Gästkrönika-Betlehem del 3

Palestinier räknas inte

Hon har precis undersökt ögonen på en treårig patient. Grabben får, som alla andra barn på avdelningen, därefter välja en liten leksak. Han väljer ett plastgevär. Han greppar geväret och säger så två ord. Han säger dem tydligt och klart: "hrog aravim" -”Skjuta palestinier!”

Ögonläkaren Muna (uttalas som vårt Mona) Mushahwar tittar på pojken, tittar på föräldrarna som inte reagerar och avslutar besöket. Vad mer kan hon göra? Hon jobbar på ett israeliskt sjukhus. Hennes patienter är israeliska judar. Eftersom hon själv är palestinier klassificeras hon som utlänning och får därför ingen lön för sitt jobb – utöver ett litet jourtillägg när hon har jour. Sjukhuset ligger, enligt internationell rätt, på palestinsk mark i ett område som idag utgör en illegal israelisk bosättning. Platsen är Jerusalem. Varje gång Muna åker till jobbet passerar hon, strax bredvid sjukhuset, sin mormors mark. Också denna mark är del av den illegala bosättningen sedan ockupationen inleddes 1967. Enligt internationell rätt har en ockupationsmakt inte rätt att bygga bostäder eller andra permanenta byggnader på ockuperad mark.

Muna är privilegierad. Hon har Jerusalem-id och kan därför röra sig friare trots att hon är palestinier. Hon kan utan specialtillstånd från de israeliska myndigheterna ta sig från Jerusalem, där hon bor, in till Betlehem. Det är där hon brukar fira jul. De senaste åren har det dock varit alltför svårt att ta sig in till Betlehem för julgudstjänsten på julaftonen. Den israeliska staten har markant försvårat framkomligheten genom separationsmurens existens.

Yrkesvalet

Denna jul har varit annorlunda än alla andra jular för Muna: Det är första julen utan hennes mor. Det var modern som var familjens styrka. Det var alltid hon som vågade gå i svaromål gentemot de israeliska soldaterna. Hon dog i våras. Hennes mamma brukade också vara familjens jultomte. Denna jul har det inte blivit några julklappar eller något julpynt i Munas hem. Sorg och saknad råder. Hon har två bröder som bor i USA. De har kommit hem med sina familjer. Hon berättar om en jul när de skulle in till Betlehem allihop. Vid den militära vägspärren blev det stopp. Tre-fyra timmar väntade de. Plötsligt började palestinska pojkar springa i panik i riktning mot deras bil. Efter dem kom spända israeliska gränspoliser löpande med dragna maskingevär precis framför Muna och hennes familj. Muna blir rädd å sina föräldrars vägnar. Hon vet att hon inget kan göra för att skydda dem i denna situation.

En israelisk soldat kräver att Muna, som kör, ska lämna fordonet. Frågor ställs till henne. Muna ber att få tala med soldatens överordnade. Till slut kommer denna person. Hon ges rätt att fortsätta färden. En av hennes passagerare, hennes svägerska som är amerikansk advokat, säger till soldaten att denne inte kan behandla dem såhär. Hon har ett amerikanskt pass. Soldaten replikerar: Jag trampar på ditt amerikanska pass. På plats ringer advokaten sin amerikanska senator. Men inget har skett som förbättrat situationen för palestinierna. Muna beskriver soldatens beteende: Han behövde psykiatrisk vård.

När den första folkresningen, intifadan, inleddes var Muna 11 år. Då, julen 1989, insåg hon att livet var mer än julklappar. Fram tills dess hade hennes medvetenhet bestått i att vara tacksam för maten på bordet för hon visste att inte alla palestinier hade tillräckligt med föda. På TV såg hon nu palestinier i hennes nära omgivning som blev trakasserade och torterade av israeliska soldater. Elvaåringen började ställa frågan: Vad händer? En kväll ser hon hur israeliska soldater står på en palestinsk pojkes arm. Hon rusar in till sitt rum och gråter. När hon är 13-14 år bestämmer hon sig för att bli läkare. Hon säger att hennes yrkesval är direkt kopplat till ockupationens våld mot palestinierna.

Julen

Muna blir 33 i år och bor med sin 72-årige far som är för gammal för att orka följa med in genom vägspärren till julgudstjänst i Betlehem. Denna jul tog hon sig ändå dit och gladdes över att så många samlades där – ockupationens vägspärrar till trots. Det var underbart att fira fritt - utan att se maskingevär burna av israeliska soldater inne i Betlehem. Likt varje julgudstjänst världen över berättades det i Betlehem från julevangeliet om den folkräkning som ockupationsmakten gjorde i Palestina för 2 000 år sedan för att få ökade skatteintäkter.

Muna bugade sig för att komma in genom den låga ingången till kyrkan, gick genom kyrkorummet, förbi altaret och nedför trappan längst fram till höger i kyrkan, ned till kryptan där en stjärna i golvet markerar den plats där barnet skulle ha fötts. Där bad hon - likt miljontals människor gjort före henne. I kryptan bad jag för fred. Vi behöver det. En fred som ger oss palestinier värdigheten kvar som folk - som ger oss våra mänskliga rättigheter. Jag bad för att min familj skulle få vara trygg och må bra och för varje person jag mötte där – palestinier och pilgrimer - i Betlehem. Att var och en skulle få ta emot det de bad om. En sådan respektfull bön gör Jesusbarnet stolt över sin Muna.

Tårgasen

Hon fortsätter: Men som vanligt så skulle firandet och glädjen förstöras av ockupationen på något vis. På nyårsdagen dödades en 36-årig kvinna efter en fredlig demonstration mot separationsmuren. Hon utsattes för en ”förstärkt” form av tårgas från det israeliska försvaret. Detta tänker jag fortfarande på varje dag. Så det var en bittersöt jul. Julens sötma passerar men ockupationens bittra smak kvarstår.

Den judisk-israeliske fredsarbetaren David Nir, som är doktor i fysik, har själv tidigare blivit lungskadad av den förstärkta gasen vid en demonstration. Symtomen bestod i omöjlighet att djupandas, nedsatt energi och konstant trötthet. Efter den händelsen har även små doser av tårgas dessutom gett David omedelbar inflammation och irritation i huden på huvud och händer. De två läkare han konsulterade kunde inget göra. David uttalar sig här om denna nya vidgade påverkan, och att kvinnans död var betingad av tårgasen, utifrån sin egen erfarenhet: För mellan 18 och 24 månader sedan lades en ny kemikalie, eller en högre dos av någon av de tidigare tårgaskomponenterna, till den ”normala” gasen och många demonstranter kände dess kraftfulla effekt. Det finns ingen tvekan om att dess effekt ökar med tiden och den är medicinskt känd för att göra just detta.

Se Bil'in a village of Palestina och Time-Israeli Leftists Show Alliance in Wake of Palestinian's Death

För vidare information: Muna bär alltid ett kors om halsen för att markera sin identitet som kristen. På en fest nyligen hemma hos en internationell läkarkollega kommenterade en judisk läkare hennes halsband. Muna förklarade att hon är palestinier. Den judiska läkaren replikerade: Palestiner räknas inte!

Susanne Grimheden, januari 2011.

Publicerad efter tillstånd av Susanne Grimheden, Hon har tidigare varit SKR:s följeslagare mars - juni 2003

Skribenten träffade läkaren på en teologisk konferens i Betlehem i december 2010. Konferensen arrangerades av Kyrkornas världsråd och hölls i samband med 1-årsfirandet av Kairospalestine-dokumentet Muna var en av talarna vid detta firande.


