Konstnärlig frihet och livsnära frihet

Julkrönika av Susanne Grimheden Präst i Sv Kyrkan

I en stad sitter Intisar och tecknar ett julmotiv. Teckningen ska bli till ett CD-omslag till Spotify och Youtube. Albumet innehåller julsånger. På Intisars teckning finns Maria och Josef med Jesusbarnet. I deras bakgrund finns en mur. Hon är del av Jean Vaniers världsvida kommunitet l’Arche. Som funktionshindrad utgör hon kommunitetens hjärta. Intisars l’Arche-verkstad ligger i Betlehem.

Den unga Intisar är glad över sitt verk. Hon var väldigt mån om att också ha med ett får på sin teckning. Med konstnärlig frihet och utan vidare krusiduller la hon helt sonika till sitt får.

Anledningen till varför hon bara med nödvändighet skulle ha med ett får är den, att i verkstaden är hon till vardags med och tillverkar bland annat tovade får. Och verkstaden är mycket viktig för henne. När den är stängd lever hon i ett, i sitt land, utsatt boende för utvecklingsstörda personer.

Intisar väljer att placera sitt får alldeles i närheten av den heliga familjen – med den realistiskt tecknade separationsmuren i bakgrunden.

Kanske kan fåret få representera (frånvaron av) naturen i Betlehemsområdet? Staten Israels mur är ju nu uppbyggd så, att de omkringliggande palestinska fälten med sina goda vattenbrunnar och gamla fruktbärande olivträd hamnat utanför muren, och därmed är onåbara för palestinierna i Betlehem – som enligt lag äger dessa landområden.

Intisars får, tätt intill Jesusbarnet, kan ge en närvaro av naturen i sin helhet, i en verklighet av militär separation och därmed med brist på kärlek – och följaktligen; frånvaro av fred. För mig ger närvaron av fåret en stråle av hopp i en för betlehemsinvånarna livshotande situation av idag.

Julalbumets titel - Side by Side -  Sida vid Sida, är på omslaget målad direkt på separationsmuren. Intisar lever under ockupation liksom människorna i Palestina gjorde på romartiden för 2000 år sedan. I Intisars fall strider ockupationen mot internationell rätt.


I mitt begrundande har Intisar utan tvekan gjort en aktiv ickevåldshandling mot ockupationen genom att teckna sin bild och dela med sig av den. För mig är Intisar ett tecken på hopp om att liv kan födas på nytt i var och en av oss – när vi likt henne vågar det enkla stallets närvaro i all sin utsatthet och doft av får. Där tror jag att hon har fått kraft att göra något för sin längtan efter frihet.

Sångtexten till julalbumets avslutande sång As I Am – är sammanställd av ord av l’Arches grundare; filosofen och humanisten Jean Vanier. Sångtexten summerar hela albumet. Sången riktar sig till det nyfödda barnet i krubban:

 “Du älskar mig för den jag är Du älskar mig,de sår jag bär,med all min sårbarhetmed all min utsatthet Du älskar mig för den jag är Jag är älskad Du älskar fullt ut Närvarande i våra inre sår möter vi din närvaro och du vill att vi ska älska älska som om vi aldrig någonsin har sårats älska som om vi aldrig någonsin har sårats Inkarnationens mysterium: Genom att välja oss som din favoritplats bjuder du in oss att välja dig som vår favoritplats” 


Med konstnärlig frihet och utan vidare krusiduller la hon helt sonika till sitt får.

Kanske den gamla traditionen att låta konstnären ta plats med sin egen gestalt någonstans i sin skapelse, har funnit sin uppdaterade version i teckningen gjord av den unga Intisar. För jag undrar om det inte är så, att för Intisar representerar hennes får också något av henne själv – hennes egen goda närvaro helt nära det nyfödda sårbara fredsbarnet. Det nyfödda barnet som är i totalt beroende av andras kärlek för att kunna överleva.

Kan vi tillåta oss att likt Intisar allt mer våga vara närvarande i det sårbara? För att få kraft att bli allt bättre redskap för kärlek och i dess förlängning; fred?

En liten metod för att komma dithän om du vill, är att i fantasin placera dig invid krubban och tyst i hjärtat uttala sångtextens ord ovan tittandes det nyfödda fredsbarnet i ögonen - med all den ömhet som är din. Får du lust därtill: Gör detta dagligen under hela jultiden. För fred är vår kärleksfrukt.

Så kan Intisars konstnärliga frihet i oss få bli till en livsnära frihet.  Susanne Grimheden