Markus Haile, han är etiopisk ortodox kristen född i Etiopien ( med svenska rötter) bosatt i Stockholm är Socialantropolog. Han har varit SKR:s följeslagare vintern 2009 i Hebron
Gästkrönika: Jerusalems Ortodoxa kristna -Del 1
Så är vi, fastän många..en enda kropp.
Jag är rädd för att detta inlägg kommer att bli långt skall försöka att bifoga en sammanfattning i slutet för den som inte orkar ta sig igenom texten. Det talas ofta om denna konflikt mellan staten Israel och det palestinska folket. Oftast i kretsar som dessa kommer man in på det judiska folkets gudomliga rätt kontra muslimska terrorattacker. Vad vi många gånger glömmer är de kristna, mycket av det som framförts har inte varit annat än ett hån emot oss.
Jag säger oss, då flera av de som drabbas hårdast i konflikten är ortodoxa även om den största gruppen är katoliker. I väst glöms vi ofta bort, som om vi inte finns, ockupationen slår hårt emot oss och på sikt kommer den att kväva oss och den lokala kristendomen helt. Och en ockupation är det, något hela omvärlden förutom Israel (nåt land är det till vill jag minnas) är överens om, men det förutsätter att man godkänner de FN dokument vilka ligger till grund. Det är inte så att ockupationen gör någon skillnad på kristna och muslimer utan den drabbar alla men de lokala kristna var i underläge redan innan. Av Jerusalems bofasta ortodoxa (greker, armenier, kopter, etiopier och suriyoyos) är alla stadslösa, det är inte så att vår närvaro i Jerusalem är något självklart och detta bör man ha klart för sig. Samma sak fast i annan kontext gäller de israeliska araberna, även de som är kristna. Judiska israeler betecknas som "nationals", kristna och muslimer som "citizens". Men de har åtminstone ett pass, detsamma gäller inte oss.
Det gör ont att se andra kristna bortse ifrån detta faktum, som om att vi offras, ibland för politik men oftast i teologi. Jerusalem är i sanning den enda heliga stad vi har, den orientaliska kyrkan, kristendomens vagga, ringlar sig som en orm. Ifrån Addis Abeba, till Alexandria via Konstantinopel och Jerusalem till Damaskus. Ur detta är all kristendom uppkommen, sprid via östkyrkan och senare Rom men grunden finns här. För oss är vår historia och vårt ursprung vårt allt, och vi har gjort allt för att bevara den genom åren. Addis Abeba var kanske den sista hållpunkten av ovan men annars har vi nästan alltid uteslutande levt i minoritet. Någon mission drivs inte direkt, men ändå hotas vi ifrån alla håll. Majoriteten runt om oss, Israel undantaget är muslimer, lättare om vi bara gav vika men varför skulle vi? Stater med muslimsk majoritetsbefolkning har försökt att kväva den orientaliska kyrkan på statlig väg men vi försöker hålla ut, varför? Jo för att vi fanns där innan Islam.
Detsamma gör nu staten Israel, och kyrkorna i väst blundar, främst de som kallas frikyrkor av vilka många tar en aktiv part emot oss (skall erkännas en del även för oss) . De har fått lära sig att judarna är guds utvalda, deras egen historia blundar man helt för. Vet inte hur många av er som har besökt St: James kloster i hjärtat av Jerusalems armeniska kvarter som till största delen av ägs av den armeniska kyrkan. Den armeniska närvaron vilken går tillbaka drygt 1600 år i Jerusalem börjar sakta knaka i fogarna. Jerusalems armenier är så gott som uteslutande stadslösa, kyrkan gör allt för att hålla stånd men hotas hela tiden av illegala judiska bosättare och hot om annektering. De kristna historiska dokument och ting inom dess väggar vågar man inte flytta på för de skulle då riskera att tillfalla den israeliska staten. Istället försöker man hålla sig kvar men tiden talar emot, nyinflyttning är knappast tillåten och några legala papper ges man inte (byggnaderna är officiellt på lease hur nu det kunde bli så). Kvarteret är värt miljoner, försvinner kyrkan kommer dessa byggnader att tas över av staten. Tusenårig kristen historia riskerar att försvinna, inte så att Israel kommer låta någon annan kyrka flytta in. Israeliskt medborgarskap medges inte till tex armenier, finns ingen historisk ännu mindre religiös rätt till landet. "The law of return" ger alla judar rätten till "Aliyah" men kristna icke, de skall istället svältas ut. Samma metod Turkiet applicerar på dess kristna befolkning. Födelseantalet är oerhört lågt, av de som lämnat och dessa är den största gruppen har ingen möjlighet att återvända. Det kristna kvarteret och dess byggnader är nagel i ögat på den israeliska staten. Kunde man skulle dessa byggnader tas över och deras framtid göras till allt annat än kristen. Inget nytt utan kyrkoledare världen över börjar mer och mer inse detta. Ju tydligare judisk prägel, desto tydligare framstår Jerusalem som israels odelade huvudstad. Det är främst det som har skett i den östra delen, i gamla staden har det bara rört sig om några exempel där byggnader har tagits över. Gemensamt för dessa är att tar inte staten en aktiv del så blundar den istället. Kristna så kallade "Jerusalemites" är inte andra klassens medborgare, de är inte medborgare över huvudtaget, flera av dem har bott där i generationer, mer än vad man kan säga om stora delar av den israeliska befolkningen.