SKR-följeslagarprogrammet

Tidigare Gästkrönikor av  Susanne Grimheden
Gästkrönika-Del 1
Gästkrönika-Del 2



Läs även andra bloggares åsikter om israel palestina kristendomen  mänskliga rättigheter

Gaza " Hopp för en framtid"

Först idag har jag läst färdigt  ”Gaza - en kärlekshistoria ” av Catrin Ormestad som kom ut redan våren 2008. Det är en reportagebok från åren 2006- 2007. Hon träffar bla. människorna i Gaza och intervjuar dem under sommaren 2007 då Hamas tog över Gaza från Fatah.Fastän boken nu är ett par år gammal är den fortfarande aktuell och värt att läsa ( mer om boken längre ner)

Citat ur boken ”Det enda sättet att motverka extremism och fundamentalism är att ge människorna något de inte vill förlora. Ett arbete, ett liv , en framtid. Därför måste gränserna  öppnas igen och de palestinska arbetarna släppas in , inte nödvändigtvis i de israeliska städerna , föreslår Samir Awad ( doktor i statsvetenskap Birzeituniversitetet). Och de offentliganställdas löner måste omedelbart börja betalas ut igen. USA:s och EU:s bojkott har gjort palestinierna ännu fattigare och ännu mer desperata, vilket bara gynnat Hamas.” slut citat

Vi kan jag läsa i medierna idag citat ”Palestiniernas president hade på lördagen ett möte med företrädare för Hamas. Det är första gången på ett år som det sker. Förhoppningarna inför mötet, som hölls på Västbanken, är att på sikt få till en försoning mellan Hamas-styret i Gaza och Abbas regering i Ramallah. På mötet diskuterades också möjligheten att arrangera en resa för Mahmoud Abbas till Gaza, där nästa möte ska hållas, uppger Ekot. Abbas har inte varit i Gazaområdet sedan Hamas vann valet där 2007.” slut citat SR

Palestinian Youth Call for National Unity


Även om citatet av Samir Awad är flera år gamalt gäller det fortfarande: Människorna i Gaza måste kunna börja hoppas på en bättre framtid. Där har även Israel ett ansvar,  gränserna måste öppnas från Gaza till omvärlden.

Läs mer om ”Gaza - en kärlekshistoria ”

Citat” Catrin Ormestad i reportageform om situationen i ett mot omvärlden nästan helt avstängt område. Gaza framstår som halvvägs till helvetet: ett gigantiskt fängelse där man riskerar att bli dödad när som helst, i sitt hem, på sin arbetsplats - om man har turen att ha någon - eller på väg till sjukhuset.  Catrin Ormestad lägger sig vinn om att inte glorifiera Gazas invånare och deras kamp för ett anständigt leverne. Korruptionen, de blodiga uppgörelserna mellan Fatah och Hamas och attackerna mot Israel skildras men de görs också begripliga (om än inte ursäktliga) genom beskrivningarna av det elände Israel med sin politik och sitt militära övervåld skapat i området. Även om hon har sitt hjärta i Gaza och sina sympatier främst hos palestinierna lever Catrin Ormestad med en israel i Tel Aviv. Hon känner båda världarna och kan jämföra och att det inte är två jämbördiga parter som bekämpar varandra är hjärtskärande tydligt.” slut citat ur recension i GP september 2009

Läs tidigare Kristna i Gaza

Citat"Hamas-ledningen hade i går ett möte med ledare för Islamiska Jihad och andra militanta ledare och säger  att de enats om att stoppa all beskjutning mot Israel så länge Israel avstår från nya attacker mot Gazaområdet." Ur SR

"Det arabiska fredsinitiativet är ännu en missad möjlighet för Israel"-Stig Strömbergsson

Läs även andra bloggares åsikter om israel palestina
Dagen-3
Dagen

Dagen-2
Vårt Land 

Att beröva ett folk dess historia -4

Mars 19, 2011 Israels Land Administration (ILA) har lagt en plan som skulle göra att mark i byn Lifta, en före detta palestinsk by som ligger på den nordvästra kanten av Jerusalem kan säljas till privata byggherrar. En plan som skulle göra den palestinska historien helt bortstädad från byn.

ILA Planen omfattar bland annat byggandet av 212 bostäder enbart för judar, ett lyxhotell, ett köpcentrum och ett museum! Invändningar mot att dessa byggplaner, har ett stort upprop undertecknat av olika aktivister, frivilligorganisationer och ättlingar till bybor från Lifta lämnas till justitieminister Sami Arshid. Som ett resultat av denna protest har ett tillfälligt förbud utfärdats av domare Yigal Marzel den 7 mars att ILA frysa publiceringen av anbud att tomter såldes till dessa privata byggherrar.

Över 500 arabiska byar var avfolkade eller revs under 1948 av den hänsynslöse koloniala sionistiska krafter. Lifta är ett undantag i detta avseende som det är den enda byn som blir kvar som det var innan 1948, Daphna Golan hävdar, professor i juridik vid Hebreiska universitetet och organisatör av ”bevara Lifta” Även om planen sägs vara ett föryngrings projekt som ger liv till en annars "svikna" by, är Golan övertygad att det främst är en politisk satsning. "Det är en byggnadsplan inriktad radera det förflutna," hävdar hon. Med andra ord, som används för att fortsätta processen med judaisering av marken, en politik som syftar till att utrota palestinsk historia, minne och närvaro.

De flesta av de ursprungliga byggnaderna och husen är fortfarande något intakt i Lifta, en by med anor från biblisk tid. För Yacoub Odeh, en tidigare Lifta-innevånare, en människorättsaktivist och en central figur i ”Bevara Lifta ” är bitterljuv. Han talar om sina minnen av att leva i Lifta med stor förtjusning.
Det är skamligt att han inte längre har någon rätt att leva i byn där han kraftfullt jagades bort av sionistiska terrorister som arbetar under ledning av den sionistiska rörelsen. "Jag minns bageriet där jag gick med min mamma för att äta bröd med olivolja och Zatar var det läcker ... Jag kommer aldrig att förlåta dem som stal vår historia och vårt minne", säger han. Slut citat ur Palestine Monitor läs orginaltexten här: Erasing Palestine from Lifta 

Mer om byn Lifta Lifta Society
Skapat 18 mar 2011


Läs även Mitt besök i Lifta och Att beröva ett folk dess historia -3

Läs även andra bloggares åsikter om israel palestina  etnisk rensning Historia 

"Arabisk historie til rett tid" Vårt Land 

Bryt tystnaden Dagen

Nu går  Diakonia, Kristna fredsrörelsen och Svenska Kyrkan i svaromål till kritiken som framfördes av Lisa Abramowicz, Svensk Israel-information i tidningen Dagen Ensidig Israelbild på Armémuseet


Citat" Många av de frågor och påståenden som lyfts i artikeln hade kanske enklast fått sina svar genom ett besök på utställningen, och genom att lyssna på vad de israeliska soldaterna hade att säga. En öppen dialog med besökaren om de frågor som bilderna och berättelserna väcker är en integrerad del av utställningen." slut citat ur deras genmäle läs mer här:   Syftet med utställningen är dialogen
Bra och sakligt skrivet. De tre som skrivit debattartikeln har lång erfarenhet av förhållandena i det heliga landet Helena Koumi och  Henrik Fröjmark har arbetat som SKR:s följeslagare och Joakim Wohlfeil har gjort otaliga resor där för besök hos Diakonias samarbetspartner, kort sagt de vet vad de skriver om.
 
Men det jag fortfarande är obegripligt att tidningen Dagen inte besökte utställningen och gjorde ett reportage om  "Breaking the silence"   på Armémuseet i Stockholm

Jag tipsade “ Dagen-redaktionen. ”Möt människorna bakom telegrammen. Bekväma er och ta T-banan till Östermalm. Mellan den 4-20 mars 2011 kommer det på Armémuseum i Stockholm visas en fotoutställning som heter "Breaking the silence". Utställningen "tar med" besökaren till ett av världens mest konfliktfyllda område. Förutom utställningen kommer det att finnas två israeliska soldater på plats i museet, för att svara på frågor och diskutera hur de påverkats av en vardag fylld av våld, förnedring och moraliska ställningstaganden.”


Citat” Vi ägnar (Tidningen Dagen) förhållandevis stor uppmärksamhet åt situationen i Mellanöstern eftersom vi vet att många av våra läsare vill följa utvecklingen så nära som möjligt och eftersom vi tror att vi kan tillföra aspekter på till exempel livet i Israel som andra medier missar." Slut citat Dagen och Mellanösterbevakningen

Jag önskar att Dagen istället för att bara kopiera in nyheter från det heliga landet som de köper från de stora nyhetsbyråerna. Gjorde samma upptäckt som Alison Weir - ser människorna bakom telegrammen. Jag tolkar det som att tidningsredaktionen, ”kröker rygg” för den högljudda ”Israel-lobbyn” i Sverige typ Svensk Israel-information. Det är synd att ”nyhetsrapporteringen” skall ske på debattsidorna och inte på nyhetsplats. En utställning som har anknytning till Israel/Palestina och som arrangeras av bla. Svenska Kyrkan borde vara två kriterier som uppfyller tidningsredaktionens krav på en nyhet som platsar i Dagen.


