Till Orienten

Jag har sedan länge intresserat mej är äldre litteratur och reseskildringar från ”det heliga landet” de är historiska” tidskapslar” och ger inblick resenärens inställning till landet. Frank Mangs född 1897 i Närpes, Finland, död 31 juli 1994 i Karlstad, var en evangelist, predikant och författare. Från 1932 och till efter andra världskrigets slut var han predikant i Betlehemskyrkan i Oslo . Under sin gärning gjorde han sig känd som kringresande predikant och gjorde bland annat sju resor till USA.

Resan påbörjades 27 mars 1938 och han reste med sin fru Karin hela vägen i bil genom Europa. Frank var en god iakttagare och kände av stämningarna hos de människor de mötte på resan.

De körde på de nya anlagda Tyska autostradorna, han insåg vart Tyskland var på väg ”allting är anlagt för på fart och säkerhet .. där Tyskland på några timmar kan kasta hela arme’er från gräns till gräns”.

 I Tjeckoslovakien mötte han en dämpad oro vad Hitler tänkte hitta på härnäst efter att Österrike förenats med Tyskland bara en månad tidigare. Vid ett besök på en lantgård så de också klyftan mellan Tjeckoslovakiens folk, ägaren ”renrasig tjek” och ute på bakgården arbetade slovaker de fattigaste och i kulturellt anseende lägst stående av landets befolkning.

Några minuter innan Hitlers annkmst till Wien

De reste vidare in i ett land med nyresta äreportar och höjda fanor. Det var ett tidigare kuvat Österrike som nu reste sig från 1:a världskrigets förnedring. I Wien var berusningen fullständig. Paret anlände dit två dagar innan Hitlers ankomst och de stod mitt i folkmassan när han anlände. ”Wir danken unseren Fuhrer, Ein Volk! , Ein Reich!, Ein Fuhrer! ”
” Min själ frös – Det var någonting inom mig som tvingade mig att bedja för den hypnotiserade massan. Han noterade även den gryende förföljelsen av de judiska affärsinnehavarna.

Paret fortsatte sin resa genom Ungern, Jugoslaven , Albanien , Grekland och därifrån tog man båt till Palestina.

Pansarbil i Nasaret

Här delger jag korthet några av hans reflexioner på vad han såg i Palestina.

De anlände till hamnstaden Haifa, den första frågan de mötte var ” Har ni vapen ? ” Det är mycket osäkert här det blir värre för varje dag. ” De frågade ”Kan man inte få en arab med sig som sällskap de skjuter väl inte på sitt eget folk? ” – ”Det är ingen hjälp. Judarna själva skjuta lika friskt som araberna”

Nasaret

Han fann ett Palestina i oro, regeringen (i England) hade tillsatt en kommission som skall studera möjligheten av landets geografiska fördelning mellan judar och araber. Araberna hade besvarat det med att proklamera en generalstrejk i flera städer.

Tulltjänstemannen i Haifa: ” Leka med ord – Det var det engelsmännen gjorde under världskriget, när man gav både judar och araber hopp om landet… Men nu är leken genomskådad och tycks kosta England mera än man någonsin beräknat.”

Judiska kolonister

Vi en bensinstation träffade de två judar en från Tyskland de andre från Ryssland. De berättade om en tilltagande arbetslöshet och missmod. Men de träffade även på judiska kolonisamhällen på Saronslätten , välbyggda hus med välskötta vingårdar, apelsinlundar och vetefält. Men på vissa håll har man just börjat, de judiska kolonisterna bor i tält eller brädskjul.

Han skriver: Alltsedan jag blev kristen på allvar började jag tänka över judarnas underliga ställning bland nationerna., jag har tyckt det vara en självklar sak att judarna skall ha Palestina. Men det är en sak som jag praktiskt taget glömt: -Att Palestina redan förut var befolkat av en nation, som med undantag av kortare perioder i 1300 år. Det är araberna, och de ser Palestina som sitt hemland och betraktar i flesta fall judarna som snyltgäster, vilka kommit för att inkräkta på deras åkertegar, vinfält och betesmarker. Sedan jag lärde älska även araberna blev judeproblemet mer invecklat än någonsin förr.

Fiske i Genesarets sjö

Vi måste förstå även arabernas synpunkt. Var finnes den nation i hela världen som är villig att till förmån för ett annat folk avstå ifrån land, som man brukat och bebott i över tusen år?

