemsområdet på Västbanken. i Dagen