Citat ”Dagen vill vara en trovärdig röst i samhället. Vi vill erbjuda en bred och generös arena för samtal om goda värderingar, men också vara en engagerad och användbar informatör för kyrkans folk i alla olika samfund och församlingar..... Dagen skriver om sociala frågor, vi vill kämpa mot utsatthet och främlingskap, såväl i Sverige som i världen....I tidningen hittar du allt från opinions- och kulturmaterial till familjenyheter och en del sport. Tyngden ligger på nyhetsrapporteringen, och de mänskliga reportagen som berör på djupet.” Slut citat ur Om Dagen

Tidningen driver opinion för förföljda kristna minoriteter, men opinion för Palestinas kristnas upprop Karios Palestina är okänt för tidningen Dagens läsekrets.

Tidningen kämpar mot en vikande prenumerantskara då borde breddningen  från ”Pingströrelsens tidning” till en tidning för alla kristna vore angelägen. Men deras reklamsatsning mot Svenska Kyrkans folk kan knappast framstå som någon succé Citat ”Mitt under brinnande Gazakrig gick i januari Israel-Kalender 2009 ut till Svenska kyrkans församlingar, tillsammans med broschyren Biblical Sites For Christian Visitors och ett följebrev från Israeliska statens turistbyrå. Väggalmanackan är framtagen som ett samarbete mellan Israeliska Statens Turistbyrå och Dagen." slut citat ur  Strutsteologi och publicistisk integritet 

Läs min recension av kalendern här: Israel-Kalender 2009

Läs även andra bloggares åsikter om israel palestina kristendomen dagen medierapportering

Dagen utrikesblogg

Barn i Israeliskt fängelse

Gästkrönika: Ingenting nytt: 700 palestinska barn sätts varje år i fängelse i Israel!

Palestina har begripligt nog hamnat i skuggan av händelserna i Libyen och Japan. Artiklar om Israels brott mot folkrätten och grova kränkning av mänskliga rättigheter refuseras med motiveringen ”ingenting nytt”. Ändå fortsätter övergreppen.

Nu har två engelska parlamentariska delegationer besökt Västbanken och tillsammans skrivit en omfattande och detaljerad rapport, (Under Occupation A report on the West Bank. Britain Palestine All Party Parliamentary Group Spring 2011). EU länder som har givit Israel ett förmånligt handelsavtal borde ha skyldighet att informera sig.

Här är några av de fakta som rapporten innehåller:

Cirka 700 palestinska barn åtalas varje år i israeliska militärdomstolar. Sedan 2000 har mer än 7000 barn gripits och i slutet av januari 2011 satt 222 palestinska barn i israeliska fängelser.
Barn grips ofta i räder tidigt på morgonen, de förses med huvor, får handfängsel och utsättas regelbundet för övergrepp. Förhören spelas inte in och sker utan närvaro av en advokat eller en förälder.

Båda delegationerna var närvarande vid militärdomstolar där rättegången genomfördes på hebreiska. Armén hade under barnens fängelsevistelse utsatt dem för tvångsarbete och framtvingat bekännelser under tortyr, enligt rapporten.Israels agerande i samband med behandlingen av minderåriga utgör allvarliga överträdelser av den fjärde Genèvekonventionen, FN-konventionen mot tortyr och FN: s barnkonvention.

Antalet bosättare inne på Västbanken har passerat 500 000, utspridda över 149 bosättningar och 100 så kallade otillåtna utposter. Fyra av dessa bosättningar är nu städer och alla är uttryckligen olagliga enligt internationell rätt. I september 2010, trots de återupptagna samtalen mellan israeliska och palestinska ledare, fortsatte byggandet av bosättningar efter utgången av ett moratorium.

Byggandet av muren fortsätter också och planeras nu att bli drygt 70 mil lång.85 procent av muren byggs inne på Västbanken, när den är klar kommer Israel att ha införlivat 10 procent av Västbankens område. Skapandet av "enklaver" har lett till att städer, byar och i vissa fall ett enda hus har blivit avskurna från Västbanken. I al-Walajeh, en by väster om Betlehem, har muren byggts så att den vrider sig 360 grader runt hela byn. När konstruktionen är klar kommer byn att vara helt inringad.

Sedan ockupationen av östra Jerusalem började har Israels politik varit att minska stadens arabiska identitet. Detta har inneburit tvångsförflyttning av en del av den palestinska befolkningen och olagligt byggande av bosättningar för israeler runt och i staden. Det nuvarande mönstret av vräkningar och rivningar, tillsammans med planer på att etablera bosättningar i hjärtat av de arabiska kvarteren, försvagar den palestinska integriteten i staden.

Nybyggarnas våld mot palestinier ökar. Enligt FN: s kontor för samordning av humanitära frågor (UNOCHA) skedde 2010 i genomsnitt 35 fall av attacker per månad. Under olivskörden i slutet av 2010 hade cirka 5.900 olivträd skadats eller förstörts, uppenbarligen av bosättare. Under den januarivecka då den andra delegationen besökte Västbanken, dokumenterade UNOCHA sex separata incidenter med bosättare.

Område C, enligt Osloavtalet under total israelisk militär kontroll, utgör fortfarande 60% av Västbanken och är hem för 150.000 palestinier. Israeliska restriktioner för palestinsk verksamhet i dessa områden är genomgripande. Medan judiskt byggande i de ockuperade områdena uppmuntras i syfte att öka israelisk kontroll över området, hindras palestinier från varje meningsfull verksamhet i 60% av Västbanken. T ex är all borrning efter vatten förbjuden och husrivning är vanlig, även av skolor.

Mandaten för det palestinska parlamentet och ordförandeskapet har löpt ut. I områden av Västbanken som kontrolleras av den palestinska myndigheten, har de mänskliga rättigheterna och pressfriheten inte respekterats. Båda delegationerna fick ett antal rapporter om fängslande av Hamasaktivister av den palestinska myndighetens (PA) säkerhetsstyrkor.

Samtidigt som delegationen var i Israel frisläppte Wickileak dokument från förhandlingarna mellan Israel och den palestinska förhandlingsdelegationen som visar att det palestinska ledarskapet är berett till långtgående eftergifter av viktiga palestinska kärnkrav t ex när det gäller bosättningarna och rätten att återvända för palestinska flyktingar. Israel har under tiden visat en total brist på intresse att delta i meningsfulla diskussioner.

Vad gör Sverige inom EU för att driva på ett slut på ockupationen och få Israel att respektera de mänskliga rättigheterna? I själva verket tycks vi inte göra någonting. EU är Israels näst största exportmarknad efter USA. EUs associationsavtal med Israel förnyades nyligen och ger Israel fri tillgång till EUs marknad för sina produkter utan tull. Man beräknar att en tredjedel av dessa är producerade på ockuperat område som enligt folkrätten är olagligt. Dessa ska inte omfattas av avtalet utan endast varor producerade i Israel. Varor från bosättningarna märks om till ”made in Israel” och passerar därför som tullfria.

I associationsavtalet finns en paragraf om mänskliga rättigheter där det sägs att: "Relationerna mellan parterna baseras på respekten för mänskliga rättigheter och demokratiska principer.”
Det finns otaliga bevis på att denna paragraf inte följs. Om Sverige respekterade folkrätten skulle regeringen verka för att avtalet sägs upp.                                            Maria Bergom Larsson Mars 2011



 SKR:s Följeslagre i Jayyous 2010 Maria Bergom Larsson

Källhänvisningar:
Report highlights widespread detention of Palestinian children

Britain Palestine All Party Parliamentary Group Spring 2011


Läs även andra bloggares åsikter om israel palestina mänskliga rättigheter

Gästkrönika-Betlehem Del 2

De vill ju alla vara nära

Inne i Betlehem, vid Krubbtorget utanför Födelsekyrkan, står en 29-årig snickare i familjens affär. Han talar en mycket god franska med några kunder. Elias Joseph Giacaman har en examen i ekonomi från Betlehems universitet. Men han valde att arbeta som finsnickare och träsnidare. Familjen säljer hans händers verk. Hans farfar startade en träfabrik 1928. Figurerna stansas ut med maskinell hjälp och bearbetas därefter för hand. Som barn lekte Elias i fabriken med verktygen och träbitar i hand och lärde sig på så sätt hantverket.