Vi vant oss att i araberna endast se en hop knipsluga skojare, opålitliga beduiner och okunniga analfabeter. Men under vår vistelse i Palestina lärde vi känna intelligenta araber, själsfina kristna araber, som på allt sätt kunna mäta sig med vilken kultiverad västerlänning som helst.

En dag träffade de en samling arabiska högskolepojkar ” Har ni lust att köpa Palestina ?- ” Nej svarade Frank jag har inget bruk av det , jag älskar mitt eget land Sverige ” Jag fattade inte ögonblickligen att de med sin fråga siktade på. – Deras svar ”Detsamma gör vi. Och vi vilja behålla det. Skriv och låt världen veta det att vi älskar vårt land och vilja inte förlora det”

Vi våga inte profetera här. Vi kunna bara konstatera, att skola judarna ha hela Palestina och verkligen få bo i frid inom landets gränser, så måste två mäktiga faktorer röjas ur vägen: arabernas nationalism och muhammedanernas religiösa fanatism. Och Gud kan göra under, även om inte vi fatta hur det skall gå till. Från Haifa reste paret till Jerusalem, besökte Nablus Road och Svenska Konsulatet där.

Beduiner Frank Mangs i mitten

Ett ytterligare vittnesbörd om ”Palestina i orostider” fick de av två brittiska poliser som även gästade konsulatet . De hade varit med om ett bombdåd på ett tåg från Haifa, för två veckor tidigare, då två poliser dödades av en bomb i ett paket. ”Vore det för att försvara mitt land mitt land, skulle jag gärna stanna, men här har jag bara otack för att natt efter natt sätter mitt liv på spel ute i bergen. Både judar och araber ser snett på mig, Sju av mina arabkollerger blev överfallna av banditer i norr senaste natt. Sex skötos ögonblickligen. Jag är mätt på det här.

De skaffade sig en guide i Jerusalem, de hade läst i Palestinaskildringar om ”knipsluga” guider, men den unge man de blev rekommenderad blev bästa vänner, en ung kristen tillhörande den ortodoxa kyrkan. Som svensk och evangelikal blev han som många andra besviken av de heliga platserna. De såg inte ut som han föreställt sig från söndagsskolplanscher och bilder i familjebiblar.

Den heliga gravens kyrka i Jerusalem

Verkligheten är att han som många andra blev missräknad över allt som människohänder byggt över de hela platserna.

 Men ändå ”en vallfärd till Palestina kan aldrig bli en missräkning.”


 Han berättar om den ”fängelseliknande” födelsekyrkan i Betlehem som är byggd över platsen där Maria jag Jesus di. Timmermanshemmet i Nasaret som är överbyggt med en ståtlig kyrka, och där Jesus förvandlade vatten till vin finns inte mer än två kyrkor.

Och på en öde strandfläck vi Genesarets sjö har man nyligen byggt en samlingssal på den plats som Jesus mättade de 5000 männen.



 

Kloster i Juda öken

Men bättre tyckte han om att besöka Ein Karim i Juda bergsbygd Johannes Döparens födelseby, med en vacker utsikt över det kuperade landskapet. Och även den stora gröna fläck i Betlehem som var Herdarnas äng. Men ett nattligt besök i Getsemane örtagård var nog ett av bästa minnen för pastorn. Han hann också med att hjälpa fiskare vid Genesarets sjö att dra not.

Dalakolonien - Frank Magns längst till höger

De besöker missioner och kyrkor i Jerusalem, Svenska skolan och Dalakolonien . På Svenska skolan träffar de på ett par käcka engelskor som kallade sig ”Peace-Army” Den arbetar för fred och samförstånd mellan folken på ett mycket praktiskt och påtagligt sätt.

Mullbärsfikonträd i Jeriko

Via Berseba fortsatte de sin resa ner till Sinai och vidare mot Egypten och Kairo. Via Alexandria fortsatte längs Medelhavets södra kust in i Libyen förbi Cyrene och fram till Tripolis. Båt över Medelhavet till Malta och vidare till Syrakusa på Sicilien. Genom Mussolinos Italien förbi Rom. De återvände till Sverige 11 juni 1938.

Tidigare : Lewi Pethrus i i Jesu Land

 Läs även andra bloggares åsikter om palestina kristendomen