Markus Haile Publicerad efter tillstånd av Markus Haile Fortsättning del -2
Tidigare av Markus Haile: "Kristen sionism Religiös teologi eller politisk ideologi? "
Läs även andra bloggares åsikter om israel palestina kristendomen
Käre Markus Haile
SvaraRaderaFör mig var det nytt att Jerusalems bofasta ortodoxa alla är stadslösa. Nytt för mig var också begreppet ”suriyoyos”, jag googlade och hittade att gruppen är syrisk ortodox. (Fascinerande nog pekade Google redan på din artikel på denna blogg.) Vi kristna verkar dessvärre ha väldigt svårt att hålla sams. För gravkyrkan behövs enligt uppgift en muslimsk ägare för att inte olika kristna fraktioner ska ta strid. I födelsekyrkan i Betlehem berättade vår guide 1989 att det hände att israelisk polis fick rycka ut för att skilja stridande kristna parter. Det är naturligtvis förmätet av mig att, i det elände du pekar på, ändå framhålla att i Jerusalem bränns inga kyrkor som i Irak och Egypten.
Här i Västerås finns goda kontakter mellan syrisk ordodoxa (i huvudsak från Kerburan i Turkiet) och övriga kristna. De är med i vår ekumeniska bön och exempelvis vår pingstpastor och prästen i den syrisk ortodoxa kyrkan träffas någorlunda frekvent till pastorssammankomster tillsammans med präster och pastorer från andra riktningar. Själv har jag också varit med på ett par fascinerande gudstjänster i deras vackra nybyggda kyrka.
Mer världsvitt samarbetar ibland våra (pingstförsamlingens) egyptiska inhemska missionärer med kopterna i Egypten och vi har även lokal kontakt i Etiopien med de ortodoxa kristna där. Vår absoluta tro är att Gud kommer att använda även de historiska kyrkorna i den väckelse som idag sveper över världen.
Visst, jag tror att judarna fortfarande är Guds utvalda folk men så länge hedningarnas tider råder är det vi kristna som har uppdraget att se till att människor får möjlighet att komma till tro på Jesus. Det är naturligtvis ingen större tröst för de ortodoxa i Jerusalem att gruppen Messianska (Jesustroende) judar växer men Gud går faktiskt fram över hela världen idag.
I sakfrågan står jag fast vid min uppfattning att judisk överhöghet över hela Jerusalem är bäst både för kristna och judar och inte så tokig för muslimer heller förutom det här med ”en gång muslimskt alltid muslimskt” doktrinen.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaTack för en bra artikel Marcuz. Jag tänker osökt på en av våra mycket Isarelfixerade pastorer som tyckte att det inte var bra för kristna att ha för mycket kontakt med palestinska kristna eftersom kristna generellt har alltför lätt att ta ställning för den som upplevs utsatt och svag.....
SvaraRaderaMenar du allvarligt här, Marcus, att "...de kristna icke, de skall istället svältas ut..."
SvaraRaderaDet var i motsats till annat jag läst av dig inte så nyanserat, en specifik anklagelse om att vilja svälta ut folk.
Jag har alltså svårt att tro att israeliska staten aktivt skulle vilja överta eller än mindre svälta ut kristna. Stadsbilden och historien är ju sån att de kristna kyrkorna hör till och jag tror inte Israel eller majoriteten medborgare vill detta.
Jag har i alla fall inte fått intrycket att israelerna skulle vilja riva kyrkor liksom Jordanierna gjorde synagogor - 50 -talet inklusive i Jerusalem under deras ockupation.
Anna Roth
A-K, du har svårt att tro att Israeliska staten skulle.......
SvaraRaderaÄr det inte just detta som är problemet för er som redan i förväg bestämt sig för att den israeliska eller palestinska sidan är den goda och den andra sidan den onda ?
Inser du inte hur mycket mer logiskt det skulle bli om ni fokuserade på handlingarna istället ?
Det bli faktiskt patetiskt med alla vars första tanke om det kommer fram nåt ofördelaktigt om israeler eller palestinernas agerande måste förneka att deras favoritsida ens skulle kunna göra nåt fel, och om det nu skulle vara så måste man hitta på ett batteri av ursäkter.
Du skulle åtminstone kunna ha respekten att lyssna på vad de kristna palestininerna själva berättar.
Allt från Israels stenhårda policy mot kristna palestinska ickevåldsaktivister, till hur avspärrningarna mot Betlehem gjorts, de senaste inskränkningarna i palestininernas möjligheter att arbeta som turistguider i Jerusalem osv...osv..