Utanför Betlehem har de mark med olivträd. Två fält med mer än 200 olivträd har dock förstörts på grund av ockupationsmaktens separationsmur. Ett av fälten förlorades genom att muren byggdes och konkret separerade familjen från fältet. Därmed har de inte längre tillgång till marken. På det andra fältet förlorade de 80% av träden då muren byggdes rakt igenom fältet. Någon ekonomisk kompensation från den israeliska staten har det inte varit tal om.

Vartannat år beskärs träden. De avskurna delarna förvandlas till små konstverk i Elias händer. De ser känsliga ut - hans händer. Som om händernas många möten med trä format både händerna och honom i sin helhet. Utöver de traditionella krubbfigurerna gör han en krubba med tillhörande skalenlig mur och dess ännu högre övervakningstorn. Han säger att han är noga med proportionerna. Det är viktigt att verkligheten tangeras. Den lilla versionen tar det fyra timmar för honom att färdigställa. Den lite större versionen tar sex timmar för hand. Krubbfigurerna är ytterst små jämfört med muren. Han säger: På så sätt kan folk leva sig in i hur hög och ful muren är. Den är inte som ett normalt staket som du kan finna vid gränser mellan olika länder. Det är en åtta meter hög mur som är byggd mellan våra hus och vår mark. Det är inte en sådan typ av mur som bör byggas runt mänskliga varelser! När han ser den verkliga muren tänker han: Det är år 2011 och fortfarande behöver människor leva i en stad helt instängda av denna mur! Samtidigt är det denna mur som är hans favoritobjekt att tillverka. Den ser verkligen autentisk ut. Elias säger: Bara fred kan få bort muren. När vi har regeringar som verkligen vill nå fred så kan det ske.

Han är katolik. För mig utför Elias en aktiv ickevåldshandling mot ockupationen när han håller muren i sin hand och snidar den, formar den och slipar den i samklang med verkligheten. Precis som Jesusbarnet som föds rakt in i den utsatta hemlöshetens bistra verklighet under ockupation så vågar Elias vara i denna samma verklighet. De har inte bara landet, utsattheten och ockupationen gemensamt. Båda har lärt sig snickarens hantverk. Bådas far bär namnet Josef. Båda tror på det aktiva ickevåldets möjlighet mot det förtryckande våldet. När jag möter Elias blick är jag övertygad om att han därmed också har sin tillit till kärleken. Att den kan övervinna rädslan. Jesusbarnet är garanterat stolt över Elias händers verk. Elias och Jesusbarnet står varandra nära.

Hemma i Sverige sätter en fyraåring ned de nyförvärvade krubbfigurerna runt barnet i stallet.
Stereons 1.30 meter högtalare får agera mur. Hon har köpt två bebiskameler i Elias familjs affär då den egna kamelen hade brutit två ben vid uppackningen i advent. Detta dubbla benbrott var för henne en relevant anledning till att åka till Betlehem för att fira jul. Djuren och människorna i olivträ riktigt trängs där runt det nyfödda undret. Med allvarsam självklarhet säger hon: De vill ju alla vara nära.

Susanne Grimheden , januari 2011.

Publicerad efter tillstånd av Susanne Grimheden, Hon har tidigare varit SKR:s följeslagare mars - juni 2003 SKR-följeslagarprogrammet

Hon besökte Betlehem i samband med en teologisk konferens i Betlehem, arrangerad av Kyrkornas världsråd, om

Kairos Palestinadokumentet.


Läs även om : Holy Land Arts Museum


Läs även andra bloggares åsikter om israel palestina kristendomen

Brev från Hebron-7

Inger kyrkoherde emeritus, arbetar nu som fredsarbetare på Västbanken. Hon har lång erfarenhet som fredsarbetare i det heliga landet.

Morgonreflektion i Hebron

Biladi, Biladi… Mitt land, mitt land… Palestiniernas nationalsång ekar över Hebron, där jag och Nina står vid Checkpointen och noterar hur många barn, som får sina väskor genomsökta.

Jag inte bara räknar barn, jag ser också att soldaten idag har ställt sig inne i buren, förmodligen för att jag inte ska se hans behandling av palestinierna.

Det piper till för var person som passerar. Nu har jag hört pipet flera gånger utan att någon kommer ut, vilket betyder att någon därinne genomgår en grundlig genomsökning. En ung grabb väntar, förmodligen på sin kompis, han försöker se vad som händer därinne, men soldaten drar bryskt igen dörren. Några mindre barn kommer ut när dörren dras ifrån igen och så småningom kommer den, som efter åtskilliga vandringar genom detektorn, äntligen är fri. Hans leende är en aning generat, där han kommer släntrande med ryggsäck, bälte och mobil i handen, till sin väntande kamrat.

En liten tjej, kanske sju år, försöker ta genvägen förbi buren, men observeras av soldaten, som i hast kommer ut och visar henne tillbaka. När hon kommer ut ur buren med detektorn, så ser jag att hon fått sin skolväska genomsökt.  Hon stannar upp och drar igen dragkedjorna och skyndar till sin skola.

Jag skymtar en grön tröja därinne hos soldaten. Det piper flera gånger, ytterligare ett barn som blir genomsökt av ”världens mest moraliska armé”.

”Wohaad, tneen, tlaate…”. Från Ibrahimi Pojkskola ekar rösten på den som leder morgonsamlingen genom nejden, då vet jag att klockan är kvart i åtta och att pojkarna gör sin morgongymnastik. Ett, två, tre… Framåt, uppåt, utåt.

Några barn är sent ute, jag kan se dem springa mot checkpointen och jag anar deras tankar. ”Hur ska det gå idag? Kommer det att ta lång tid att komma igenom?”

Jag vänjer mig aldrig vid de här morgnarna. Det vänder sig i magen på mig när jag ser soldaternas beteenden. Jag undrar vad som rör sig i deras huvuden? Vad tänker barnen när de ser sina föräldrar, lärare eller syskon bli förnedrade inför alla som är där? De vuxna reagerar olika, ibland ser jag att vreden kokar i deras bröst, andra gånger möts vi i ett gemensamt leende över den här tröstlösa situationen. Somliga har trängt undan alla känslor och gömmer dem bakom en ogenomtränglig fasad.

Under veckan fick jag frågan, vad är det värsta som du är med om här nere? När jag tänkte efter, så är det just dessa morgnar vid checkpointarna. Det är förnedringen och trakasserierna, från dessa mycket unga soldater med sina stora vapen, som får mig att må allra sämst.

På väg tillbaka till teamet, har några soldater fått för sig att öva. När vi kommer in på nästa gata ser jag två soldater ihopkrupna på var sida av gatan med gevär pekande på mig, medan en annan, till synes skjutklar, springer in i ett prång. Så avbryter kommendanten övningen och soldaterna vandrar vidare. Vad tänker de, där de vandrar framför oss?

Vi tränar ständigt på att älska vår fiende, medan vår fiende övar sig i att träffa rätt med sitt vapen.
De skulle bara veta att vi går raka vägen hem för att be för dem. En morgon som alla andra.
Inger 15 mars 2011

DanishRedCross The affect on children 27 jul 2009




Läs även andra bloggares åsikter om israel palestina kristendomen

Brev från Västbanken mars 2011

Inger kyrkoherde emeritus, arbetar nu som fredsarbetare på Västbanken. Hon har lång erfarenhet som fredsarbetare i det heliga landet.

Händelserik dag på Västbanken – 15 Mars 2011

Ett förfärligt mord ägde rum för fyra dagar sedan i den illegala bosättningen Itamar utanför Nablus. Föräldrar och tre små barn knivskars till döds, förmodligen i sömnen. Dådet följde efter en vecka av otaliga angrepp på den palestinska befolkningen från de illegala bosättarna. Hus hade stuckits i brand, olivträd hade skurits ner och vattenkällor hade förstörts.

Den israeliska regeringen var snabb med att försöka vinna politiska poäng av dådet. Begravningen gjordes till en stor affär och förlades till Jerusalem. Hätska angrepp och uttalanden föll över den palestinska befolkningen. Nablus och omkringliggande byar utsattes för hårdast tänkbara restriktioner och allra hårdast blev greppet om den närmast belägna byn Awarta. Israelisk militär invaderade, går från hus till hus och förstör allt vad de kommer åt.

I går kunde vi läsa i media att samtliga utländska arbetare av thailändsk och fillipinsk ursprung hade förhörts om dådet. Från våra kontakter hos ISM, International Solidarity Movement, fick vi höra att det var en man från Thailand som utfört dådet. Han hade hotat att döda familjen om han inte fick ut den lön som han hade innestående.

Till saken hör att tre medlemmar av ISM, två svenskar och en kvinna från Norge, befann sig i byn när den stängdes av militären. I kväll har jag talat med en av svenskarna. De befinner sig väl, men kan ännu inte komma ut ur byn. I går kväll trodde de att armén skulle lyfta restriktionerna, men sedan bosättare trängt sig in i byn för att trakassera byborna, hade armén kört iväg bosättarna och stannat kvar. Svenskarna berättade att de dokumenterat förstörelsen, att de kunde röra sig tämligen fritt i byn, som har ca 5000 innevånare, att soldaterna var väldigt försiktiga i sin framfart när de såg att där finns internationell närvaro, men att förödelsen var enorm i de flesta hus. Det går ett rykte, enligt svenskarna, att en palestinier skjutits till döds. De trodde också att armén kommer att lämna byn i kväll, man har ju inte funnit någon palestinier, skyldig för det förfärliga illdådet på Itamar.

Efter alla anklagelser och hot, inte minst från den israeliska ledningen, väntar man nu på att få höra någon form av ursäkt och tillrättalägganden. Istället meddelades att 500 nya bosättningar ska byggas som straff för den påstådda gärningen, och från bosättarhåll meddelas att en ny bosättning redan börjar byggas på palestinsk mark, till minne av den dödade familjen och som vedergällning. De uppgifter som sluppit ut om den man från Thailand, som skulle vara skyldig, har varken bekräftats eller förnekats.

Stora skaror ungdomar, samlades idag över hela Västbanken, Östra Jerusalem och Gaza, för att manifestera sin önskan om fred och ett förenat Palestina. De unga har gått samman för att få ett slut på år av oenighet och strider, i första hand bland sina ledare.

"Ja till ett förenat Palestina", "Bort med politisk oenighet", "Ja till Nationella val", "Nej till Oslo-avtalet" och "Nej till ockupation".

Mängder av palestinska flaggor vajade bland de samlade och många var talarna. Palestinsk polis och säkerhetspersonal övervakade det hela och försökte att leda trafiken till andra gator. Allt gick lugnt och värdigt tillväga. Själv blev jag både rörd och stolt när jag såg ungdomarnas iver och viljestyrka. En ung palestinska sa ivrigt till mig: "Ända sedan min far dödades när jag var fem år, så har jag haft ett dåligt liv. Nu vill vi unga ha en förändring!"

Från Al Bweireh meddelas att byn är ständigt utsatt för attacker från de illegala bosättarna, som slagit sig ner på en kulle intill byn. För två kvällar sedan gjordes åverkan på flera bilar i byn. Hus utsattes för stenkastning. Natten till idag övernattade några ISMare hos en familj som kände oro. Under dagen har bosättare hotat skolbarn med gevär och i kväll attackerades hus på nytt av de illegala, fientliga bosättarna. Tillsammans med fredsorganisationerna Eappi och ISM försöker vi hålla mesta möjliga närvaro i Al Bweireh. Inger

Citat “Another Palestinian news agency, Qudsnet, claimed that an Asian man who used to work for the Fogel family was behind the killings.   Quoting a Palestinian family living in the nearby village of Awarta, the agency said that the family members were slaughtered because the father refused to pay the Asian worker his salary, which is estimated at 10,000 Shekels. Läs mer Jerusalem Post

Citat" 16 mars 2011 Efter mordet på en familj i bosättningen Itamar på Västbanken har byn under flera dagar belagts med utegångsförbud. Tre ISM-aktivister från Norge och Sverige är sedan dess instängda i samhället." slut citat ur  ISM

Läs även andra bloggares åsikter om israel palestina

Filmpremiär retar Israel

Citat”Israel uppmanade FN att ställa in måndagens USA-premiär för filmen Miral. Premiären hölls ändå i FN-högkvarteret i New York, något som Israel ser som ett politiskt ställningstagande.
Filmen ger ett palestinskt perspektiv på konflikten mellan Israel och Palestierna efter 1948. Den baseras på en självbiografisk roman, om en föräldralös palestinsk flicka mitt i konflikten, skriven av journalisten Rula Jebreal. Huvudrollen görs av Freida Pinto, mest känd från filmen Slumdog Millionaire.

Enligt en FN-talesperson är det inget ovanligt att film visas i Generalförsamlingen vid högkvarteret, och det ska inte finnas några politiska ställningstaganden att tolka in i det. Men Israels biträdande FN-ambassadör säger att FN aldrig ställt sig bakom en film med så omtvistat politiskt budskap.” slut citat SR

Mar 28, 2011 AJE's Scott Heidler sits down with MIRAL director Julian Schnabel and Rula Jebreal whose book the film was based on the day before it was to first hit move screens in the US. Its the first big budget Hollywood film to take a look at the Palestinian-Isreali conflict from the Palestinian point of view. It has drawn criticism from American Jewish organizations.

Varför retar denna film staten Israel? Jo filmen bygger på på en verklig händelse som inte staten Israel vill påminnas om.

Citat” Året är 1948, Palestina har delats och staten Israel har uppstått. En iskall dag i april hittar den 31-åriga Hind Husseini 55 föräldralösa barn på gatan som överlevt en fruktansvärd massaker i sin hemby vid Jerusalems utkant. Hon tvekar inte inte en sekund att ge dem mat och husrum. Inom sex månader har antalet barn som hon tagit under sitt beskydd vuxit till närmare 2000 och barnhemmet Dar Al-Tifel har bildats. ” Slut citat ur Moviezine

Citat”En ung kvinna var denna morgon på väg till ett möte när hon kom runt hörnet om Gravkyrkan och fick se en grupp blodiga och rädda barn tryckta mot muren. När hon frågade varför de inte gick hem tittade de på henne med förskräckelse i blicken, alldeles för rädda för att våga svara. Hon lyfte upp den yngsta på armen för att värma henne. Först då berättade en nioårig pojke att de var från Deir Yassin och visste inte vart de skulle ta vägen. Hind Husseini, som naturligtvis hade hört om massakern på radio tidigare på morgonen, tog med sig barnen till sitt hem. Att sköta om dessa barn blev hennes livsuppgift. Den kommande veckan arbetade Hind och hennes väninna på att lokalisera de övriga överlevande barnen från massakern. Totalt hittade man 55 stycken. De hade körts till det muslimska kvarteret i Gamla stan och lämnats på gatan.” slut citat Till minnet av en by

Läs mer i Wikipedia om Deir Yassin-massakern och Hind al-Husseini

Läs även tidigare: Skymning över Tel Aviv
Läs även andra bloggares åsikter om israel palestina Film

 Dagen

Vad finns kvar åt Palestinierna-3

Citat ” Israel godkänner 500 nya bostäder i bosättningar på Västbanken som svar på Itamar attacken. Ministerkommitté i bebyggelse med deltagande av Netanyahu och Barak godkände ytterligare bosättningar som svar på den ödesdigra stickande på Västbanken uppgörelse i vilken familj på fem dräptes.” ur Haaretz

Byggande av bosättningar fortsätter, det skapar ”Facts on the ground ” Finns det någon som anser att Israel nu är en seriös förhandlingspartner? Vad finns kvar åt palestinierna?