Joakim, du menar alltså att israelerna i gemen och Jerusalems stadsplanerare eller vad det syftas till vill(!) riva kyrkor och svälta ut kristna, sakfrågan jag kommenterade? Jag håller helt med att man ska gå efter ageranden, inte vad man säger. Så låt oss då undersöka detta. Kyrkor har alltså raserats och folk har svultits ut, enligt kristnas erfarenheter. Syftet är israelisk ondska. Kom med belägg bara.
SvaraRaderaOm det handlar om israeliska ageranden som skapat onödiga svårigheter tycker jag man ska kalla det för vad det är. Men du får sannerligen belägga att israelerna vill rasera kyrkor och skada kristna genom utsvältning, för denna anklagelse låter minst sagt medeltida. Jag gillar det inte.
OT, men många vet detta: De jordanska ockupanterna i delar av Jerusalem 1948-1967 raserade 50+ synagogor och gjorde väck med den judiska befolkningen. Där har vi verklighetsförankrade faktiska dåd. Så jag undrar om det handlar om det man kallar projicering. Man tillskriver andra ett tankesätt/ageranden/syften man själv har erfarenhet av från andra händelser. Bara en undran.
Så, Joakim, du tror det är fullt riktigt att israelerna vill rasera det kristna Jerusalem. Och jag vill inte tro det, utan bättre belägg och/eller en chans för Israels insatta att se anklagelserna och besvara dem. Annars blir det som så mycket: åklagare, vittnen och domare från samma håll.
Jag är skeptisk av hejd och gammal vana, så var tålmodig. Och, som språknazist undrar jag vad som menas med stadslös? Är det en stackars person som aldrig, aldrig kan bli stad(!)sminister? :)
Bäste Anna,
SvaraRaderaHela texten är uppdelad och jag vill väl inte gå den i förväg men förtydligar gärna vad jag menar. Vad som sker på plats vilket måste tillskrivas den israeliska staten vilket drabbar den lokala kristendomen är svårt att beskriva med ord. Det är ju inte vilken ”lokal” kristendom som helst utan hela världens kristendoms rötter vi talar om här. Precis som du själv säger handlar det inte om vad som sägs utan vad som görs, att kristendomen blöder kan nog den israeliska staten tillskriva sig mest med cred för.
Frågar man gemene israelisk ”Svensson” i Tel Aviv har de nog knappast en åsikt om den kristna närvaron, majoriteten av alla israeler bryr sig lite om religion, likaså politik. Klart staten vill ha kyrkor, inte för att de bryr sig utan för de inkomster de inbringar, de kristna som befolkar dem kanske inte direkt va. Gärna kristna men inte dessa kristna, där är visionen, belägg för detta är bara att se vad som sker på plats. Politisk islamism har även dragit sitt strå till stacken men kristna lämnade landet i mängder långt innan denna vart aktuell, det fanns sonika inte mycket kvar för dem att hålla fast vid. Majoriteten har lämnat för det finns ingen framtid kvar, det görs ingen skillnad på religion i vägspärrarna, för dem på ”rätt” sida av muren en minoritet satta ifrån alla håll på alla plan med långt ifrån samma rättigheter som majoriteten. Kristna palestinier eller israeliska araber är politiska begrepp, dels för att skilja dem ifrån andra men likaså för att dessa alltid skall förbli annorlunda. Messianska judar har det inte så lätt de heller, men deras medborgarskap eller politiska rättigheter ifrågasätts inte.
Även du måste tycka det är konstigt att visa kan komma och gå som de vill medans andra som tvingas fly för att förbli aldrig kommer att ha något att åka tillbaka till. Lyckas man återvända gör man det som någon annan. Situationen är en kamp emot klockan, och den tickar oavsett vad man tycker. Helt saklig är svårt att vara, det är ju de mina som lider på plats, det är mina kristna medmänniskor på plats här som offrar dem genom sin tystnad alternativt sympati för statens ageranden. Kyrkornas funktion är en kassako, inget annat, de kristna något nödvändigt ont tills andra kristna kan ta över. Något så extensivt som att riva byggnader framför allt inte de som bevistas av turister tror jag inte heller på. Förstatliga dem absolut, att ockupera dem kommer aldrig att ske av staten, men däremot att man blundar när extremister gör det. De flesta av de pågående rättsprocesserna i östra Jerusalem drivs ju inte av staten utan för att få gehör ifrån den då byggnader tagits utan lov av andra. Metoderna är helt klar snällare under denna ockupation, göra om kyrkor till spiltor som vissa gjorde med synagogor förr kommer nog aldrig att ske.
Men de få kristna som finns kvar i Israel och i Palestina får det allt svårare, klämda mellan större aktörer, de som stannar kvävs sakta, de flesta drar vilket de ännu kan med vetskapen att de(inte de som räknas som israeler) aldrig kommer att kunna komma tillbaka.
Svälta var kanske ett starkt ord, men skall inte tolkas bokstavligen. Men något måste göras, och görs inget så är det ingen som bryr sig, om de få som finns kvar, dessa kommer att kvävas i tysthet, en sanning som nog svider mest för mig. Men jag hoppas jag var tydligare i detta svar. Samexistens på lika villkor, inte som nu hegemoni på vissas bekostnad.