This Interview with Dr. Mustafa Barghouti was held on the 27th of January 2011 in Ramallah for Schmok . Dr. Barghouti is a member of the Palestinian Legislative Council for the Independent Palestine list and president of the Palestinian Medical Relief Society



Interview with Dr. Mustafa Barghouti-Part 2


Dr Mustafa Barghouti är generalsekreterare för den palestinska nationella initiativet.
Mer om honom i Wikipedia- Mustafa Barghouti

Läs tidigare var jag skrivit om Dr Mustafa Barghouti:Vad finns kvar åt Palestinierna-2

Palestinian Medical Relief Society (PMRS) is a grassroots; community- based Palestinian health organization. PMRS was founded in 1979 by a group of Palestinian doctors and health professionals seeking to supplement the decayed and inadequate health infrastructure caused by years of Israeli military occupation. Palestinian Medical Relief Society

Läs även andra bloggares åsikter om israel palestina  mänskliga rättigheter
Dagen  DN  SvD
GP
Vårt Land

Våldet på Västbanken

Citat ”En palestinier dödade natten till lördagen fem israeler i samma familj i bosättningen Itamar nära Nablus på Västbanken, rapporterar israeliska medier. ” slut citat läs mer DN

Artikel ger även en bra bakgrund till händelsen citat ” Spänningarna mellan palestinier och bosättare har de senaste dagarna varit mycket hög i området. I måndags sköt israeliska soldater skarpt mot palestinier efter att de drabbat samman med bosättare nära Nablus. Tio palestinier och bosättare skadades, enligt sjukhuskällor.
-Bosättarna slog också sönder affärer och bilar i Hebron, som till övervägande del har en palestinsk befolkning. De skar också av 500 olivträdsplantor som nyligen planterats nära en tidigare olaglig israelisk utpost. Bosättare reagerar rutinmässigt när polis och soldater river deras olagliga utposter och bosättningar med vad som är känt som "prislappsattacker", vilka ofta riktar sig mot palestinier.”
Slut citat ur  DN

Se filmen ”Med kameran som vapen ” som bygger på material filmat av palestinier med kameror de fått från den Israeliska människorättsorganisationen B´Tselem. Syftet med kameraprojektet är att dokumentera livet under den israeliska ockupationen och brott mot mänskliga rättigheter.


 
I filmen frågar en palestinier den israeliske soldaten -” Är inte ditt uppdrag att skydda palestinier också ? Han får till svar av soldaten - ” Nej mitt uppdrag är att försvara mitt folk ( bosättarna på ockuperad mark)
Svaret visar just på ”feltänket” hos IDF, som ockupationsmark har, IDF en skyldighet att skydda även den palestinska befolkningen, men när man låter bosättare flytta in på ockuperat territorium uppstår en lojalitetskonflikt, man tar parti för sin egen befolkning. Det förklarar de ökade våldet. Det är även bakgrunden till förbudet i Genèvekonventionerna att "deportera eller förflytta sin egen civilbefolkning till det ockuperade området".
Givetvis försvarar jag inte mordet på dessa fem israeliska bosättare ( där flera är barn)  men försöker ge en bakgrund till att dåd som detta förövas. Att döda är bara att fördöma. Läs  istället De vill inte hata
Så här tycker en kristen palestinier Rev. Yohanna Katanacho, Ph.D.

Citat” Under 2007 fortsatte de israeliska kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt i form av utomrättsliga avrättningar och oproportionerligt och urskillningslöst våld mot den palestinska civilbefolkningen. Människorättsorganisationer kritiserar israeliska myndigheter för att armén och bosättare begår övergrepp av utan att straffas.” slut citatUtrikesdepartementet

Nedan kan du läsa en sammanfattning av de regler som gäller vid ockupation.:
Civila ska behandlas som skyddade personer (artikel 4 GK IV och artikel 47 GK IV). De ska respekteras för deras person, ära, familjerättigheter, tro och religionsutövning samt seder och bruk. 

De ska behandlas humant och inte utsättas för diskriminering (artikel 27 GK IV).

Ockupationsmakten får inte deportera eller förflytta sin egen civilbefolkning till det ockuperade området (artikel 49 GK IV, se länk ovan). Det betyder att bosättningar är förbjudna. 

Ockupationsmakten får inte konfiskera mark inom det ockuperade området om syftet endast är att etablera bosättningar för dess egen civilbefolkning. Ockupationsmakten har också ett ansvar att bevara och försvara den demografiska och den sociala sammansättningen i det ockuperade området vilket också innebär att begränsa frivillig förflyttning.  

”Med kameran som vapen har öppnat i Uppsala ”läs mer i Settlerwatch

Uppdaterat: "Victims of West Bank settlement attack identified as Fogel family"  läs  Haaretz

Läs även andra bloggares åsikter om israel palestina   mänskliga rättigheter
 SvD
Dagen 
Skånskan
GP
Vårt Land

Håkan Juholt och folkrätten

Håkan Juholt föreslås bli ny partiledare för Socialdemokraterna. Om han kommer bli en bra partiledare och en bra framtida statsminister kan/vill jag inte bedöma.

Men denna blogg som skriver om människorna i det heliga landet är det intressant att veta vad har han för inställning i Israel/Palestina-konflikten.

Så här talade han vid Broderskapsrörelsens kongress i Nyköping 2005

Citat ”Låt mig få säga några ord om konflikten mellan israeler och palestinier. Stundtals känner vi viss optimism. Parterna i konflikten pratar med varandra. Fredsprocessen kan få nytt liv.Nu måste omvärlden vara engagerad och tydlig i sina förväntningar.
Vi socialdemokrater vill se två självständiga och demokratiska stater - Israel och Palestina, inom säkra och erkända gränser.
Israel drar sig nu ur Gaza. Det är bra - ett steg i rätt riktning. Men det räcker inte. Israel måste även lämna tillbaka övriga ockuperade områden.
Vi kräver att den Israeliska ockupationen upphör!
Idag bygger Israel en mur runt landet. Israel har rätt, och även skyldighet, att skydda sina medborgare. Men muren byggs idag till stora delar på ockuperad mark. Det är inte acceptabelt.
Vi kräver att muren rivs!
Konflikten mellan Israel och Palestina innebär - varje dag - tragedier för vanliga människor. Israeler och Palestinier. Det är vår skyldighet att alltid stå upp för folkrätten och de mänskliga rättigheterna. Tystnad är det samma som acceptans. Vi får aldrig låta oss tystas. Mänskliga rättigheter går alltid före staters suveränitet.
Det är också utgångspunkten för socialdemokratins starka stöd för Förenta Nationerna. I år är det 60 år sedan FN bildades. Utmaningarna ser idag annorlunda ut än för 60 år sedan. ” Slut citat ur del av talet av Biträdande partisekreterare, Håkan Juholt, vid Broderskapsrörelsens kongress i Nyköping den 29 jul läs hela talet här Kongresstal av bitr. partisekreterare Håkan Juholt-

Jag håller med honom “Det är vår skyldighet att alltid stå upp för folkrätten och de mänskliga rättigheterna. Tystnad är det samma som acceptans. Vi får aldrig låta oss tystas. Mänskliga rättigheter går alltid före staters suveränitet. “ Jag hoppas han fortsätter med samma inställning då som nu. Jag önskar honom lycka till i framtiden.

Läs även: Citat" Att den svenska socialdemokratiska rörelsen vågat ompröva gamla ståndpunkter och vågat se verkligheten som den är visar att är en levande folkrörelse. Det kan jag tyvärr inte säga om stora delar av frikyrkorörelsen och den kyrka ( Pingst-FFS ) som jag är medlem i. De står fortfarande och stampar i samma verklighetsuppfattning som SAP stod 1967 och har inte förmått att ompröva sin teologi" ur Boktips Israel och Palestina 60 år i våra röda hjärtan

Läs även andra bloggares åsikter om israel palestina kristendomen mänskliga rättigheter Håkan Juholt
Dagen 
Dagen-2

”Fokus Israel”

Citat” Förra veckan valde den kristna TV-kanalen Kanal 10 att avbryta mitt i ett pågående program. Programmet handlade om att kristna bör fira sabbat istället för att ha vilodagen på söndagen.
46 minuter in i programmet ”Fokus Israel” bröts det och de förvånade tittarna fick istället se och höra lovsång från Hillsong resten av timman.  - Jag vill inte att vi ska förknippas med messianska föreningens felaktiga lära och teologi, säger TV-chefen Börje Claesson. "Slut citat ur tidningen Dagen

Att just programmet blivit uppmärksammat beror på ”messianska föreningens felaktiga lära och teologi” men hela deras koncept borde ifrågasättas.

Citat ”Fokus Israel" är ett nyhetsprogram som sänds på Kanal 10 och Gospel Channel. Fokus Israel har som ambition att ge en fördjupad bild av landet Israel och människorna där. Vill lyfta fram nyheter som sällan visas i andra medier. Programmet vill förutom nyheter ge historiska bakgrunder och bibelundervisning. ” läs mer Fokus Israel 

Jag tycker hela konceptet i " Fokus Israel" är stötande och fel. Ett nyhetsprogram de säger sig ha en "ambition att ge en fördjupad bild av landet Israel och människorna där." Men lyssnar man på programmen så väljs palestiniers lidande under Israel ockupation väljs bort. Jag tycker det är trist när en kristen kanal så ensidigt väljer bort att berätta om de kristna palestinierna situation.

Dan Johansson är medlem i Malmö Pingstförsamling och dess församlingsledning. Han är en av programledarna i ”Fokus Israel". Läs mer här Israels informationskrig




Läs även andra bloggares åsikter om israel palestina kristendomen dagen  etnisk rensning kristen sionism

Breaking the silence

Se inslaget från TV4-morgon söndag 6 mars 2011 Fotoutställning om övergrepp i Israel.

Israeliska soldaters egna bilder visas upp på Armémuseum i Stockholm.

Mer om utställningen har jag skrivit tidigare idag Israels soldater -4
Läs även Armémuseums pressmeddelande
Läs även:Anna Wester-Bryt tystnaden
Läs även : Citat  "De kallar mig Arafats älskarinna"

Hon har kallats Arafats älskarinna och judehatare, blivit slagen och spottad på. Men Nomi Morag viker inte en tum. Varje fredag protesterar hon och vännerna i Women in Black mot ockupationen.
Nomis egna kamp mot Israels ockupation av Västbanken och Gaza började vid första intifadan.

- Som israel var och är det min skyldighet att protestera mot ockupationen. De israeliska tidningarna skrev inte ens om vad som hände under intifadan, säger hon. Därför bestämde sig Nomi och en grupp andra kvinnor för att starta Women in Black, ett kvinnonätverk som ville bekämpa ockupationen på ett fredligt sätt. "Slut citat läs hela texten här Tulkarem, februari 2011Johanna Petersson


Läs även andra bloggares åsikter om israel palestina kristendomen  mänskliga rättigheter
Lisa Abramowicz, Svensk Israel-information"Ensidig Israelbild på Armémuseet" i Dagen
 HD

Israels soldater del 4

"Breaking the silence"

Mellan den 4-20 mars 2011 kommer det på Armémuseum i Stockholm visas en fotoutställning som heter
"breaking the silence". Utställningen "tar med" besökaren till ett av världens mest konfliktfyllda område.
Förutom utställningen kommer det att finnas två israeliska soldater på plats i museet, för att svara på frågor och diskutera hur de påverkats av en vardag fylld av våld, förnedring och moraliska ställningstaganden.

Utställningen visas dagligen: kl 11.30, 12.30, 13.30, 14.30 och 15.30.

Breaking the Silence är en människorättsorganisation bestående av före detta israeliska soldater som tjänstgjort på Västbanken och i Gaza. De vill berätta om och offentliggöra Israels ockupation i palestinska områden. Utställningen presenteras av Armémuseum i samarbete med Kristna Fredsrörelsen, Diakonia och Svenska Kyrkan, med stöd av Folke Bernadotteakademin och Sida.

Läs mer om utställningen på Armémuseums hemsida

Läs även pressmedelande om utställningen: Diakonia

Jag har tidigare skrivit om "Breaking the silence" Och om deras vittnesmål från Gaza-kriget "Operation Cast Lead" se Israels soldater-3

Citat" Al Jazeera ger bakgrunden 07 Jan 2011 Israeliska trupper har skjutit ihjäl en sovande palestinsk man under en gryningsräd i staden Hebron på den ockuperade Västbanken" läs Israels soldater-del 2 

Citat” Vi vill prata om det moraliska priset och ansvaret för ockupationen. Folk måste få veta vad som pågår. Orden kommer från israelen Yehuda Shaul som tjänstgjort 14 månader som soldat och befäl i Hebron.Yehuda var en av dem som grundade den israeliska organisationen Breaking the Silence " läs Israels soldater

Foto: från Diakonia bild från utställningen

11 maj 2007 Israeli soldiers raid in Bethlehem



Läs även andra bloggares åsikter om israel palestina mänskliga rättigheter

Dagen 

Demonstration på Västbanken

Israeliska soldater har använt tårgas och rökgranater mot kvinnliga demonstranter i ett försök att skingra dem. En Svensk aktivist från International Solidarity Movement (ISM), blev skadad när en gasbehållare skrapade armen och svedd hennes hår. Hon behandlades som palestinska sjukvårdare på platsen. Dussintals palestinska kvinnor tillsammans med internationella aktivister visats i norra Jerusalem, krävde ett slut på Israels ockupation av Västbanken. Den palestinska aktivister är inspirerade av samtal för demokrati som störtade enväldiga ledare i Egypten och Tunisien. Källa RussiaToday  5 mar 2011



I min blogg har jag tidigare berättat om International Solidarity Movement fredsarbete på Västbanken.
Citat ” Själv såg jag hur ISM försöker hjälpa palestinier när jag var i Jerusalem och besökte bostadsområdet Sheik Jarrah i östra Jerusalem där den muslimska familjen Mohammad Al Khurd och hans fru Umm Kamal bor, där bosättare brutit sig in och stulit en del av deras hus ” läs mer Dagen och Dogmer

Läs även citat "De var söndagsklädda. De var gamla och unga, kvinnor och män. Alla hade de firat mässa, var och en i sin kyrka i Beit Sahour. Efter kyrkkaffet var alla inbjudna till en bönedemonstration mot planeringen av ny bosättning. Men bönen avbröts av militärens ljudbomber och tårgas." Läs följeslagaren Gunnar Stenbäck Kyrie eleison herre forbarma dig




Läs även andra bloggares åsikter om israel palestina
 Dagen  DN SVT GP SvD

Palestinsk Biskop fråntas visum-Del2

Jag har tidigare skrivit om att den anglikanska biskopen i Israel, Suheil Dawani, som har fråntagits sitt visum.Palestinsk Biskop fråntas visum
Nu uppmärksammar även den engelske kyrkoherden Stephen Sizer bosatt  i Virginia Water England hans belägenhet. Och ger en djupare analys av han belägenhet .
Här hans text:

Arieh Cohen, skriver för Asian News (och plockas upp av Anglican Communion News Service måste det vara sant ...) rapporterar att Israels inrikesministerium har återkallat tillståndet för den anglikanska biskopen i Jerusalem, Biskopen Revd Suheil Dawani, så få bo i Jerusalem, och har vägrat överklagan att återinföra den, trots protester från anglikanska myndigheterna i väst särskilt USA.

Biskopen är född i det heliga landet och har tillbringat större delen av hans liv och verksamhet här, men kan inte få vare sig medborgarskap eller laglig bosättning i Israel, eftersom han föddes i Nablus, dvs på Västbanken, som har varit under israelisk ockupation sedan 1967, men har inte blivit annekterat av Israel.

Östra Jerusalem, var å andra sidan, där den anglikanska katedralen och stiftskontoret ligger, även ockuperade på samma gång, men Israel annekterade den och anser att det är en del av sitt nationella territorium (även om inget annat land i världen erkänner detta annektering). Därför anses biskop Dawani av Israel vara utlänning som bara kan besöka - än mindre lever i - östra Jerusalem med ett särskilt tillstånd, som de israeliska myndigheterna kan antingen bevilja eller neka eget gottfinnande.

Faktum är att även de ursprungliga palestinska invånarna i östra Jerusalem, och deras ättlingar, som av Israel anses som utlänningar som inte är mer än innehavare av ett uppehållstillstånd, som Israel kan återkalla. Eftersom biskopen har naturligtvis kvar på sin post, i Jerusalem, utan sådant tillstånd, kunde han gripas när som helst, ställas inför rätta för att vara i Israel olagligt, dömas till fängelse - eller bara vara med våld bort från Jerusalem . Denna situation orsakar djupa oro för alla kyrkor i det Heliga Landet.

På grund av den representativa funktionen av kyrkorna i det heliga landet, på uppdrag av den globala kristna samfund, och på grund av olika personliga behov, har en stor del av biskopar, präster och religiösa tjänsteman i Jerusalem och på andra håll, kommer från andra länder . Israel inte tillåter dem att förvärva medborgarskap eller ens laglig bosättning, och de kan bara besökare i israeliskt territorium med stöd av visum som måste förnyas varje år eller två år - på regeringens gottfinnande.

Verkligen, som har offentliggjorts av nyhetsinslag under åren, är frågan om inresevisum och uppehållstillstånd för katolska präster och religiösa en prioriterad punkt på dagordningen för förhandlingarna mellan Heliga stolen och staten Israel, redan från sin början 1992 - med ingen överenskommelse har nåtts ännu.

Så situationen för de anglikanska biskopen bevakas noga av alla kyrkor här. Biskopen har nu ansökt om att en israelisk förvaltningsdomstolen skall ingripa, men utsikterna för hans rättegång är långt ifrån säkert. Som en allmän princip, är regeringen fri att utfärda eller att undanhålla den typ av tillstånd han behöver, utan att ge en detaljerad motivering, except essentially raisons d’état.

Det finns en även en uppfattning att vända sig till domstolen var ett misstag, eftersom ett negativt beslut av domstol (desto sannolikare är resultatet kanske) skulle ge regeringen skäl att lägga locket på. Det kunde ha varit bättre för honom, säger en del, att i stället åberopa medryckande värdsopionionen, i namn av religionsfrihet och naturlig rättvisa. Tiden får utvisa.

Som ett "av princip" som "ockupationsmakten" under den fjärde Genèvekonventionen, Israel har ingen sådan "rätt" att beröva någon, än mindre den anglikanska biskopen, om sin rätt att leva i östra Jerusalem som olagligt annekterades 1967 . Detta är inte en fråga om "religiös frihet och naturlig rättvisa", utan av internationell rätt.

Texten översatt av Egon B läs originaltexten här:
Israel Revokes Visa of Anglican Bishop of Jerusalem

Svenska kristna medier är tysta , förstår ingen att detta är en allvarlig utveckling för den Palestinska kyrkan i det heliga landet.

Photo: Stephen Sizer
Läs även andra bloggares åsikter om israel palestina kristendomen

Bön för Mellanösterns folk

I Jerusalem följer vi noga händelserna i den arabiska världen omkring oss, medvetna om att, oavsett positivt eller negativt, vi alla kommer att påverkas.

Vi i kyrkan ser och ber. Våra böner är fyllda med uppmuntran för dem som längtar efter frihet. Våra böner är fyllda med hopp att rättvisa och uthållighet kommer att segra. Våra böner är fyllda med sympati för offren för våldet. Men samtidigt är våra böner blandade med både fruktan och rädsla, när vi ser människor nu begär sina grundläggande mänskliga rättigheter som helhet, rättigheter, som fram till nu har nekats dem.

För tio år sedan föreföll de fruktansvärda händelserna den 9 / 11 forma en ny världsbild baserad på en "Civilisationernas kamp". I händelserna de senaste månaderna då vi sett egyptiska och tunisiska män och kvinnor, bland andra, riskera sina liv för sina grundläggande friheter, har denna världsbild omformats på nytt. Som Charles Kimball noterade i sin artikel "Kollapsen av Civilisationernas kamp” den 17 februari, 2011, är värdena det egyptiska folket stått för i sin protest ”de värden som de flesta människor i USA håller kära. Snarare än "vi" mot "dem" är det nu uppenbart hur mycket "vi alla" har gemensamt".

De rättigheter som folken i Mellanöstern protesterar för är samma rättigheter som demokratier runt om i världen håller kära. De är precis samma rättigheter som vi som en kyrka i åratal har upprätthållit och främjat i våra församlingar, i våra skolor, i våra pedagogiska program och i våra ekumeniska och interreligiösa relationer.

Vi är mot användning av våld oavsett vem förövaren är, inklusive våld utfört av regeringar. Vi är mot vapenhandeln som fortsätter att beväpna regionen.
Vi är mot dem som träder in i striden till förmån för sina nationella egenintressen mer än för grundläggande mänskliga rättigheter och det gemensamma bästa.
Vi står i solidaritet med familjerna till dem som har skadats och dödats.
Vi står i solidaritet med alla som fortsätter längs vägen för en fredlig förändring. Och vi välkomnar solidaritet från det internationella samfundet som vi arbetar tillsammans med för fred, rättvisa och försoning.

Vad vi behöver mest i Mellanöstern är utbildning. Nelson Mandela har sagt: "Utbildning är det mest kraftfulla vapnet du kan använda för att förändra världen." När man utbildar människor blir de förvandlade. Utbildning innebär inte en omedelbar och omfattande revolution men lägger grunden för kraftfull och varaktig förändring.

Vi ber att den framväxande rörelsen i Mellanöstern kommer att skapa moderna civila samhällen som främjar yttrandefrihet, religionsfrihet, minoriteters rättigheter och jämställdhet – allt grundläggande för varje demokrati.
Vi hoppas att denna rörelse kommer att sätta stopp för den onödiga fattigdomen och de stora skillnaderna i den arabiska världen. Arabvärlden innehåller tillräckligt med resurser för alla sina medborgare.

Vi ber att, mitt i den framväxande demokratin, den israelisk-palestinska konflikten inte skall glömmas, utan att parterna skall få ny kraft i arbetet för en rättvis fred med en tvåstatslösning och ett delat Jerusalem, så att de, sida vid sida, som en frukt av denna fred kan bli en välsignelse för sina grannar och världen.

Några frågar i denna tid om framtiden för kristenheten i Mellanöstern.
Demonstrationerna som äger rum är av politisk natur, inte religiös. Och som vi har sett i Egypten, har demonstranterna – kristna och muslimer – varit eniga och hand erbjudit varandra stöd och skydd. Vi måste fortsätta i interreligiös dialog med varandra och tillsammans utifrån gemensamma värderingar bygga upp moderna samhällen.

Så länge som kristna i Mellanöstern fortsätter att spela en väsentlig roll i samhällets väv är jag övertygad om att vi alla kommer att finna vår politiska väg framåt. För det är tillsammans vi måste erbjuda ett sant och förändrande stöd till uppmuntran för regeringarna i Mellanöstern att gå mot en fullt deltagande demokrati så att reaktionär extremism inte fyller tomrummet.

Vi går in i en ny era och ett nytt Mellanöstern. Och vi hoppas på ett nytt och förnyat partnerskap i hela världen. Låt nu missuppfattningar om och det missvisande i Mellanöstern falla i glömska. Ett nytt Mellanöstern växer fram, ett Mellanöstern som ropar på att fred och rättvisa, frihet och demokrati och att grundläggande mänskliga rättigheter och värden ska upprätthållas. Texten skriven  av Biskop Dr Munib Younan A.

Biskop i den evangelisk-lutherska kyrkan i Jordanien och det Heliga landet. Texten översatt av Prästen Stig Strömbergsson , läs orginaltexten här: Reflections on the Present Situation in Middle East 28 February 2011




Munib Younan har valts till ordförande för Lutherska världsförbundet igår lördagen den 24 juli 2010 i Stuttgart (LVF). Läs mer: Bishop Munib Younan 

Biskop Munib Younan.är en av de palestinska kyrkoledarna som skrivit under Karios-Palestine - svensköversättning 

Citat" Under den tiden som jag har varit i östra Jerusalem har aktiva ledare i Silwan blivit arresterade, förhörda och satta i husarrest en efter en. Det har också skett flertalet arresteringar och häktningar av minderåriga av civilklädda poliser. En av ledarna är Fakhri, han säger att det här är två av flera olika sätt som Israel använder sig av för att bryta ner aktivismen i området." slut citat Silwan vs kung David-SKR:s följeslagare Maria Johansson


Läs även andra bloggares åsikter om israel palestina kristendomen

 Dagen- Carl Bildt i Jerusalem
SvD